Här är de sista kandidaterna: Dags att rösta!

Lekar och spel för att lära sig matte och vänskap. Kramar för att få skolkande elever tillbaka till klassrummet. Men nolltolerans mot stök och bråk. Med tough love har matteläraren Jorjet Barelias vunnit Hammerstaelevernas respekt och kärlek.

– Fyra delat på två, ropar Jorjet.

Under tjut och skratt springer eleverna i årskurs fem för att ställa sig två och två – så mycket som mattetalet blir. Det är en av Jorjets mattelekar, som i hemlighet också är en övning för att klasskompisarna ska lära känna varann bättre. Hon pekar på en kille och en tjej som står och håller armarna om varandra och skrattar.

– De där två hade aldrig pratat med varandra innan, viskar hon.

Jorjet har jobbat som matte- och NOlärare på Hammerstaskolan i ett år nu. Hon är redan älskad av sina elever. Framgångsreceptet enligt Jorjet? Tough love.

– När jag kom var det kaos och det fanns ingen struktur. Jag var tydlig och sa ”vill ni inte vara här så får ni gå ut”. Eleverna svarade ”yes, äntligen, förut fick vi göra som vi ville”. De hade längtat efter regler.

En del har påpekat att hon kanske är för sträng. Det tycker inte Jorjet att hon är. För tuffheten följs av en massa kärlek.

– Jag bjuder på mig själv och dansar, rappar och leker i klassrummet. Och om de jobbar på bra och gör bra ifrån sig så får de belöningar från mig. Gör man nåt bra väntar nåt bra för en, det ska de lära sig.

Nycirkus och musikal

Under hennes första år med klassen har de gått på nycirkus, sett en musikal och Jorjet styrde upp deras första klassfest någonsin. Hon har köpt in brädspel till klassrummet: alfapet, fyra- i- rad, kort och schack.

Jorjet har också fått med sig stökiga elever. Många vuxna glömmer bort att de bara är barn, menar Jorjet. De behöver bara bli sedda, och en kram kan räcka, förklarar hon.

– Jag har en elev som nästan aldrig var i skolan och var en typisk stökig elev. De är ofta väldigt känsliga elever. Jag tittade på honom, vinkade honom till mig och gav honom en kram. Han kramade mig i flera minuter. Idag har han nästan hundra procents närvaro.

Jorjet är coach i det våldsförebyggande arbetet på skolan. I början chockades hon över det hårda klimatet mellan barnen där man kallar varandra hora, skojbråkar och inte respekterar varandra. Det har hon ingen tolerans för alls.

– Jag drar mig inte för att gå emellan, jag tål inte orättvisor. Om jag vet att det planeras något bråk mellan elever efter skolan då stannar jag kvar. Jag struntar i om det är efter arbetstid, och det vet eleverna.

Uppväxten hjälper i jobbet

Att hon själv är uppväxt i ett miljonprogramsområde som liknar Norsborg hjälper henne i jobbet, tror hon. Hon har lättare än folk utifrån att förstå var de kommer ifrån.

– Jag har liknande bakgrund som många, mina föräldrar studerade inte. Barnen ser mig som en jämlike. Barn i de här områdena lever i en bubbla, och vi lärare är deras kontakt med samhället utanför. Jag vill lära dem att våga drömma stort om vad de kan bli i livet.

Jag drar mig inte för att gå emellan, jag tål inte orättvisor.