Krönika: Varför blev jag politiker och han gängledare?

De skoningslösa dödskjutningarna tar allt fler liv i våra stadsdelar. Fram till september i år konstaterar polisen att det har inträffat 93 skjutningar i Stockholmsregionen. 12 personer dött, 29 personer har skadats. Detta är en markant ökning från föregående år.

När en dödskjutning sker i en stadsdel håller det mentalt och själsligt inte bara befolkningen som gisslan. På bråkdelen av en sekund förändrar den vår föreställning av stadsdelen.

Händelsen skapar rädsla, splittring, spänningar och debatt - framför allt kring vilka slutsatser vi ska dra om den bortgångne. Är personen ett offer för en struktur? Eller en produkt av sina egna handlingar?

I veckans SkärholmenDirekt ger befolkningen i Bredäng uttryck för dessa känslor i reportaget ”Sorg tar över Bredängs centrum”. Detta efter den minnesplats som skapats för den unga mannen som mördades i Bromma, uppvuxen i stadsdelen.

En pappa säger: ”Jag är orolig för hur det här påverkar ungdomarna, de här killarna var ju kriminella. De levde inga vanliga liv”. En annan nära vän till den bortgångne: ”Jag förstår att folk kan reagera på det. Men det här är vårt enda sätt att sörja vår vän”. Sanningen är den att det givetvis inte finns några rätta svar till människor egna känslor.

Vi i samhället har dock ett viktigt ansvar: Vi måste med alla medel förhindra att en destruktiv livsstil överförs till nästa generation. Allt annat är irrelevant. En välfärdspolitik med fokus på att minska klassklyftor är grundläggande för att motverka brottslighetens orsaker. Men något som är minst lika viktigt är att vi inte bidrar till glorifieringen av ett kriminellt liv.

Här håller jag med pappan i reportaget och hans oro över vilka signaler en sådan minnesplats sän- der till våra unga. Men i samma andetag vill jag tillägga att ett liv är ett liv och en bortgång är en förlust. Som många andra i Bredäng var även jag bekant med den bortgångne. Han studerade i årskullen efter mig i Bredängsskolan. En bortslösad fotbollstalang, som kanske hade fått chansen i ett annat sammanhang.

Jag gick vidare och blev politiker. Han gick vidare till en kriminell miljö. Varför blir det så här, kan man undra? Forskningen visar att det finns många komplexa orsaker till att unga människor begår brott. Ofta saknar de en rad nödvändiga skyddsfaktorer under uppväxten.

Men oavsett orsak: om vi vill hedra personer som fallit offer för våldet och konsekvenserna av ett kriminellt liv – så kan vi omöjligen hylla livet de levde! Vi måste istället sörja över ett liv som de aldrig fick – fritt från kriminalitet, våld och död. Det är denna sanning vi måste förmedla till nästkommande generationer.

Vi måste istället sörja över ett liv som de aldrig fick – fritt från kriminalitet, våld och död.