”Tvång är hårt men nödvändigt”
Öppen narkotikahandel i våra centrummiljöer i Sätra, Vårberg, Skärholmen och på andra håll är ett stort trygghetsproblem som begränsar alla invånares frihet. Särskilt allvarligt är att barn i yngre tonåren uppmärksammats som försäljare.
Det finns ingen quick fix på detta problem, för den som hoppas på det. Det som driver på utvecklingen är i grund och botten det utbredda nöjesknarkandet bland både unga och vuxna.
Trots att dagens cannabis är mycket mer beroendeframkallande än den på 70- talet, pga att den prepareras på olika sätt vid produktionen, är detta en drog som allt för många tar lätt på.
Men nöjesknarkandet skördar sina offer, bland unga och utsatta. Hur för- ändrar vi den attityden?
I onsdagens paneldebatt arrangerad av lokaltidningen SkärholmenDirekt, föreslog jag kommunala ordningsvakter i centrum till dess att polisbristen är åtgärdad. Det flyttar droghandeln och ger alla invånare tillgång till trygga centrummiljöer.
Men socialtjänsten behöver också ges större möjligheter att agera. Vårdnadshavare kan idag helt strunta i att medverka i socialtjänstens utredningar som syftar till att fastställa om ett barn behöver stöd eller skydd. Att ett barn säljer knark i centrum räcker inte för att omhänderta med tvång, alla insatser som socialtjänsten föreslår behöver ske med frivillighet. Därför kan den negativa spinnen fortsätta, inför allas öppna ögon. Socialtjänstlagen behöver skrivas om så att tvångsmedlen successivt kan utökas när situationen försämras, särskilt om en ungdom dessutom drar in fler unga i riskbeteende och kriminalitet.
Ja, tvång kanske låter hårt och ska verkligen inte tas lätt på. Men min erfarenhet är att tvångsmedlen ändå kommer att drabba dessa utsatta unga, fast senare i livet, i polisens arrest och Kriminalvårdens fängelser. Men då har redan fler unga hunnit dras in i samma problem och många brottsoffer har genom åren fått sin frihet begränsad och ibland sina liv helt förstörda.