SNUBBEN SNACKAR KÄNSLOR
I Alby känner alla honom redan. Nu gör Roy Rizk skådespelardebut som i Snubben som lättar på sitt hjärta, en pjäs som han som kille uppväxt i orten själv känner igen sig i. ”Det här är en pjäs för oss.”
”Kan Roy så kan du”. Roy Rizk hoppas inspirera andra ”blattar från orten” med sin roll i nya pjäsen Snubben lättar på sitt hjärta på Kulturhuset stadsteatern i Skärholmen.
Typ ’nej, du kan inte säga så, då garvar folk’, jag har lärt dom att säga ’hörru din fucking banan’.
En gunga och en bänk står på det svarta golvet. Här hänger fem grabbar, vänner sedan barndomen. De dricker energidryck och snackar minnen. Om den där läraren i skolan, gärisar och att de brukade vara kaos.
– En har lyckats, de andra fyra är fast i förorten. De har paraknas, en är 27 år och bor hemma fortfarande, en annan har problem med sin tjej för att pappan inte låter henne gå ut, berättar Roy Rizk.
”Känner mig träffad”
Det är två dagar kvar till premiären av ”Snubben lättar på sitt hjärta” på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen. Manuset bygger på intervjuer med unga killar som pratar om mansnormen och hur det är att växa upp som kille idag.
– Jag känner igen mig i typ allt från uppväxten i Alby. Jag känner mig träffad, som att de tagit det från mig på gatan, säger Roy Rizk.
Han hoppas att många killar ser pjäsen.
– Många killar vågar bara prata känslor med sin tjej, inte med killkompisarna. De skäms och sådär. När de är med grabbarna ska alla bli maffia typ. Teatern kan få en att prata om saker mer.
Själv har han inte så svårt med det.
– Jag är känslig och rätt öppen med det. Jag har gråtit framför mina grabbar. Och varje gång jag gråtit mår jag bättre!
Med ”Snubben...” gör Roy debut som skådespelare. Av de fem skådespelarna är han den enda som inte gått på teaterskola. Men drömmen om att bli skådis har funnits länge. Kanske sedan han såg ”Yalla yalla” med Fares Fares i början av 2000-talet.
– Han är libanes som jag och när jag såg filmen tänkte jag ”de pratar ju som vi gör hemma!”. Då sa jag att jag ska bli bättre än honom, minns Roy.
Vill vara en förebild
Och så vill han att alla barn från orten ska känna när de ser honom på scen: ”Kan Roy så kan jag”. Många växer upp med en känsla av att inte ha en chans.
– Jag darrade när jag skrev på kontraktet med teatern. Jag trodde ingen ville ge en blatte från Alby en chans, man är van att folk inte litar på oss och vi själva tror inte vi klarar av det. Sen kommer vi in och visar vi att vi kan.
Lär teatern om orten
En del av hans roll i föreställningen har varit att lära de andra i ensemblen om orten, så att det känns äkta.
– De försöker spela ghettograbbar, men jag har lärt dem hur man pratar och går. Typ ”nej, du kan inte säga så, då garvar folk”, jag har lärt dom att säga ”hörru din fucking banan”, berättar han och skrattar.
Nu bor han i Tumba, men Alby är alltid hemma. Och om han inte är känd för en stor publik än, så är han redan känd där. Under uppväxten jobbade han på sin pappas restaurang inne i centrum. När Kvarnhagsskolan, där han själv gick som liten, kom och tittade på en förhandsvisning av Snubben ropade eleverna ”Roy, Roy, Roy!!!”
Om du skulle ge ett tips till dig själv som 13-åring, vad skulle du säga?
– Bror. Gör det du tycker om och det ditt hjärta säger, lyssna inte för mycket på vad dina vänner säger. Om du inte lyckas med drömmen, hitta något annat. När jag fick den här rollen förändrades livet. Förut gick dagarna bara, nu vet jag vart jag ska.