De fiskar efter lugn och ro i sommar
Marjan och Miroslav finner frid vid metspöt: ”Det är väldigt fin fisk”
Visst nappar det! I Albysjön drar fiskarna upp både braxen och mört. Men egentligen handlar det mest om lugnet och mindre om vad som fastnar på kroken.
Det är stilla nere vid Albysjön. Marjan Milovanovic sitter med sitt metspö i vattnet och tittar på flötet. Han kommer hit när han är ledig, några timmar varje gång.
– Jag sitter i lugn och ro. Jag brukar inte prata när jag fiskar, säger han.
Men trots att HuddingeDirekt stör lugnet svarar han ändå tålmodigt på våra frågor.
– Det nappar bäst på natten, men eftermiddagar kan också vara bra. I dag har jag fått en braxen på ungefär två kilo, säger han.
Mest mört och brax
Inne i den vik i Albysjön där vi står får man mest mört och braxen, och för de använder Marjan helst brödbitar och majskorn som bete. Men det finns även abborre och gäddor i sjön, och nere vid kanalen vid Flottsbro kan man få gös, berättar han.
Gös kan man även fiska efter i Mälaren, vid Fittja, berättar Miroslav Milanovic, som fiskar bredvid. Tumba och Tullinge har han också hört ska vara bra för fiske, men själv fiskar han bara i Alby.
– Det är nära. Jag bor i Alby så jag cyklar ner efter jobbet, säger han.
Ibland går det snabbt, ibland måste man ha tålamod.
Suktar efter en sutare
Mest av allt hoppas han på att få en sutare på kroken. Men den är svårfångad.
– I år har vi inte fått någon, men förra året fick vi upp tre stycken här. Det är en väldigt fin fisk. Den är ovanlig, men den finns, säger han.
För god fiskelycka behövs lugn och ro. För mycket oväsen skrämmer bort fisken. Och det är bra om det inte blåser.
– Men egentligen kan man inte räkna ut när det är bäst. Även om man planerar mycket så blir det ibland ingenting. Man får njuta ändå, av naturen och lugnet, säger han.
Han har en limpa med bröd med sig och det blöter han ner och blandar ihop med ett pulver han köpt i en fiskbutik i Masmo. Den luktar starkt och ska locka till sig fiskar.
”Nu väntar vi”
Han blandar ihop det till klumpar stora som tennisbollar och slänger i några stycken på samma ställe i vattnet. Sedan sätter han en larv på kroken och slänger i reven.
– Och nu väntar vi. Ibland går det snabbt, ibland måste man ha tålamod.
Den här gången går det fort. Bara någon minut senare nappar det och Miroslav drar upp en liten mört.
– Titta, den var jättefin, säger han och klappar den ömt. Han tar försiktigt av den från kroken och sätter sig på huk för att släppa ut den igen.
– Så där ja, gå du, säger han till den när den med ett snabbt slag med fenan försvinner under näckrosbladen.