Staden får krisplan för dödsskjutningar.
KRISPLAN. Kritiserades efter Sätramorden – nu får stadsdelarna gemensamma riktlinjer
Efter morden i Sätra kritiserades staden och stadsdelsförvaltningen för vilket stöd som erbjöds till skakade och drabbade Sätrabor och anhöriga. Gemensamma riktlinjer för hur staden ska agera efter en dödsskjutning har saknats – fram tills nu.
STOCKHOLM SkärholmenDirekt har tidigare rapporterat om den kritik som framfördes av Sätrabor efter de tre morden som skakade stadsdelen i april i år.
Flera av dem som engagerade sig kände sig till en början ensamma och utelämnade.
– Jag satt med ungdomar som bröt ihop efter att precis ha förlorat sina bästa vänner. Ringde och ringde och bad er skicka hjälp. Men ingen kom. Var var ni, undrade nattvandraren Lena Ölander, när stadsdelsnämnden sammanträdde kort efter morden.
Fram tills nu har staden saknat gemensamma riktlinjer för hur kommunen och stadsdelsförvaltningarna ska agera när en dödsskjutning ägt rum. Men efter morden i Sätra startade Jan Jönsson (L), socialborgarråd, ett arbete med att ta fram en slags krisplan.
– Vi såg att Stockholm behöver bli bättre på att ge stöd. Både till dem som drabbas direkt och till hela det omgivande lokalsamhället, säger Jan Jönsson.
Tanken är att stadsdelarna inte ska behöva uppfinna hjulet på nytt varje gång en skjutning sker, och att planen även ska kunna användas vid till exempel dödligt våld mot kvinnor.
Plan med riktlinjer
Nu är planen klar. Det fyrasidiga dokumentet innehåller en punktlista för hur stadsdelsförvaltningarna kan agera, från de första rapporterna om att en skjutning ägt rum till hur eventuella minnesplatser ska hanteras – något som bland annat Skärholmens stadsdelsförvaltning redan har riktlinjer för.
– Man kommer så klart få bedöma varje enskild händelse, i vissa fall kanske de berörda inte vill att det görs en så stor affär av det. Men är det som i Sätra, att hela lokalsamhället berörs, då är det att stadsdelarna har klart för sig hur de ska göra. Vilka i föreningslivet de ska ringa, om Röda korsets beredskapsgrupp ska kallas in och vilka ur personalen som ska skickas ut direkt till platsen och upprätta ett tillfälligt socialtjänstkontor, säger Jan Jönsson.
Sjukvård, informationsmöte och avhopparverksamhet
I riktlinjerna uppmuntras stadsdelarna bland annat att ta kontakt med Region Stockholms olika vårdinstanser, bland annat akutpsykiatrin och de lokala vårdcentralerna, för att kunna erbjuda bättre krisstöd till de drabbade.
De ska också bli bättre på att snabbare ge information till de boende i området, till exempel genom informationsmöten med polisen, socialtjänsten och andra aktörer.
– Det är något man använder i Storbritannien vid större händelser. Medborgarna ska känna att okej, det finns en plan och det händer saker. Det ger också ett tillfälle för medborgarna att ställa sina frågor och att samlas, säger Jönsson.
Även information och stadens och polisens avhopparverksamhet för kriminella måste komma ut snabbt, menar han.
– Vi vet att motivationen att hoppa av ökar när en sån här händelse inträffar. Kan man omedelbart få ut information om var man kan vända sig för att göra det kan vi få fler att komma bort från gängkriminalitet och grov brottslighet.
Ett samhällsproblem
Enligt Jan Jönsson är det här ett av de första kommunala dokumenten där dödsskjutningar beskrivs som ett samhällsproblem snarare än något som bara berör några enskilda individer.
– Tidigare har det här mest betraktats som ett problem för sjukvården. Inte som det samhällsproblem det faktiskt är, där det ofta är ett helt lokalsamhälle som drabbas, inte bara några individer och deras närmaste familjekrets, säger han.
Jag satt med ungdomar som bröt ihop efter att ha förlorat sina bästa vänner.