”Erfarenhet betyder hur mycket som helst.”
Vid lunchen på jobbet kom vi att prata om födoämnesallergier och min nya kollega undrade om jag var överkänslig mot något. Svaret flög, till min stora förvåning, ur mig med en huggorms fart: ”Bitterhet.” Ibland är tungan snabbare än hjärnan. Eller så kom det direkt från hjärtat. Laktosintoleransdiskussionen, gjorde ett tvärt lappkast till något annat.
En av de saker min tystlåtna pappa sa till mig då jag var ung och ifrågasättande, var vikten av erfarenhet. Han var, till skillnad från mig, sällan imponerad av unga entusiaster i 25-årsåldern som visste hur saker och ting skulle göras, även om de var färdigutbildade. Han försökte envist påvisa att erfarenhet är mycket värt.
30 år senare är jag benägen att tänka som honom, inte minst om jag ska till doktorn, vill hitta en psykolog, eller en ledamot ska väljas in i föreningsstyrelsen. Det är verkligen skönt om personen har lite skinn på näsan och har handskats med problematiken eller sjukdomen förut.
Men jag har också stött på personer som just på grund av sin erfarenhet vet precis hur saker och ting inte ska göras. För ”det funkar aldrig” säger de segervisst. Det vilar något uppgivet över dem. De är som potatispressaren längst in i kökslådan. Den kan passera alla kokta grönsaker, skonar inget i dess väg.
Tar jättemycket plats. All nyfikenhet är puread. Att lära sig något nytt är inte aktuellt och den blir aldrig fascinerad av innovativa förslag. Den känner inte ens tacksamhetens glädje över vad den kan. Förmågan tas bara för givet. Och bitterhet – det suger. Det suger liv och lust.
Jag måste ge min pappa rätt. Erfarenhet betyder hur mycket som helst. Kruxet är att man inte riktigt kan inse det, innan man själv har erfarit det. Och erfarenheten kan faktiskt ta olika vägar i oss. Jag har utvecklat intolerans mot bitterhet, mest för att den så destruktiv. För visst måste det vara möjligt att fortsätta vara nyfiken, upptäcka nya saker och tro att utveckling är möjlig, även för en dinosaurie som jag?
Därför får vår potatispress, i stället för att samla damm, brutalt finna sig i en andra karriär. Kan hända att den ändå ler i smyg i lådan, när ingen ser. Jag har nämligen upptäckt att den är oslagbar när det gäller att få ut vätskan i gurkan till tzatzikin.
Bitterhet – det suger. Det suger liv och lust.