Antavlan
Rekordlöparen Gunder Hägg.
Han hade aldrig någon tränare, inte ens något träningsprogram. Ändå satte Gunder Hägg världsrekord på världsrekord i löpning under 1940-talet. Hårt skogsarbete, frisk luft och sunda vanor var hans recept på framgång.
Det är de envisa som lyckas, de som med järnvilja och kondition utöver det vanliga spränger alla gränser. Gunder Hägg var världens löparkung under krigsåren 1941–44 och satte 10 världsrekord på 82 dagar! Det är svårt att inte dra paralleller mellan Gunder Hägg och skidåkaren Sixten Jernberg. De dominerade i sina sporter – den ene under 1940-talet, den andre under 1950-talet, genom pur viljestyrka och en fysik som få matchade. Båda skaffade sig den i skogen, i Sixtens fall i Dalarna och i Gunders fall i Jämtland.
– När pappa berättade hur lite han tränade trodde ingen honom. Medan Paavo Nurmi sprang två mil på sina träningspass så sprang pappa en halvmil. Men han var tjurskallig och plågade sig utan gräns. Han fick sin styrka av jobbet i skogen, som flottare och som dräng på bland annat Vålådalens fjällstation, berättar sonen Gunder Hägg junior.
Gunder Hägg började som skidåkare. Som 12-åring utklassade han alla i ett skollopp, ställde sporrad upp i en tävling för 16–17-åringar – och vann med fyra minuter! Stoltare än då var jag inte ens när jag som vuxen satte världsrekord, skrev Gunder Hägg i boken Från Albacken till USA.
”När jag egentligen började träna vet jag inte så noga, men det var väl ungefär samtidigt som jag lärde mig att gå. Bor man på landet med skogen inpå husknuten, så får man ju från första början den bästa av all träning, nämligen frisk luft och förtrogenhet, ja kärlek, till naturen”.
ALBACKEN ÄR EN BY i sydöstra Jämtland, nära gränsen mot Medelpad. Från samma bygd kom löparen Henry Kälarne Jonsson, som tog brons på 5000 meter vid Berlin-os 1936 och sedan satte flera världsrekord. Han blev den unge Gunder Häggs stora idol.
Gunder föddes som det mellersta av tre barn, strax före tolvslaget på nyårsafton 1918. Pappa Nils jobbade som skogsarbetare och flottare på Ljungan, med tiden blev han flottarbas. Han var mycket idrottsintresserad och tävlade gärna med sönerna, Gunder och den ett år äldre Gunnar.