Skolfrågor får blodet att svalla hos många

Aena sidan: Föräldrar målas upp som jobbiga jävlar som måste hållas kort, skolan måste sluta curla ungarna, sätta ner foten och dra av kepsen på barnen som behöver tydliga regler och ramar.

Å andra sidan: Skolor beskrivs som slutna fort som inte tål granskning eller kritik, som avvisar både föräldrar, som slåss för sina barns rätt till stöd, och elever som inte passar in i skolans färdiga mallar.

I flera artiklar har vi skrivit om tydliga skolregler för föräldrar och, den här veckan, för elever i klassrummen.

Rapporteringen har dragit igång en polariserad skoldebatt och reaktionerna har rasat in, från långt fler än föräldrar och skolpersonal.

Kanske är det för att vi alla varit elever en gång, minns hur det var då och därför också har åsikter om hur skolan borde vara nu.

Men debatten kokar också ner till större samhällsfrågor om uppfostran, ansvar, regler och den berömda “lättkränktheten”.

Bland hyllningarna av tydliga rektorer och tuffa skolregler hänger det ibland ett “äntligen” i luften.

“Äntligen vågar någon stå upp för lydnad och visa kränkta föräldrar och elever var skåpet ska stå”. “Äntligen törs någon markera mot flumskolan och PK-samhället. Då jävlar blir det lite ordning”.

Så tangerar frågan om skolans förhållande till barnen och föräldrarna en större debatt om lag och ordning, krav och förväntningar och i slutändan om vilka små samhällsmedborgare vi vill fostra och hur.

Frågor som alldeles uppenbart får blodet att svalla hos många.