Slussens osynliga ö grävs bort
I KEROLDS KVARTER. Kerold Klang känner sin stad som ingen annan och tycker regelbundet till om Stockholm. Den här veckan skriver han om…
Att det äldsta Stockholm – Gamla Stan – blev ointagligt, får vi tacka Slussholmen för.
Det blå mudderfartyget Sjögrip från Malmö ligger mellan Södermalm och Skeppsbron och äter sig in i Slussenområdet. Allt fartyget karvar upp från botten med sin grävskopa dumpas i en av Stockholms stads stora pråmar. Vi ser lera, våta stockar och annat löst släppas ner i lastutrymmet.
Det är inte första gången som några speciella fartyg gör rejäl skillnad med Slussen i Stockholm. För tusen år sedan var det kanske en viss vikingaflotta. Vad Sjögrip avancerar mot är ingenting mindre än Slussholmen, en av Stockholms mest okända öar, som skapades av stockholmarna själva, som vilar under vägramperna och nu ska försvinna, tugga för tugga.
Stockholm är staden som ibland kapitulerat för främmande makt, men aldrig intagits med våld. Att det äldsta Stockholm – Gamla Stan – blev ointagligt, får vi tacka Slussholmen för. Tidig medeltid ledde en oskyddad bro över Söderström in till staden, ett lätt byte för eventuella fiender. Av försvarsskäl tippades schaktmassor i strömmen där den var som grundast, en ö blev född som garnerades med stadsport och vakttorn. När de revs och första båtslusskanalen tillkom 1642 var namnet Slussholmen givet. Sedan dess har nya slussar och kanaler då och då avlöst de gamla som byggts över av gator och ramper.
Slussholmen, som sålunda med tiden blivit osynlig och överkörd, sträcker sig ungefär från det nu statylösa och avstängda Karl Johans Torg till den nyss rivna Slussterrassen sydväst om båtslussen. Arkeologerna går igenom vad Sjögrip i dagarna dumpar på pråmen, nu hittas tappade mynt och småföremål. Djupare ner kan det bli mer intressant.
Kanske finner man den ränna genom näset som vikingasagorna berättar om. På 1010-talet blev den norska vikingen Olav Digres invaderande flotta instängd i Mälaren av svenskarna som dragit en järnkedja över Norrström. I nattens mörker grävde norrmännen sig igenom det då uppgrundade Söderströmsnäset och flottan kunde fly. Sant? Det påstår sagorna i alla fall. Dagens Slussbygge har klubbats igenom med en stor dos aggressivitet från stadshusets sida. Mot- stånd skulle inte löna sig. Det förstår vi, för omdaningen handlar inte om ett moderniseringsprojekt eller skönhetsprojekt, den är ett byggprojekt där resultatet kom i andra hand.
Slussen var ett byte som politikerna redan för trettio år sedan lovade industrin att få sätta tänderna i. Här tänker vi på norska vikingen Olav. Han frågade heller inte lokalbefolkningen om lov innan han grävde sig ur Mälaren och förändrade Söderströmsnäset. Allt går igen. På något vis.