Svårt att vara miljövänlig i Stockholm
Den här veckan bestämde jag mig för att köra mindre bil för att på så sätt spara både på pengar och på miljöförstöring.
Jag ställer bilen vid pendeltågsstationen i Häggvik, då jag jobbar i Edsberg, och tar sedan pendeltåget till Odenplan där jag bor. En tidsförlust på ca 20 minuter men tänker att jag gör en god sak både för mig själv och för samhället.
Morgonen därpå ska jag alltså för första gången åka pendeltåg till jobbet. Jag räknar återigen med en tidsförlust på 20 minuter. Kl 8:25 kommer jag ner på pendeltågsstationen Odenplan och möts av beskedet att tåget som ska komma 08:27 är inställt. Nästa tåg som kommer 08: 36 är överfullt. Jag inväntar nästa tåg. Detta kommer förvånande nog i tid, men jag blir 20 minuter sen till jobbet som speciallärare vilket drabbar elever i behov av särskilt stöd.
Detta är bara ett exempel på hur omställning till en miljövänlig livsstil inte uppmuntras. Det är inte särskilt förvånande att så många av oss som jobbar i förorterna tar bilen, då detta inte bara är det snabbaste sättet , utan även det med minst risk för frekventa förseningar.
Exempel nr två hämtar jag från min bekantskapskrets. Tre vänner till mig har bytt bil mot Vespa. Ett betydligt mer miljövänligt alternativ än bil! Men även ett alternativ för vilket det finns tydliga ekonomiska incitament att använda, då det inte kostar att parkera med Vespa. Fram till snart. För snart ska även vespor avgiftsbeläggas. Den ekonomiska vinsten kan inte längre vägas mot förlorad bekvämlighet. Alla tre överväger att återigen skaffa bil.
Det tredje exemplet lånar jag från min svärmor. Hon använder sig av det mest miljövänliga transportmedlet: cykel. I somras var cykeln bortforslad. Den hade stått mer än 24 timmar i ett cykelställ. Jag offrade en halv dag och 300 kr för att lösa ut den i Spånga.
Vad vill den rödgröna majoriteteten i stadshuset med Daniel Helldén i spetsen? Ska alla promenera? Hästdroskor? Och ska vagnarna betala trängselskatt? Man kan diskutera om det verkligen är vänsterpolitik att jaga medelklassen med parkeringsavgifter och trängselskatter.
Klart är att Helldén och co. bedriver en politik som syftar till att tvinga ut bilarna ur staden. Och visst, det finns rationella argument för en bilfri innerstad. Men om medborgarna inte uppmuntras att byta till miljövänliga alternativ, kommer inte många att sluta köra bil.
Jag ser inte att Daniel Helldén gör särskilt mycket för att väga upp denna obalans. Att jaga och straffa bilister kommer bara att få oss att vända oss emot regimen. Uppmuntra oss att göra rätt i stället. Avgiftsbelägg inte mopeder. Forsla inte bort cyklar. Subventionera el-bilar. Jobba för en spårtrafik som fungerar till ett rimligt pris.
En miljövänlig livsstil uppmuntras inte.