... och här är (M)emefabriken
Moderaterna vill ta över Stadshuset och behålla landstinget. Och vägen dit tycker de går genom fullt fokus på det digitala. Häng med in i den blåa memefabriken.
– Nej, man får se ut hur man vill! Men vi är väl tråkiga!
Skjortor och blusar, kavajer, chinos och kjolar, kanske någon liten jeansbyxa, få slipsar: ledigt men propert med svag känsla av bank är den informella koden på Moderaternas partihögkvarter. Erik Randberg, snadjigt friserad kommunikationschef kring de 40, skrattar och svarar bjussigt på frågan om klädpolicy, samtidigt som han guidar genom det innersta.
Valdagen lurkar. Högst upp i ett hus på Blasieholms- gatan, i citylokaler lika ljusa och fräscha som de anställdas garderobsinnehåll, känner ett 60-tal heltidsanställda kampanjarbetare flåset i nacken. Här och var står sockerkontroller med kakor, godis och chips utplacerade.
”Allt kan hända”
Det är full fart: valsedlar packas och distribueras, underlag till policyutspel ska vaskas fram, och memes måste glidas in i den virala ruljansen. ”Allt kan hända” och i åtminstone huvudstaden är det ”jämnt race”.
Fast, visst, han börjar bli trött mentalt, det är ofrånkomligt, erkänner Randberg, och pratar om sin stundande ” post presidential election depression”, som amerikanerna uttrycker det.
– Men hjältarna är de ideella, de som knackar dörr och går upp klockan 05 för att få upp affischer. Det skapar en känsla av val på gatorna som är unik för Sverige, berömmer Mattias Thorsson, även han medelålders kommunikationschef, de cirka 1 000 entusiaster som jobbar gratis åt Moderaterna i länet. I andra länder syns politiska affischer bara på köpta annonsplatser, menar han.
Satsar digitalt
Något som fasats in med full stormstyrka är det digitala. Moderaternas memefabrik, eller digitala avdelningen som det egentligen heter, är en ”kreativ verkstad där alla idéer mottages tacksamt”. I dag med ett soundtrack av ostökig hiphop på lagom volym.
En av dessa idéer som blivit verklighet och mött mycket löje, är montaget på partiledare Ulf Kristersson och Beyoncé med texten ”who run the world”. Trots allt hån räknar Mattias Thorsson det som ett lyckat exempel på hur memefabriken lyckats skapa en snackis ”utan att spela på extremisternas piano”.
– Sociala medier-kulturen kan vara vettlös. Med Beyonce-Ulf lyckades vi tränga ige- nom med något annat än drev och hat. Det var kul! Vi bjuder på oss själva och visar att vi har glimten i ögat, förklarar han hur de jobbar.
Duon kommunikationschefer säger att politik i Stockholm är roligt, att här lever fortfarande de konkreta, rent ideologiska tvekamperna, med bibehållen respekt för motståndaren. Även om Erik Randberg inte kan låta bli tjuvnypet att M-hjärtefrågan nedgrävd Centralbro ”ger en bilfri huvudstad utan Daniel Helldén”. SD, då? Nja, de märks knappt i den här staden.
Jobbar snabbt
Vid en dator håller man på att klippa klart ännu ett klipp om Östliga förbindelsen – en infrastrukturfråga som de säger sig ha fått enormt gensvar på av stockholmarna, ”tusentals interaktioner i sociala medier”. Thorsson skry- ter med att de kan få klart en proffsfilm med Stockholmsfokus på 24 timmar, som sedan skickas ut för att delas och lajkas.
Basar över den digitala avdelningen med sina 20-talet själar och ständigt statistiksamlande skärmar, gör 24-åriga Emma Jogic. Hon är en av de som de senaste tre åren tvingat in Moderaterna in i det moderna: ”Vi är ju ett konservativt parti, men det har gått ganska bra”, berättar hon glatt, skrattar, och fortsätter med intensiv entusiasm:
– Förra valet var det digitala nytt och mest ett roligt sidoprojekt. Nu är det digitalt först. Och det är kul att få vara med om något historiskt; Sveriges första digitala val.