Sista plasket för vattenmuseet
Tankarna töms. Fiskar, grodor och koraller skeppas iväg till nya hem. Efter 27 år stänger Aquaria på Djurgården. Följ med till det lilla museet som tiden sprang ifrån.
L ene, Sören, René och Claus glider graciöst genom det klarblåa vatt net. När någon av stingrockorna börjar nere vid botten och snabbt seglar uppåt med magen någon precisionscentimeter från glasrutan, ser det ut som att den stirrar på dig och ler, med de små tänderna väl synliga i ett bisarrt, skelögt grin.
På den torra sidan av det stora akvariet står Emma Alsing Skoog och betraktar kvartetten skyddslingar, döpta efter medlemmarna i danska popgruppen Aqua.
– Jo, det är klart att jag kommer att sakna gänget. Om jag ser skillnad på dem? Ja, såklart. Tänk dig att du har fyra golden retrievers. De ser likadana ut för alla utom ägaren. Det är samma sak med rockorna, de har sina olika drag och personligheter, berättar djurskötaren lite sorgset.
Den lånade tiden har runnit ut för Aquaria, det biologiska museet som är granne med giganten Gröna Lund. Från början byggd på 60-talet som utställningslokal under Vasas bärgning, invigdes huset som det vatten- och djungelfyllda Aquaria 1991.
Men en träkåk är inte optimal för en verksamhet med 90 procents luftfuktighet. Det har blivit dags för grävskoporna att göra entré och jämna Aquaria med marken.
– Vi har lappat och lagat, gjort akuta renoveringar. Men det håller inte längre. Miljön är inte lämplig för varken människor eller djur. Verksamheten fungerar inte längre med så mycket fuktskador, berättar chefen Sandra Wilke.
Sista september klappar man igen för gott. Sedan tar det ungefär tre veckor att tömma huset och skicka djuren till sina nya hem: Fjärilshuset här i Stockholm, Universeum i Göteborg, Helsingborgs Tropikariet, Rotterdams zoo, Sea life och ett barnsjukhus i Helsingfors. I skrivande stund är det bara regnskogens pacufiskar som ingen vill ha och som tyvärr kanske kommer att behöva avlivas.
En hummer som chefar
Sandra Wilke kommer mest att sakna de blåprickiga rockorna – ”de är härliga, otroligt söta när de gräver ner sig i sanden” – och langustern, en stor klolös hummer som tror att han är tuff nog att basa över hela den miniatyriserade vattenvärlden.
– Jag brukar ofta sitta här, framför akvariet, och tänka för mig själv timmen innan vi öppnar. Det är otroligt rogivande.
På platsen ska det nu bli en restaurang. Att bygga ett nytt, modernt Aquaria 2.0 finns det inte ekonomi för. Den lilla, ålderstigna inrättningen hinner inte med i samtidens kicksökande tempo; förr hade de ungefär 260 000 besökare per år, ungefär hälften av närliggande Astrid Lindgren-templet Junibacken, men 2017 landade de på 160 000 stycken. Det är alldeles för få för att få ekonomi i att börja om från noll.
Sandra Wilke förklarar att det för dem varit en nedåtgående trend, starkt påskjutsad av att 08-erbjudandena för främst barnfamiljer både ökat och breddats explosionsartat. Fiskarna och den fejkade regnskogen konkurrerar numera lika mycket med Bounce och olika lekland, som Skansen.
Kunderna kräver större hajar
De jobbar med levande djur och det är omöjligt att utveckla verksamheten på det utrymme som finns. Den sortens dödläge simmar inte i takt med en modern tid, där resvana besökare som sett världen kräver snabba förändringar för att behålla intresset. Nedläggningsbeslutet har genererat mycket kärlek, såklart, men det finns även gott om besvikna kunder.
– Världen har förändrats sedan 1991 och vi lever inte upp till förväntningarna. Många har inte ro att njuta och lära av miljöerna, de vill ha allt på en gång. De vill ha större hajar, säger Sandra Wilke.