Abdiwahab gör skillnad för nyanlända på Vintertullen
”Alla kan bli socionomer, men socialarbetare är man från hjärtat”. Det säger Abdiwahab Jirde – projektsamordnaren på Södermalm som gör mer än bara samordnar.
–H affar man barnen, då haffar man föräldrarna, säger Abdiwahab Jirde och öppnar en liten plåtask, till bredden full av godis.
– Och så här haffar man barnen, säger han med ett skratt.
Vi är i hans kontor, på fjärde våningen på Vintertullen, äldreboendet på Södermalm som blev boende för nyanlända för ett år sedan. På väggarna har han signerade MMA-bilder – ”jag är ett stort fan” – och i bokhyllan står det romaner av bland annat Theodor Kallifatides, Marianne Fredriksson och Dan Brown. Det är böcker som Abdiwahab har fått från olika håll och som de som kommer på besök kan låna. Men oftast kommer barnen för godiset.
– Det viktiga är att de känner sig välkomna. Och det är barnen och kvinnorna som måste lyftas fram. Är kvinnorna starka så bygger det familjen. En mamma som mår bra ger en familj som mår bra. Men för att kunna
må bra behöver många som bor på Vintertullen hjälp, menar han.
– Alla har saker i ryggsäcken. Mitt jobb är att rätta till ryggsäcken så att den inte blir så tung, säger han.
En familj han har hjälpt med ryggsäcken är Obah Shiek och Mawlid Usman, med barnen Ifrah, fem år, och
Det han har gjort för oss i familjen, det är för stort för ord.
Ayanle, ett år.
De har flytt från Etiopien och flyttade in i Vintertullen i somras. Ingen av dem kan läsa eller skriva och på grund av järnbrist under graviditeten har Ayanle en medfödd hjärnskada.
– När de kom hit hade de inte ordentlig medicin till den här lilla grabben. Han hade 30 kramper om dagen, han var nästan apatisk. Och titta, nu sitter han här och skrattar. Det finns hjälp att få men man måste veta var man ska vända sig, säger Abdiwahab.
Orden stockar sig i halsen när Ayanles pappa Mawlid ska berätta om Abdiwahab.
– Det han har gjort för oss i familjen, det är för stort för ord.
Han tar ett djupt andetag och fortsätter.
– Han har varit ett stöttepelare för mig under min tid i Sverige, han har varit en ledare för en blind människa. Jag är tacksam över att en sådan människa har kommit in i mitt liv, säger han.
Hans ord får tårarna att rinna nedför kinderna på Abdiwahab.
– Det är det här som är drivkraften, att hjälpa utsatta människor. Om jag inte hjälper dem, vem kommer då göra det? Jag kan inte släppa dem, säger han. Hjälpen som behövs
är ofta praktisk – papper som ska skrivas på, intyg som ska samlas in, kontakter som ska tas – men lika ofta handlar det om att hålla andan uppe när frustrationen växer.
Till exempel hos Abdullatif Sharabi från Syrien. Han tycker att Stockholm är fel plats för honom, eftersom det här finns mängder av svenskar som konkurrerar om jobb och bostäder.
– Vi flyttades hit från Värmland och där hade jag jobb, som översättare. Här bor vi fyra vuxna i ett rum och det är svårt att få jobb. Jag hade haft fler möjligheter om jag hade kunnat bo kvar i Värmland, säger han.
Systemen för integration och migration har utmaningar, det håller Abdiwahab håller med om. Men det är viktigt att veta att varje steg leder framåt.
– Har du viljan så klarar du dig i Sverige. Här har vi trygghet, tak över huvudet och mat i magen. Det finns utmaningar men det är ett fantastiskt