I stöten – Biljard-Bob jobbar med köbildning
I en källare på Krukmakargatan har tiden stått stilla. Här möter vi amerikanen och biljardfantasten Bob Tafts, som berättar varför snookerhallen aldrig kommer bli riktigt som i Scorsesefilmen ”The color of money”.
TRÄNARE. ”Biljard ger inget rockstjärneliv, men det är ett vackert spel”
P å vägen ner till Snookerhallens källare doftar det fortfarande cigarettrök, som minne av en tid då rökdimman låg tät här nere. Inne i hallen står två män vid varsitt snookerbord och spelar stillsamt. Tiden tycks ha stannat i ett evigt 80-tal där snooker är kung och Martin Scorsese-filmen The color of money (Revanschen) är inspirationen.
– På dagtid är vår typiska kunder män som dricker te och spelar snooker. Det är våra stammisar som kommer tre-fyra gånger i veckan, säger Jonas Fahlander.
Han jobbar i baren och med snookerträning. Att biljardspel så ofta förknippas med öldrickande ger en skev bild av sporten, menar han.
– Det går inte att dricka och spela. En öl kan funka, men i mitten på den andra tappar de flesta rejält, säger han.
Många har lärt sig fel
Bob Taft håller med. Han spelade sin första biljardmatch när han var i USA:s flygvapen. Nu har han lektioner i snookerhallen på söndagar.
– Biljard kräver precision. Missar du bollen med en millimeter så är det kört. Det är noll förlåtelse för misstag, säger han.
Många av Bob Tafts elever har lärt sig spela i uppehållsrum och fritidsgårdar och ofta har de lärt sig fel regler och tekniker.
– Det är det lättaste spelet i världen att lära sig grunderna i, men oerhört svårt att få perfekt. Att försöka spela perfekt kan göra en galen, säger han.
När han själv var 21 år gammal och spelade i biljardhallar i USA fick han ett erbjudandet om att få coachning till elitnivå i biljard. Men han tackade nej.
– Han sa att om jag gav honom sex månader så skulle han göra mig till världsmästare. Men jag var för hetlevrad. När jag gjorde ett misstag ville jag helst slå någon på käften. Och det funkar inte vid ett biljardbord. Det här spelet kräver självkontroll.
I stället blev han fotograf och fotade hästsport och biljardturneringar. Och så en dag packade han ner allt han hade i en husbil och skeppade över den till Sverige.
– Jag var trött på brott, smutsiga gator och smutsig politik. Så jag kom till Sverige, säger han.
Här är biljardkulturen lite annorlunda än i USA. Till exempel skiljer sig en del regler åt.
– Oftast är det helt enkelt de svenska reglerna som är fel. Som att det skulle vara okej att flytta ut den vita biljardbollen när den hamnat längs kanten av bordet. Det är galenskap. Kan du inte spela en boll som ligger intill kanten så ska du inte spela biljard, säger Bob Tafts.
Geometri, fysik och kraft
En annan sak som skiljer den svenska och den nordamerikanska biljardkulturen åt är att det i USA ofta ska satsas pengar på spelen.
– I många biljardhallar i USA kan du knappt ta upp biljardkön förrän det ska satsas pengar. Ja, ni har ju sett ” The color of money”, det är ungefär så. I Sverige attraherar inte biljard de som spelar för pengar, säger han.
Så snookerhallen kommer alltså aldrig bli riktigt som hallarna i The color of money. Och i Sverige ger spelet inte några ärliga chanser till storkovan heller, menar Bob Tafts.
– Biljard ger inget rockstjärneliv. Även de bästa har svårt att leva på det. Men det är en fantastisk hobby. Det är ett spel av geometri och fysik, av vinklar och kraft. Ett vackert spel.
Det är det lättaste spelet i världen att lära sig grunderna i, men oerhört svårt att få perfekt. Att försöka spela perfekt kan göra en galen.