GRÖN GRANNSÄMJA PÅ SÖDER
Söderborna i Ekokooperativet Potatisupproret beställer varor direkt från en grossist. ’’Det ekologiska utbudet är större och hållbarhet mycket längre. säger Anita Ahlström och Kristina Schollin-Berg.
I över ett år har Södermalmsborna i Ekokooperativet Potatisupproret kringgått matjättarna och beställt varor direkt från en grossist. Intresset har inte varit skyhögt – men gänget ger inte upp. Blomkål, sötpotatis, ägg och så en stor trave grönkål, lagom till jul. Det är vad medlemmarna i Ekokooperativet Potatisupproret beställt till dagens leverans.
Det har nu gått drygt ett år sedan några matrebeller, inspirerade av Ekokooperationen för 17 som varit igång i Söderort sedan 2011, drog igång initiativet även på Södermalm. En gång i månaden levereras allt från tvättmedel till fruktlådor – allt ekologiskt – direkt från grossisten till Dynamos lokal på Södermannagatan dit medlemmarna traskar för att hämta ut sina beställningar.
– Det är första gången, men det kommer att bli fler. Dels äter vi mer vegetariskt hemma och så har jag gått i morfars fotspår och börjat äta enbart ekologiskt på gamla dar, säger Ida Segerros-Young som tagit sig hit från Zinken.
Bättre utbud än i butikerna
Det är förvisso inte milsvida bort, men det kräver ändå större ansträngning än att knalla ner och handla i närbutiken på hörnet. Och hon är inte den enda som valt att göra sig det besväret. Flera åker från Gärdet och Örnsberg, och Kristina SchollinBerg som håller i dagens leverans, bor i Midsommarkransen.
– Vi tycker att det är värt det. Man kan välja bland ett mycket större ekologiskt utbud än i butikerna och så är det mycket längre hållbarhet också, säger hon.
Anita Ahlström, som bor runt knuten, instämmer.
– Jag ser bara fördelar. Det är färska fina varor som man vet var de kommer ifrån, billigare och inget svinn. Så är det roligt också, man börjar prata med folk man kanske aldrig hade träffat annars.
Hoppas få fler att ansluta
Trots att konceptet torde locka fler på miljömedvetna Söder, har det gått rätt trögt med medlemstillströmningen. För ett år sedan var tolv hushåll med, en siffra som princip är oförändrad i dag. Anita tror inte att det beror på ointresse, utan att folk helt enkelt inte vet om att möjligheten finns. Själv fick hon veta om det av en slump via en granne.
Några av kärnmedlemmarna har också flyttat från stan, så nu behövs nya krafter.
– Vissa tror nog att det är mer jobb än vad det är också, det handlar om fyra timmars arbetsinsats två gånger om året, och man får så mycket tillbaka, säger Anita.