Kaos runt tornet vid Flatenbadet

Det är kaos på och runt hopptornet i Flatenbadet. Nyligen räddade fridykaren Henrik Milles livet på två pojkar som hoppade åt fel håll och slog i en stålkätting. Nu kräver han att något görs innan det är försent.

Vattentemperaturen är näst intill ljummen vid Flatenbadet i Skarpnäck. Ute vid hopptornet kastar sig ett femtiotal barn från hopptornet åt alla håll och kanter. Precis under dem hänger fridykaren Henrik Milles, som tillsammans med sina dykarkollegor, precis dragit upp en solstol från sjöbotten.

– Du kan hitta det mesta på sjöbotten, allt du kan tänka dig. Jag tror vi dragit upp sex cyklar och ett flertal badstegar. Det märkligaste var nog i och för sig när jag hittade ett kassaskåp här. Jag hoppades på att det skulle vara en skatt kvarglömd i det, men så blev det inte, säger han och skrattar.

Men det spelar ingen roll om det är skatter eller skrot Henrik finner på djupet. Alla föremål som slängs i vattnet är en potentiell fara för de barn som badar på platsen. Allra värst är det omkring hopptornet.

– Det är livsfara här varje dag. Dels hoppar barnen på de platser de inte ska hoppa på, de är bara några decimeter från att träffa varandra i huvudet. De klättrar på hala stålbjälkar och kan trilla rakt ned i betongen och slå ihjäl sig. Sedan är det alla föremål som de kan fastna i. Allt från fiskelinor till cyklar. Sker det ingen förändring snart så kommer någon råka riktigt illa ut.

”Följde blodspåren”

Härom veckan när Henrik var och dök, hoppade två pojkar från hopptornet. De klättrade upp till toppen, stegade ut på räcket och kastade sig ner i vattnet åt fel håll.

– Staketet sitter där för att man inte ska hoppa åt det hållet. På den sidan sitter det stålkättingar under vattnet som man kan skada sig på, och det var precis det som hände.

Pojkarna som hoppat i vattnet kom aldrig upp. Henrik såg sig omkring men kunde inte se dem, varken på land eller när han dök ned på botten.

– Till slut fick jag följa blodspåren i vattnet och hittade dem under bryggan. Där satt de med bara några centimeters luftficka. När de kom upp på land var de förvirrade, de visste knappt var de var. Jag var chockad själv. Hade ingen sett att de hoppade från hopptornet och försvann hade de kanske inte levt idag, säger Henrik.

Efter händelsen kontaktade Henrik Skarpnäcks stadsdelsförvaltning som satte upp provosoriska skyltar med hoppförbud på plat- sen, men de var nedrivna samma dag.

– Det spelar ingen roll vad man gör egentligen. Barnen kommer läsa på skylten och hoppa ändå. Jag har funderat över en lösning länge. Dels har jag sagt till barnen som hoppar åt fel håll att det de gör är livsfarligt och dels har jag kontaktat staden. Det är synd om någon ska behöva dö på grund av det här. Men en fråga till, säger han och fortsätter:

– Var är föräldrarna?

NÄRA. ”Det farligaste är egentligen när någon hoppar från tornet och bryggan samtidigt. De är bara någon decimeter ifrån att träffa varandra i huvudet”.

LIVSFARLIGT. Såhär, till vänster om bryggan, är livsfarligt att hoppa. Det var där de två pojkarna slog i sig, som Henrik Milles hittade.