Tiggeriförbud är inte att ta ansvar för utsatta

Det har på senare tid debatterats myck- et kring om det borde införas ett förbud mot tiggeri. Ett förbud mot tiggeri? Har vi blivit helt galna? Att kriminalisera tiggeri leder ju till ytterligare stigmatisering av samhällets allra mest utsatta.

I flera rapporter, bland annat “When poverty meets affluence” (Fafo, 2015) hittas inget belägg för att tiggeri skulle vara organiserat. Om det mot förmodan ändå skulle vara organiserat i vissa fall så gäller det ju att stoppa ligorna bakom, och inte att försätta de redan utsatta människorna i mer utsatthet.

Stockholms Stadsmission m.fl. anser att resurser istället borde läggas på att skapa alternativa möjligheter till försörjning och berättar att förändringsarbete i frågan redan pågår. Som vi alla vet så tar förändring ofta tid. Jag håller med dig. Jag tycker inte heller att det är särskilt trevligt när man åker i en full tunnelbanevagn, ofta lagom morgontrött, och personer kommer fram och ber en om pengar. Men då kanske vi kan diskutera hur vi kan skapa försörjningsmöjligheter för dessa personer på annat håll, så att de inte ens har incitament att gå ned i tunnelbanan för tiggeri från första början?

Till dig som säger att gruppen med EU-migranter först och främst är bl.a. Ungerns ansvar så råder jag dig att läsa på om vilka hemska förhållanden de lever under i Ungern (plåtskjul bland stora soptippar, förföljelse etc) samt tänka efter om ett tiggeriförbud verkligen skulle vara att ta ansvar för våra egna utsatta i Sverige?