Mitt i Söderort Årsta, Enskede
Pensionärsligan drar sig tillbaka
Populära Pensionärsligan är tillbaka. Den femte och sista (?) boken handlar om sjunkna skepp, AI och robotar. Och så spelar Lokaltidningen Mitt i en viktig roll. SLUT. Catharina Ingelman-Sundberg tar avsked av sina grånade succébrottslingar?
Det är svårt att föreställa sig att Catharina IngelmanSundbergs trivsamt småputtriga succéböcker om Pensionärsligan föddes ur ilska. Men så var det.
– Jag blev så upprörd över hur man behandlar de äldre som har byggt upp det här landet. Någon jäkel hade bestämt att man på äldreboenden inte skulle få mer än tre koppar kaffe om dagen. Jag visste fångar som hade det bättre, säger 74-åriga Catharina Ingelman-Sundberg.
Hon berättar att hon efter första boken blev inbjuden till riksdagen och fick frågan: Är det verkligen så här illa? – Nä, värre, svarade hon.
Ligan består av tre kvinnor och två män som sjungit i samma kör och som beslutat sig för att bli bovar för att få en bättre ålderdom. Brotten ska emellertid begås på ett fredligt sätt.
– Jag vill inte döda folk, jag mår dåligt av det. Jag har till och med svårt att göra Hells Angels elaka. Nu har jag iscensatt 15 brott utan vapen och utan våld, Alla ska vara lika glada efteråt. Både bovar och brottsdrabbade.
Det kanske låter som om jag leker – och det gör jag faktiskt!
Skapade olika typer
Om de fem huvudpersonerna säger Catharina:
– Jag ville ha med olika typer. En klämkäck, en uppfinnare, en gentleman, en snål, lite osympatisk och en ängslig person, Sedan har de vuxit på olika sätt.
Vem är du mest lik?
– Jag är nog en blandning av Snillet och Märta, problemlösare och ledare, men inte lika hurtig som Märta, men jag har ju lett expeditioner, säger den förra marinarkeologen, som mot slutet av sin tidigare karriär var ”mer intresserad av människor än vrak”.
Researchar miljöer noga
Catharina brukar researcha miljöerna noggrant, på plats. Ska det handla skalbolag åker hon till Caymanöarna. I pandemitider krävdes andra grepp.
– Jag har använt mig av mina arkeologkunskaper. Det var jag som letade efter silverskeppet en gång i tiden. Och på Bygdøy har jag bott. I just den villan.
När boken börjar bor Märta och hennes kumpaner Snillet, Anna-Greta, Krattan och Stina i Norge och funderar på att avsluta sin brottsliga bana. Det går så där.
När de efter två fräcka kupper får både den inhemska polisen och skrupulöse miljardären Olav efter sig flyr de till Tranholmen, en liten ö mellan Danderyd och Lidingö. Dessvärre avslöjas gömstället av Lokaltidningen Mitt i!
Catharina är själv uppvuxen i Danderyd och hade dessutom en ”insiderkontakt” på ön, som fotade huset där ligan huserar ur alla upptänkliga vinklar.
– Det är en perfekt plats att hålla sig undan polisen på och ändå vara nära händelsernas centrum. Sedan är det så härligt med bron, lite som en vindbrygga.
Trist läsa om nätbrott
Även internet är en användbar informationskälla. Catharina har bland annat studerat robotar och lyssnat på föredrag.
– Jag uppfann en egen robot, fnissar hon. Med hjul, för att den ska gå snabbare.
– En stor del av brottsligheten i dag sker på nätet, men det blir en tråkig bok. Det blir mer spännande att att stjäla vrakfynd, och inbrottet på pantbanken vid Fridhemsplan var roligt. Det låter som jag leker – och det gör jag faktiskt! lägger hon till med ett nytt småskratt.
Maskerat som underhållning
Ingelman-Sundbergs samhällskritik har fortsatt genom bokserien. Det började med äldrevård och den här gången är det AI som får sig en känga. Ligans egenbyggda tjuvrobot löper bland annat amok i en mataffär.
– Jag maskerar det som underhållning – då läser folk boken till slut. Det här med Ammons lager, som styrs av robotar och utdöda citykärnor på grund av att e-företagen tar över är ju verklighet.
Är det verkligen slut nu? – Boken fick fem av fem av Bibliotekstjänst och jag vill sluta med flaggan i topp… Men det kan komma en till, fast jag gör nog en paus för en historisk bok.