Mitt i Söderort Farsta Sköndal
Det våras för Frankenstein på scenen
”I grunden handlar det om två egotrippade män”
Flytta på dig Dracula, här kommer Frankenstein. Det våras för monster på teaterscenen och näst ut är ett misslyckat labbexperiment från 1700-talet. Som bara vill ha kärlek.
En flera hundra år gammal bok kan ha sina brister. Även om den är en klassiker. Så Mary Shelleys romantiska gothrysare ”Frankenstein” från 1818 har bantats för att få plats på scen, lagom till att den fyller 200 bast.
– Ja, romanen håller inte dramaturgiskt. Till exempel inleds den med en massa brevskrivande. Så vi har tagit bort en hel del, spetsat och komprimerat för att berätta hela resan på en 1,5 timme, förklarar manusförfattaren Johan Ehn, samtidig som han kränger på sig sina skabbiga skräcktrasor.
Han spelar också pjäsens kärna: monstret. Som absolut inte heter Frankenstein, trots att många tror det. Det här är nämligen en titel och ett begrepp som de flesta känner till, även om de varken läst boken eller sett de många filmerna.
Handlar om identitet
En snabb recap: Victor Frankenstein är en forskare som vill skapa liv. Så han tillverkar en artificiell människa. Spoiler: Det blir inte riktigt som han tänkt sig. Det blir enligt honom ett freak. Det blir kaos. Hur less är du på frågan ”får man skämta om allt”? Voilà: Frankensteins monster. Som egentligen bara vill bli älskad av farsan.
– Victor är en briljant vetenskapsman men en urusel pappa, som skiter i sin avkomma helt utan konsekvenstänk. Monstrets ilskna beteende skapas av att han förskjuts för att han inte passar in. Precis som att människor döms för att de anses vara för bruna, för tjocka, eller för feminina. Det handlar mycket om identitet på ett sätt som jag kan identifiera mig med, då jag växte upp på 80-talet och som tonåring upptäckte att jag är gay. Jag straffades för den jag var, precis som monstret, filosoferar Ehn.
Han säger att konsten att tackla en klassiker är att släppa vördnaden för verket.
– I grunden handlar det om två egotrippade män som bara tänker ”jag jag jag”. Dels Victor, som endast vill skapa något som ska hedra sig själv. Men också monstret, som trots att han förbannar sin egen miserabla existens, kräver att Victor ska göra en till likadan så han slipper vara ensam.
Kvinnohat i originalet
En nöt som Ehn knäckt är det kvinnohat han skönjer i originalet. Elizabeth, Victors käresta, har istället för rollen som viljelös och vacker musa, nu på scenen fått inta en mer feministisk och starkare position.
– Det är jättebra att man tar vara på hennes perspektiv mer, att hon är mycket mer ifrågasättande än i boken, säger Happy Jankell, som spelar Elizabeth. Och stormtrivs i rollen.
”Frankenstein” koras ibland till historiens första science fictionroman. Sci-fi, fantasy, skräck: Happy Jankell är ett stort fan av dessa tätt sammanflätade genres.
– Jag älskar det! Människor kan delas upp i de som hatar eller älskar fantasy. De som inte gillar är tråkiga och enformiga, medan jag är en drömmare och visionär. Jag vill att det ska finnas något mer än våra vanliga små liv. Det blir så mycket roligare då.
I höstas satte Operan upp ”Dracula” med stor succé. Nu är det ”Frankenstein”. Onekligen verkar det vara en trend på gång. Så vilken klassisk styggelse kommer härnäst för teatern? Johan Ehn kan tänka sig att se både ”Monstret i Svarta lagunen” och ”King Kong” – ”en dröm för scenograferna”. Happy Jankell vill mest se fler kvinnliga missfoster.
– Fast det finns så få. Ett sätt är att bara ta en manlig skräckfigur och låta en kvinna spela rollen. Jag skulle till exempel inte banga på att bli Frankensteins monster.