Mitt i Söderort Farsta Sköndal
Mögel kommer tillbaka –med pensionspunk
De var ett av de stora banden i 70-talets stora punkvåg. När Mögel från Farsta nu gör comeback är det med en låt om pensionen.
Det var ju Ddr-sverige på den tiden. Skulle det hända något fick man göra det själv.
GÖR COMEBACK. Nya låtsläppet från Farsta-punkarna fick Pensionsmyndigheten att reagera
” Vi är i klimakteriet nu, så vi är väl arga av den anledningen”, säger Ewa Bergström, gitarrist i Mögel. Hon skojar, som svar på den möjligen något dumma frågan om ungdomens aggressiva tongångar är svåra att återskapa i medelåldern. Men helt på skoj är det inte. För arga är de. Precis som på det sena 70- och tidiga 80-talet när bandet bildades, släppte en EP och gjorde hundratals spelningar runt om i landet.
Då sjöng Mögel om saker som berörde deras verklighet som tonåringar och unga vuxna, som i låten ”Jag vill bli rektor”. När de nu gör comeback så handlar låten om något som berör deras verklighet så som den är i dag. ”Mitt orange kuvert” berättar om rädslan för att bli fattigpensionär.
– När vi träffades och började prata om att göra en ny låt så växte idén till texten fram utifrån våra diskussioner under långa fikastunder. Och när vi väl spelade in den så har vi medvetet valt att göra precis som vi gjorde på 70-talet. Det är ju det vi kan, och så vi låter, säger Gitte Lilja, som spelas bas.
Hängde i Farsta Comebacken kom efter att ett skivbolag för tio år sedan ville ge ut en samlingsskiva med bandets gamla låtar. Överraskade sa man ja, och gjorde även några spelningar. Därefter växte idén om att göra något nytt fram.
Från början var de fyra unga tjejer i bandet, varav tre från Sköndal. Men Farsta, vår mötesplats för intervjun, var där man hängde. Centrum, med NK, Tempo och senare kulturföreningen Puss som var en levande punkscen.
Sångerskan Ulrika Malmgren är kvar och en del av återföreningen, medan originaltrummisen Marie Wrengler sedan 2011 inte finns med oss längre.
Att det blev just de fyra som bildade bandet var lite av en slump. En större sammansättning av unga punkare var bokade till ett gig, men alla utom de fyra fick kalla fötter. Ewa, Gitte, Ulrika, Marie dök upp – och blev Mögel.
– Vi lyssnade på David Bowie och Iggy Pop, det var inne med det där androgyna. Så på ett sätt var det inte konstigt att fyra tjejer bildade ett band. Alla skulle plötsligt spela när punken kom, fast man inte kunde. Samtidigt var det ju Ddr-sverige på den tiden. Skulle det hända något fick man göra det själv, det var mentaliteten som rådde, säger Ewa Bergström.
Dåligt rykte Farsta hade dåligt ryckte när de växte upp, och man längtade in till stan. Samtidigt fanns mycket att göra för kreativa ungdomar, på bland annat Vår Teater.
– Det var arbetarklass i vår klass i skolan. Men det fanns ingen känsla av att man inte kunde bli något bara för att man var från Farsta. Men å andra sidan var det väldigt få som hade pluggat vidare på högskola när vi hade återträff i vuxen ålder, säger Ewa Bergström.
Den nya låten uppmärksammades för ett par veckor sedan stort i tidningen Arbetet och fick vidare spridning med reportage i bland annat SVT. Detta för att Pensionsmyndigheten, på grund av låttiteln, hade ringt upp bandet för att kolla vad som pågick.
– Det är fortfarande oklart exakt vad de ville, kommenterar Ewa Bergström.
Klart är att bandet har två nya låtar på gång. En om hypokondri och en om att föräldrarna kanske hade mer rätt än man trodde i tonåren. Uppmärksamheten kom oväntat, och bandet anpassar sig just nu till verkligheten år 2018.
– Våra vuxna barn hjälper oss mycket. En har till exempel producerat låten och en annan är behjälplig med vår Facebooksida, säger Gitte Lilja.