Så lärde man slynglar bättre hyfs förr

Ouppfostrad ungdom är

intet nytt. Jag rattade buss i Stockholms innerstad på 70-talet. En av förarna var Elaka Stickan. Man brukade säga att han var född elak och hade blivit värre med åren. På 60-talet, med vänstertrafik, körde Stickan på Östermalm när en slyngel i 11-årsåldern, långsamt och nonchalant, äntrade bussen. Uppförandet skvallrade om mycket pengar och inget hyfs. Han lade en hopknycklad femkronorssedel, och förväntade sig en biljett, på 65 öre. Kanske trodde grabben att pappan ägde bussbolaget, för han uppförde sig så.

”Snorhyvel! Ta du hem dina sopor och kasta dem inte här” skrek Stickan och svepte iväg femman så den hamnade utanför bussen. Grabben hoppade ut och försökte rädda sedeln, men då smällde Stickan igen dörren och åkte. Det blev för grabben att vänta på nästa buss, halvtimman senare.

Berättelsen spred sig snabbt och flera kände igen grabben. När fadern ringde till bolaget för att de skulle ge föraren en åthutning blev svaret att antingen skulle föräldrarna uppfostra ungen, eller så skulle förarna åka ifrån hållplatser. Tydligen blev det lugn och ro där uppe på Östermalm.

Skrynkliga slantar gav en åthutning när det begav sig, minns insändarskribenten.

INNAN SL-KORTET.