Mitt i Söderort Farsta Sköndal
Machokultur och sorg i ny film
Z Machokultur, känslor och fotboll bland unga män i Farsta. Om det handlar den nya kortfilmen ”Linje 18” som är gjord av regissören och Hökarängsbon Amir Halim. Hökarängsbon hjärnan bakom verk med unga män i fokus
Barndomsvännerna i Hökarängen och barndomens fotbollsträningar i Farsta FoC har inspirerat Amir Halim när han skrev manuset till ”Linje 18”.
Kortfilmen handlar om ett killgäng där huvudpersonen Dani handskas med sorgen efter en vän som gått bort. Det blir tjafs med kompisarna när Dani inte dyker upp på minnesceremonin, men vännerna möts sedan i sorgen.
– Filmen handlar om machokultur bland unga män i förorten, om hur framför allt killar kan hjälpa varandra i svåra och jobbiga situationer. Filmen är lite poetiskt upphöjd, säger Amir Halim.
Inget kriminellt gäng
Han betonar att karaktärerna är fiktiva och att handlingen är påhittad.
– Jag har hämtat inspiration från min uppväxt, men jag har själv inte förlorat någon av mina vänner. Men när jobbiga saker uppstått och man inte har kommit överens så hittar man ändå tillbaka till varandra på något sätt. Det finns en kärlek där, säger Amir Halim.
Bakgrunden till handlingen i filmen är alltså att en av vännerna i kompisgänget har gått bort. Men själva dödsfallet får tittarna inte ta del av.
– Nej, exakt. Men när jag fick feedback på mitt manus så läste många in att vännen ska ha dött av en skjutning. Men det står ingenting om något sådant och det fanns inte med i min tanke heller när jag skrev manuset. Det står inget om att de är kriminella. Folk är inmatade med den bilden av killar i förorten, säger han.
Vad vill du visa med filmen?
– Den fina sidan av Farsta och förorten överlag. Att folk också hjälper varandra. Folk kan verka tuffa men det kan vända och det här är känslor som vi ofta inte får se. Vi får, som sagt, mest bilden av tuffa grabbar som skjuter varandra i förorten.
Kontraster under uppväxten
Själv växte han upp i Hökarängen men gick både förskola och högstadiet på Södermalm. Amir Halims mamma ville att han skulle lära sig perfekt svenska.
En gång på högstadiet fick han skäll av en lärare på Södermalmsskolan för att han brottade ner en kille.
– Men i Farsta fick jag skit av min fotbollstränare för att jag inte vågade brottas. Min tränare var macho, två meter och bastant. De här kontrasterna var inte nödvändigtvis en dålig sak. Men det blev tydliga skillnader i attityden och hur man snackade med varandra, säger han.
Hur har skillnaderna påverkat dig?
– Det har varit bra för mig nu när jag är 25 år och har landat i det. Jag har tillgång till olika världar och människor. Jag förstår de sociala spelen. Men när jag var yngre så ändrade jag personlighet beroende på vilken tid på dygnet det var. I dag är jag mig själv men förstår hur olika människor funkar och det är en av de största styrkorna hos mig, säger Amir Halim.
”
Folk är inmatade med den bilden av killar i förorten.