Mitt i Söderort Farsta Sköndal
Enskedes racketlon-stjärnor laddade för SM: ”Racketfest”
De maxar sina matchar – bränner av fyra grenar Z Racketlon, vad är det? Många ser ut som frågetecken när de hör om Anna-Klara Ahlmérs och René Lindbergs sport.
I skydd från regnet, i myllret på kaféet i Enskede rackethall, sitter barn och vuxna i träningskläder och väntar på sin tur. Innanför glasväggen slås badmintonbollar fram och tillbaka över planerna.
Den 24–26 maj spelas SM i racketlon här. En relativt okänd sport i Sverige, som kan beskrivas som racketsportens fyrkamp. Bordtennis, badminton, squash och tennis utövas i en och samma match.
Anna-Klara Ahlmér, tennisspelare i grunden, är världsetta i racketlon på damsidan. Hon kommer direkt från heltidsjobbet som konsult i stadsbyggnadsfrågor och har just bytt om till landslagsdräkt.
Hon upptäckte racketlon av en slump när hon pluggade i Göteborg för drygt tio år sedan.
–De hade squashbanor där jag tränade tennis och jag provade. När personalen där såg mina slag sa de att jag borde testa racketlon. Sen började jag träna det.
Sex minuter
Både hon och René Lindberg, femfaldig vinnare av SM på herrsidan, spelar i Enskede Racketlonklubb som grundades 2013. Även René har sin bakgrund i tennisen och arbetar som tennistränare.
– Jag kom i kontakt med racketlon på en svensexa. Jag tyckte det var roligt och på den vägen är det, säger han.
Mellan de olika grenarna har spelarna sex minuter på sig, varav tre minuter uppvärmning.
– Det gäller att vara snabb på att ställa om tekniskt. Det är ju olika former och vikter på racketen, säger
Anna-Klara Ahlmér.
Men det är inte bara en fysiskt påfrestande sport.
–Varje poäng räknas, så man kan komma till ett läge i tennisen där man bara ”får” förlora fem bollar. Det blir en mental press, säger hon.
Båda betonar att man inte behöver kunna alla fyra sporter för att börja spela.
– Pingis hade jag bara spelat med mina syskon på fritidsgården, säger Anna-Klara Ahlmér, som önskar att fler tjejer hittar till sporten.
Hemma tävlar hon ofta i herrklasserna, men ute i världen får hon möta de bästa damerna i respektive land.
– Tyvärr är det mycket färre tjejer som spelar i Sverige. Jag tror att det bland annat handlar om att många känner sig osäkra på en eller flera av grenarna. Men det är verkligen bara att testa, det går att bli bra snabbt, säger Anna-Klara Ahlmér, som nyligen höll i ett dam- och juniorläger.
Själv tränar hon 15–20 timmar i veckan och har en klubb för respektive sport.
– Jag brukar kalla det här
Jag kom i kontakt med racketlon på en svensexa.
för mitt andra jobb. Men jag vill inte skrämma bort folk, det går utmärkt att träna på amatörnivå.
”Hinner inte tröttna”
René Lindberg tycker att en stor del av charmen med sporten är variationen.
–Man hinner inte tröttna på någon gren och kan utvecklas i alla. Dessutom är det socialt. Man får vänner, nyligen var jag i Paris och tävlade. Vi kollade på varandras matcher och på kvällarna gick vi ut och åt.
Nu ser de fram emot att få försvara sina titlar. Men de betonar att SM är mycket mer än en tävling på professionell nivå.
– Det är en racketfest! De allra flesta som kommer är glada amatörer, säger AnnaKlara Ahlmér.