Så byggs bilberoendet fram i nya stadsdelar

Vill du också bo i en helt nybyggd stadsdel med t-banan, pendeln eller spårvägen inpå knuten? Då ska du flytta till säg Barkarbystaden, Annedal eller Norra Djurgårdsstaden. Så låter det i alla fall om du kikar i mäklarnas prospekt. Verkligheten är lite annorlunda.

Problemet är att de nya stadsdelarna hinner bli klara långt före den utlovade spårtrafiken är det. Det här är onekligen ett dilemma. För att kunna besluta om utbyggd t-bana, spårväg eller pendel måste statliga Sverigeförhandlingen försäkra sig om att kommunerna också tar sitt ansvar och bygger en massa bostäder längs med de nya spåren. Annars riskerar man att stå där med spökstationer bland skogar och fält.

Men kommunerna är inte dummare än mäklarna. De räknar också kallt med att den utlovade kollektivtrafiken kommer – även om de villigt erkänner att det kanske dröjer nåt år eller så. Det är därför de byggs få parkeringsplatser för bilar i de här nya områdena.

För vem behöver en bil när tågtrafiken är två minuters promenad bort? Tja, de som flyttar in först och bor där i 5-10 år med extremt bristfällig kollektivtrafik och en infrastruktur som lämnar en del i övrigt att önska. Vips har man byggt fram både frustrerade och bilberoende människor i Stockholms mest moderna stadsdelar som ofta profileras som miljözoner.

Och ett bilberoende är inte lätt att bli av med. Det vet alla som köpt en bil efter att tidigare i sitt liv ha kånkat på tio liter målarfärg i varje hand på jakt efter en busshållplats i köpcentrum som byggts av och för de bilburna. Eller med bibehållen värdighet försökt sätta sig till rätta i en Blocket-köpt fåtölj i en fullsatt t-banevagn. Skammen över att ha en bil som i långa perioder bara står och tar plats på gatan är tyvärr alltför lätt att tvätta bort när de minnena dyker upp.