Mitt i Söderort Hammarby Skarpnäck
Gömda trädgården riskerar att växa igen
Bagis japanska trädgård är en dold oas, ett fridfullt gömställe för den som söker lugn bland miljonprojekt och tung trafik. Men den håller på att växa igen. Nu ropar eldsjälarna som sköter om den efter fler engagerade.
I 15 år har den legat i slutet av Byälvsvägen – cirka 3 000 undangömda kvadratmeter japansk trädgård. Den drogs igång på kommunens mark – då ett igenslyat litet skogsparti – på initiativ av Pål Bergström, en pensionerad privatperson.
För tre år sedan flyttade paret Bergström och med det försvann också de som la ett heltidsjobb på att göra trädgården just japansk. ”Det är borta och igenvuxet inom ett, två år när vi lägger ner”, sa Pål Bergström till oss 2015. Så hur har det då gått sedan dess? Sådär. Frivilliga japanentusiaster kämpar på i motvind mot de aggressiva maskrosorna.
– Det här är ändå ett trädgårdsmästarjobb på halvtid. Och det är svårt att få folk att göra sånt gratis, säger Ingela Bendt.
Hon bor själv på Söder men har släkt i kvarteren. På de vägarna upptäckte hon det asiatiska hörnet i Bagarmossen och blev fascinerad. Nu ingår hon i den lilla grupp på fem aktiva människor som försöker se till att det här inte går tillbaka till sitt ursprungliga slystadium.
Oändligt med pyssel
Skarpnäcks stadsdel har tagit över ansvaret för trädgården, så deras anställda påtar då och då. Eldsjälarna, organiserade via Facebook och en hemsida, är där och krattar, städar och rensar allt vad de mäktar med. Det finns ingen bortre gräns för mängden småpyssel som krävs för att bibehålla det japanska.
Vad är det då som skiljer det här från, tja, en helt vanlig liten kvarterspark. Jo: representation. Till exempel den runda cirkeln med granitgrus kring den frilagda alroten är inte det, utan representerar en sjö. Medan komposten reppar berget Fuji.
Överlag jobbar man mycket med sten och grus. Och träden ska beskäras på ett sätt så att de inte ser ut som vilka träd som helst. Vissa av de små träden i Bagis har beskurits i tio år för att få rätt utseende. Vem som helst kan inte göra det heller. Trädgårdsgruppen har nu fått en mindre slant av stadsdelen för att anlita folk från Bonsaisällskapet som ska komma och klippa till på traditionellt och korrekt sätt.
Vilsam och lite hemlig
En japansk trädgård är inget man skapar i en handvändning. Det tar många år. Det är också därför som Ingela Bendt, Petra Wetterholm och de andra frivilligfixarna nu efterlyser fler människor som kan ställa upp ideellt. Krattor, redskap och kunskap att lära ut, finns. Det som saknas är kroppar och tid för att hålla den här vilsamma platsen vid liv. För trots att den tungt trafikerade Byälvsvägen gränsar till träden, så märks det knappt. Det nedsänkta området skapar en tyst liten ficka.
– Det är en vilsam plats fylld med stillhet. Lite hemlig och gömd sådär. Det är mycket folk som kommer och sätter sig i jakt på den stillheten. Därför är det så viktigt att den sköts om. Annars märks det och då bryr sig besökarna inte lika mycket om den, säger Ingela Bendt.
Det här är ändå ett trädgårdsmästarjobb på halvtid. Och det är svårt att få folk att göra sånt gratis.