Mitt i Söderort Hammarby Skarpnäck
Här är Söderorts nya ordningsvakter
Det handlar om att nöta asfalt, synas på gatorna och skapa en trygghet genom att vara där.
Kommunala ordningsvakter patrullerar i Farsta och Älvsjö. Precis som forna tidens kvarterspoliser är det tänkt att de skapar trygghet genom att synas. Vi följde med på en runda och upptäckte att det mest handlar om att ge vägbeskrivningar.
– Vad står det på din rygg? ”Ordningsvakt”... vad är det?
Barnen gör stora ögon när de ser den blåa uniformen. Tom Otter skrattar, svarar snabbt och vant:
– Det är som polisen, nästan. Vi är polisens polare.
”Det här händer hela tiden”, säger kollegan Andreas Ahmady leendes, och morsar glatt på en väderbiten äldre man ur livets hårda skola, som sitter på en bänk. Nykter, just idag. Fem minuter senare pekar en annan grupp barn på de fyra ordningsvakterna och ropar ”polisen!”.
Stödresurs till polisen
Säkerhetsbolaget Nokas har fyra patruller – nio vakter – som i bilar med stadens logga kör runt på uppdrag av kommunen. För att prata byråkratiska är det en ambulerande och uppsökande verksamhet, polisens stödresurs. Sedan augusti ingår Farsta strand och Farsta centrum i rutten.
Enligt politikerna behövs privata ordningsvakter för att medborgarnas trygghet sjunker och för att polisen inte räcker till. Som i somras då vakterna fick ta många larm om grillande trots eldningsförbud. Hjärtstopp är en annan sak de åker på då varje fordon har en defibrillator.
– Jag älskar jobbet. Vi finns till för människorna som bor här. Det handlar om att nöta asfalt, synas på gatorna och skapa en trygghet genom att vara där, tycker Otter under en vända i centrum.
De arbetar enligt 15-minutersmetoden: parkera bilen synligt så att dess närvaro bidrar till säkerheten, för att sedan knalla runt i en kvart. Syns de för länge vänjer sig folk vid dem, precis som med en soptunna i gatubilden. Den lugnande effekten avtar. Så efter 15 mi- nuter åker de vidare till nästa stopp.
Det handlar mycket om människor i samhällets periferi – svenska pilsnergubbar, Kenta och Stoffe, EU-migranter – som blir tillsagda att de inte får dricka alkohol på just den platsen. Nästan alltid lyssnar de, annars blir det en avvisning: först verbalt, sedan fysiskt. Sista steget är ett gripande då man tillkallar polis.
Allra vanligast är vanliga vägbeskrivningar. Bara under vår korta vandring kommer två gråhåriga representanter för generationen utan smartphones, och ber om hjälp att hitta rätt. Minsta interagerande, från ”var ligger Lindex?” till att omhänderta en flyende bråkstake, bokförs: ”Kunden ska veta vad den får för pengarna.”
– Men senast nu i veckan senast hjälpte vi en mamma att hitta sitt barn. Då känner man sig betydelsefull, säger Pamela Vasquez, som har 17 års erfarenhet av yrket.
Har koll på unga tjejer
Hon håller koll på unga tjejer som åker från Farsta och hänger på Plattan, där Vasquez också arbetar. De umgås i fel kretsar, löper risk att utnyttjas sexuellt och börja med droger. Vasquez har ett extra öga på dem, pratar med polisen och kan göra en oros- anmälan till soc.
– Tjejerna kommer till mig, öppnar upp sig. Jag får veta mycket om deras liv.
Flyttar på problemet
Viss brottslighet är knuten till geografi. Och vakterna är väl medvetna om att de bara flyttar på problemet. Som med den omskrivna droghandeln i Älvsjö. Även om vissa affärer aldrig blir av då patrullen dyker upp, och försäljarna avlägsnar sig, så försvinner den aldrig helt. Och det är inte heller vakternas uppgift att arbeta med droghandel. Det har de varken utbildning eller verktyg för.
– Men om 10 000 pendlare slipper gå genom haschrök i Älvsjö, så är det ändå 10 000 pers. Vi gör stor skillnad i vardagen bara genom att stå där och vara sköna dudes och dudettes. Så jobbet känns sällan tröstlöst, säger Otter.