Mitt i Söderort Hammarby Skarpnäck
En söndag jag aldrig glömmer
Redan i unga år bestämde jag mig. Det fanns två saker jag ville uppleva, och förhoppningsvis vara lite delaktig i, innan jag lämnade jordelivet.
Båda kändes lika ouppnåeliga.
Den ena drömmen behåller jag för mig själv, den andra var att få se Hammarby ta SM-guld i fotboll.
För det var just ingenting annat än en dröm. Vi var ju de eviga förlorarna, vi kunde inte vinna.
Men så kom den där söndagen i oktober 2001. När slutsignalen gick kändes det bara overkligt. Publiken stormade planen. Men jag och min svåger satt bara tysta kvar och tittade. Ibland på varandra, ibland bara rakt ut i luften.
Det ofattbara hade verkligen hänt. Vi, Hammarby, hade vunnit SM-guld i fotboll! Resten av kvällen och natten blev ett enda stort glädjerus på Söders krogar och gator.
Minnena från den natten skulle kräva en specialutgåva av den här tidningen. Men en av mina bästa minnesbilder är killen som hade lovat sina kompisar att äta upp gräsmattan om Bajen äntligen lyckades med det omöjliga.
Han höll sitt löfte. Som så många andra grävde han upp en bit av den magiska gräsmattan (inget plastgräs på den tiden). Någon gång runt midnatt ställde han sig på ett bord inne på den dåvarande krogen Bavaria och glufsade i sig en rejäl bit guldsmakande jord och gräs – naturligtvis nersköljt med öl.
Det sägs att historien har en tendens att upprepa sig. Jag vet inte om det även gäller fotbollshistorien.
Det är nog som livet – första gången är speciell. Och du, killen med gräsmattan? Om du läser det här så kasta iväg ett mail. Har alltid undrat hur det smakade.
Det ofattbara hade verkligen hänt. Vi, Hammarby, hade vunnit SM-guld i fotboll!