Mitt i Söderort Liljeholmen Älvsjö
”Jag vill hävda att Posten var bättre förr”
Ludvig Köhler, som släpper boken ”Posten”, om att jobba som vikarie på posten i Årsta.
Hur kommer det sig att du skrivit en bok?
– Jag studerade litteraturhistoria på universitetet när jag började på posten, och läste mycket böcker. Jag märkte snabbt att posten var en väldigt tacksam yta för att testa olika idéer och sätt att skriva på som jag hade stött på och var nyfiken på att prova själv.
Hur är Söderort ur ett brevbärarperspektiv? Bättre eller sämre än innanför tulllarna?
– Vad jag förstod med tiden var att Söderort var ganska exceptionellt med så många hus utan hiss och postboxar. På brevbärarspråk kallas de springportar. Vad som var jobbigt var att det blev för många springportar på vissa varv. Den yttre miljön i Söderort är rätt annorlunda, på sina håll nästan lantlig om man jäm- för med innanför tullarna, samtidigt är stadskänslan alltid där.
Posten i dag är ju hårt kritiserad. Var det bättre förr?
– Ja, jag vill nog hävda att det var det. Men då ska man veta att det för bara några decennier sedan var väldigt bra att vara brevbärare i Sverige, för många. Under guldåldern var det ett väldigt attraktivt arbete, på ett sätt som kan vara svårt att förstå idag. Posten var ett väldigt framgångsrikt bolag där de bäst betalda brevbärarna tjänade lika mycket som cheferna.
Utan att spoila boken, kan du bjuda på någon märklig och sann episod som du skildrar?
– Under en period delade jag ut post till en grillrestaurang som befann sig i startgroparna, och blev inbjuden till köket för att delta i provsmakningen inför den kommande menyn. Det var en väldigt genuin upplevelse som jag minns med värme.