Mitt i Söderort Liljeholmen Älvsjö
Vi förstår att du plankar i t-banan
Du kanske provoceras av rubriken. Men alla SL-åkare har nog svurit över dyra månadskort. Sedan 2000-talet har priset på kollektivtrafik ökat dubbelt så mycket som priset t på bensin. Trots det går alla partier utom MP till val på att subventionera bilism.
Politiken måste bli smartare – det är dags att satsa på kollektivtrafiken.
Många svenskar är beroende av bilen – men inte alla. Hälften av alla bilresor är under fem km. och av dem är ytterligare hälften under tre km. Korta resor görs nästan bara i storstäder med väl utbyggd kollektivtrafik: Stockholm är ett typexempel. Här handlar det sällan om ”bilberoende”, utan helt enkelt om ohållbara vanor.
Transportsektorn står för 1/3 av Sveriges utsläpp. För att nå klimatmålen måste utsläppen minska här och nu. Men när priset på kollektivtrafik har ökat med 139 procent på 20 år (bensinpriset har ökat med 70 procent under samma period) fattar vi att det är svårt. Det ska vara lätt att göra rätt – klimatsmarta val måste i alla lägen vara det billigaste och enklaste alternativet.
Vi vill göra kollektivtrafiken gratis för alla under 26, sänka priserna för alla andra och bygga ut den ytterligare.
Satsningarna kan enkelt finansieras med de 30 miljarder som går till fossila subventioner, flygplatser och bilbidrag varje år. Men de andra partierna säger nej. I en brinnande klimatkris, bara veckor innan valet, pågår en verklighetsfrånvänd kapplöpning om vem som kan kasta mest pengar på storstadsbilister och fossila bränslen. Det är inte bara skatteslöseri, det bränner upp vår enda planet och låser fast oss i fortsatt oljeberoende. Vi kräver andra lösningar.
Den ineffektiva bidragspolitiken måste stoppas. Ekonomiskt stöd i all ära, men att ge alla bilister 1 000 kronor oavsett inkomst är ren populism.
Tänk om vi i stället erbjöd hjälp åt dem som behöver? Unga och människor med låga inkomster har sällan en bil. Regeringen kastar miljoner på villaägare och fossilbilar samtidigt som studiebidrag och försörjningsstöd lämnas oförändrade.
Om vanligt folk ska ha en chans att möta den stigande inflationen behövs mer än kortsiktiga krisstöd.
Andra länder har agerat. Vi borde inspireras av satsningar som Tysklands 9 euro-biljett, som gjort att tyskar kunnat åka med all kollektivtrafik i sommar (snabbtåg exkluderat), för under hundralappen.
För om vi med skattepengar ska subventionera transportsektorn borde pengarna rimligtvis gå till det som är klimatsmart, gemensamt och som används av vanligt folk.
Det handlar om mer än klimatkrisen – det är också en rättvisefråga.
för ett hållbart resande. Vi vet att kollektivtrafik inte funkar för överallt. Där bilen faktiskt behövs ska det gå att köra billigt på till exempel el eller biogas. Men det handlar om mer än klimatkrisen – det är också en rättvisefråga.
Ständiga prisökningar gör att alla inte kan röra sig fritt. Det finns barn i Stockholm som inte har råd att hälsa på kompisar på andra sidan stan. I ett sådant läge förstår vi att plankning ses som den enda utvägen för att ta sig till fotbollsträningen, fritidsgården eller stranden.
Genom gratis kollektivtrafik för unga, fler avgångar och sänkta avgifter för alla andra är plankning ett minne blott. Som en bonus minskar Sveriges utsläpp.
Så ser en rättvis omställning ut.