Krö­ni­ka: Zand­ra Lund­berg

Solo - - SIDAN 1 -

Du är vac­ker. Vi bor­de bli bätt­re på att sä­ga det. Jag bor­de bli bätt­re på att sä­ga det. Det är så för­ban­nat trött­samt att kvin­nor ska dö­ma and­ra kvin­nors ut­se­en­den. Att vi ska ryn­ka på ögon­bry­nen åt kvin­nor som väl­jer att plasti­ko­pe­re­ra sig. El­ler smin­ka sig för myc­ket. El­ler in­te smin­ka sig alls. El­ler klä sig tras­higt.

Kvin­nor har ge­nom histo­ri­en ut­käm­pat ett krig, mot si­na krop­par. De har tryckt in sig i för små kor­set­ter och tving­at sig i jeans som klämt ihjäl höf­ter­na. Det sista vi be­hö­ver är att kvin­nor ska dö­ma varand­ra. Än­då gör vi det.

Jag har ope­re­rat mi­na bröst. Jag häv­da­de länge att ”Jag gjor­de det för min egen skull”.

Som att nå­gon män­ni­ska i he­la världen skul­le vak­na en mor­gon och tän­ka ”Hmm… Vad ska jag hit­ta på för min egen skull i dag? Kanske skul­le jag sö­va ner mig själv och lå­ta en ki­rurg skä­ra i min kropp? Pres­sa in två ge­léklum­par un­der bröst­musk­ler­na”. Eh, nej.

Ing­en män­ni­ska vill gö­ra nå­got sånt för sin egen skull. Det krävs en norm. Ett sam­häl­le som ser ut på ett visst sätt och ett djupt in­ar­be­tat kvin­no­i­de­al. Vi mås­te va­ra är­li­ga mot oss själ­va.

Vi kle­tar in­te på oss smink el­ler va­jar runt i tio cen­ti­me­ter höga klac­kar “för vår egen skull”. Vi gör det för att det finns ett sam­hällsnorm som sä­ger åt oss att gö­ra det.

Skul­le sam­hällsnor­men sä­ga åt oss att må­la oss grö­na ha­de de fles­ta av oss vi högst tro­ligt gjort det. För al­la and­ra är ju grö­na. och fram­förallt är de mest fram­gångs­ri­ka och ef­ter­trak­ta­de kvin­nor­na knall­grö­na.

Jag ope­re­ra­de mig in­te för min skull. Jag gjor­de det för sam­häl­lets skull.

Skön­het ser ut på tu­sen­tals oli­ka sätt idag. Det finns kvin­nor som in­te vill gö­ra nå­got, lå­ta allt växa och fro­das och va­ra så na­tur­li­ga de ba­ra kan. Sam­ti­digt dö­mer de kvin­nor som väl­jer att ra­ka si­na arm­hålor. och så finns mot­sat­sen: Skön­hetsjun­ki­es som hyv­lar och plat­tar och täc­ker över och dö­mer ut kvin­nor som rå­kar ha en två­da­gars­stubb.

Men en kvin­nas ut­se­en­de ska in­te va­ra nå­gon an­nans pro­blem. Det vi sä­ger när vi pra­tar il­la om nå­gons ut­se­en­de är ”Jag är så osä­ker kring mitt eget ut­se­en­de att jag kän­ner mig obe­kväm av ditt”. Det en­da som är rim­ligt att sä­ga är: Du är vac­ker.

För vet ni vad? När man ser en an­nan kvin­na så vand­rar hon runt på den här jor­den där vi kvin­nor käm­pat med si­na ut­se­en­den i år­hund­ra­den. Hon har ta­git på sig klä­der som får just hen­ne att må bra. Hon har gjort sa­ker med sin kropp fått hen­ne att kän­na sig mer sä­ker på sig själv. Hon står här trots all jäv­la press som finns i sam­häl­let, som sä­ger hur en kvin­na ska va­ra och in­te va­ra. och det är fruk­tans­värt vac­kert.

Det är så för­ban­nat trött­samt att kvin­nor ska dö­ma and­ra

kvin­nors ut­se­en­den.

om Zand­ra namn: Zand­ra Lund­berg Ål­der: 26 Bor: Enske­de i Stock­holm. gör: Fri­lans­jour­na­list. Krö­ni­kör och blog­ga­re på Af­ton­bla­det. gil­lar: Yo­ga och hun­den Stof­fe.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.