Söndag (Aftonbladet)

”Jag slapp eftermidda­gs dippen”

-

ag har aldrig nekat mig vare sig det ena eller andra. Men det har inte heller varit ett problem. Jag är inte överviktig och tränar regelbunde­t. Klart att man ser ut mer som en Zornkulla än en supermodel­l men på riktigt, nej, det är ingen större hälsofara med mig och min kropp.

Och jag gillar mitt halvsunda leverne. Jag gillar att yoga men också att dricka öl. Jag gillar ett tungt cirkelpass men också djungelvrå­l, pasta och vitt bröd.

Men efter att jag som reporter har skrivit otaliga artiklar om träning, dieter, superbär och sjuttielva smoothies som ska förändra ditt liv, så kan jag inte hjälpa att jag blir nyfiken. Kan det vara så att livet plötsligt blir en färgfilm för att jag slutar med socker? Kommer jag hoppa ur sängen med ett leende på läpparna varje morgon bara för att jag boostar kroppen med en grön spirulinas­moothie?

Så jag testade. Anmälde mig till kostrådgiv­ningsföret­aget Smarta matens utmaning med fyra sockerfria veckor, där man steg för steg plockar bort sådant som kroppen mår bättre utan.

Jag följde reglerna. Okej, jag kanske inte riktigt gick all in … Det var enligt utmaningen helt okej med ett glas rött på helgen, och ja, det kanske inte alltid blev ”ett”, eller ”glas”, eller ”helgen” heller för den delen. Men jag har inte ätit något socker, rent eller tillsatt, inga som helst sötningsme­del.

Och det gick …tam tam taaaa: Förvånansv­ärt lätt. Det var helt okej att skippa fikan på jobbet. Att snacksapå hallon i stället för lösgodis framför tv:n. Det var faktiskt bara att bestämma sig.

Medvetenhe­ten om det dolda sockret är skrämmande. Jag visste att det var onödigt socker i mycket färdigprod­ukter, men när man väl börjar kolla så är

det ett skämt. Varför ska det vara socker i majonnäs?

Andra veckan försvann snabba kolhydrate­r. Helt okej tills man inser att det inte går att köpa mellis på stan. Den tredje veckan skulle vi skippa mejeriprod­ukter. Det var jobbigare, vad är ett liv utan ost?! Den fjärde veckan skulle alla goda vanor sätta sig.

Så hur mådde jag? Bättre. Hur sov jag? Lite bättre. Jag äger ingen våg men mätte mig runt midjan, stussen och bröstet. Skillnaden: Nada. Jag gav upp socker, öl och snabba kolhydrate­r och inget hände. Trots att den fina tanken var att jag skulle må bättre och få mer energi så kunde jag väl ha fått en marginellt smalare midja på köpet? Någon centimeter eller två liksom?

Fast det hände kanske ändå något. Jag slapp eftermidda­gsdippen, efter någon vecka slutade jag längta efter något litet sött eller salt efter maten. Jag var piggare på jobbet, min hud kändes lite fräschare (en kollega intygar att jag fick fint glow, men det kan också vara ett bra solpuder).

Fast jag tror inte att förbud funkar i längden. Och det här med att socker ska smaka illa och alldeles för sött efter en tids sockerstop­p? Nja, efter en bit godis var det lika gott som vanligt, möjligtvis att man kände sötman lite tydligare.

Men månadens personliga vinst är ändå att jag kan ge upp socker om jag vill – i alla fall ett litet tag!

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden