Söndag (Aftonbladet)

Du står där med andarna som publik

-

? Hej Terry, jag har följt Det okända sedan starten och är övertygad om att det finns ett liv efter detta. Själv har jag haft många upplevelse­r där jag plötsligt vet vad som ska hända, eller en person jag ska träffa (utan att jag tänkt på personen eller sett henne/honom på flera år). När detta händer får jag en konstig känsla i kroppen och tanken om att detta ska hända. Sedan blir jag alldeles lugn. Och det jag tänkt slår alltid in. Vad är detta?

Vi har också haft många påhälsning­ar hemma, i varje fall vad vi uppfattat, men vi vet inte av vem.

Min pappa och kusin dog båda 1998. Båda stod mig nära. Vid jul 1998 började en antik väggklocka skena. Pendeln slog snabbt fram och tillbaka i någon timme, sedan tyst. Vi var alla samlade och alla upplevde det. Den har gått i gång från och till ett tiotal gånger sedan dess. I övrigt har den inte gått på minst 75 år, trots att den varit inlämnad. Jag tror att det är pappa, men jag vet inte.

På min födelsedag, januari 1999, ringde det på dörren och vi öppnade, men ingen där! Vi bor i villa och ingen hade möjlighet att springa iväg. Det hände två gånger samma kväll. Ett annat fenomen är julgransku­lor som snurrar i en faslig fart. Två på samma gång. Inte ens om man vrider upp snöret går det så fort eller håller på så länge.

Vi har hört steg i hallen, på andra våningen, där klockan också hänger. Jag trodde det var min man och han trodde det var jag som gick in i badrummet. Han låg och läste och jag såg på tv. Våra lampor håller också på att strula. Sätter på och stänger av sig, av sig själva.

På landet vaknade jag en natt för flera år sedan av ett nästan övernaturl­igt högfrekven­t ljud. Jag blev helt iskall och kunde inte ens få fram ett ljud av rädsla. Senare hörde jag ett en nära kollega dog samma natt.

Alltså många upplevelse­r, men jag önskar att jag kunde känna lite mer, så att jag visste vem som kom hit. För jag tror att det är någon som hör av sig. Inte varje månad, men det händer då och då. Hälsningar Christina

Terry: Hej Christina! När jag läste ditt brev kändes det som om cirkusen kommit till stan. Där står du i manegen, med andarna som publik och undrar vad det är som sker. Bästa sättet att besvara dina frågor är att du lär dig hantera din mediala gåva. Du har potential att en dag arbeta för andevärlde­n och förmedla budskap från olika personligh­eter, som väljer att komma igenom dig som medium. Då kommer cirkusen att förändras och alla frågor du har besvaras, men du måste först våga anta utmaningen och påbörja den resan. Svaren kommer genom självinsik­t.

Plötsligt känner jag närvaron av en man. Han knäpper upp sin skjorta och pekar på buken och något som ser ut som ett ärr. ”Jag var inte rädd att säga vad jag tyckte och tänkte”, säger han. Sen ser jag ett sjukhus och hör namnet Lennart, men jag är inte säker på om det är mannens namn. Jag måste ge dig dessa ord från honom: ”När har du tänkt lyssna?”

Ytterligar­e en man kommer igenom. Han gick bort i en bilolycka och satt fast i bilen, så det tog ett tag innan man fick ut honom. Han vill bara hälsa till dig och familjen.

 ?? Foto: THINKSTOCK ?? Vad vill mannen med ärret?
Foto: THINKSTOCK Vad vill mannen med ärret?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden