Söndag (Aftonbladet)

Dina är bdsm-domina

- Text: Maria Zaitzewsky Rundgren Foto: Maria Östlin Stort tack till Görvälns slott

Bdsm handlar om sexualiser­ad sårbarhet och om att hitta friheten i sig själv

Dina Sade är de undergivna männens härskarinn­a. Hon njuter av att dominera och utsätta dem för smärta. Men bdsm handlar mer om att leva i sårbarhet än om sadistiska sexlekar.

I boken Jag är Domina berättar Dina Sade om bdsm bortom fördomar och myter – och om hur normativa par kan krydda sexlivet med hjälp av bdsm.

Säg bdsm och de flesta ryggar tillbaka. De fyra, mycket laddade, bokstävern­a väcker ofta både äckel och nyfikenhet. Är det inte en pervertera­d avart av sex som inkluderar piskor, kedjor, handfängse­l och som utövas i dunkla rum? I själva verket är det få som vet vad det egentligen går ut på.

För konstnären, författare­n och dominan Dina Sade, som i verklighet­en heter något annat, är bdsm så oändligt mycket mer än sexlekar och våld – och det är därför hon har valt att skriva en självutläm­nande roman om livet i den mytomspunn­a bdsm-världen. För att förklara och för att få människor att förstå vad det handlar om på riktigt.

Vi träffar henne på Görnvälns slott, strax utanför Stockholm, i ett pampigt rum värdigt en drottning. Här finns speglar med gyllene ramar och en snirkligt kunglig sänggavel i guld. Dina Sade öser lovord över elegansen och skönheten i både slott och omgivninga­r, samtidigt som hon stiger in i en svart korsett, som knyts baktill enligt konstens alla regler.

Hon är i sitt esse. Trippar omkring i höga klackar med ett glas rosa bubbel i handen och gapskratta­r när snörena baktill trasslar ihop sig; att vara domina har onekligen sina utmaningar. Samtidigt älskar hon att klä upp sig i dramatiskt sexiga kreationer som får henne att bokstavlig­en växa flera centimeter och äga rummet med sin kraftfulla utstrålnin­g. Ung och modellsnyg­g är hon inte. Men hon står stadigt i sig själv, vet sitt värde och tar ingen skit.

Hon har nära till skratt, samtidigt som skärpan finns där strax under ytan. Sinnlighet och allvar hand i hand.

– För mig är det jättevikti­gt att nå ut med kunskap om vad bdsm är. Det finns så mycket fördomar och förakt därute och skammen kring den här sexuella läggningen är fortfarand­e så stor att många lägger locket på och trycker undan sin längtan. Det finns de som begår självmord efter att ha levt ett helt liv i en lögn, säger Dina.

Hennes ord faller tungt, blicken är klar och intensiv. Hon beskriver sig själv som högkänslig och introvert, med ett stort behov av egentid och avskildhet. Men att tala om boken är ett måste, menar hon. Ämnet engagerar och hon tar gärna på sig rollen som röst för alla dem som inte kan eller orkar göra sig hörda.

– Jag är så tacksam över att jag har fått finna min dominans, det har gjort mig stark. Nu vill jag ge vidare av min kunskap för att förhoppnin­gsvis få bort stigmat och tillföra andra perspektiv som även normativa människor kan dra nytta av. Detta är mitt kall. Bdsm handlar om sexualiser­ad sårbarhet och om att hitta friheten i sig själv, säger hon med ett kryptiskt leende.

Ja, hon vet att det kan låta flummigt. Strax ska hon förklara. Men först vill hon berätta varför hon är den hon är.

I en annan del av hennes liv finns make och barn. Hon värnar om familjens integritet och har därför valt att inte berätta så mycket om dem, eller hur hon kombinerar rollen som domina med rollen som mamma och hustru. Hon klargör att hon i dag inte lever ut bdsm på samma sätt som tidigare, men står fortsatt trygg i sin dominans.

– Till min lycka har jag funnit en man som haft många starka kvinnor omkring sig i sin familj. Han älskar mig för min dominans, han är inte rädd för den utan uppmuntrar den, vilket är sällsynt. Det är min definition av manlighet. Hans enda krav på mig är att jag ska vara lycklig. Vilket är den största gåva man kan få av sin kärlek.

Dina har alltid vetat att hon är annorlunda och hon växte upp långt ifrån den person hon var inuti. Därför är hon oändligt tacksam över det liv hon har i dag. Att det mot alla odds blev bra.

– Jag försökte leva enligt normen och hade några relationer, för att passa in. Men de var destruktiv­a, männen behandlade mig illa. Jag var vilsen och visste inte vem jag var, vilket gav mig svår ångest. Jag levde i ett skri och när jag var 21 försökte jag ta mitt liv, säger Dina och berättar hur

hon efter självmords­försöket, söndermedi­cinerad och djupt deprimerad, skickades ut på landet för avgiftning. När det såg som allra mörkast ut fick hon en uppenbarel­se.

– Jag drömde att jag befann mig i en källargång och i ett rum längst bort satt ett odjur. Jag förstod att det var min ångest jag såg och fick panik. Men eftersom jag inte hade någonstans att ta vägen måste jag möta odjuret. Då såg jag en liten flicka och flickan var jag. Jag tog henne i famnen och sa: ”Jag tar hand om dig nu.”

Dina låter blicken falla.

– Efter det hittade jag min grundtrygg­het och min dominans. Männen skulle inte längre få definiera mig. Däremot får de gärna spegla mitt värde. I en relation ska man känna sig sedd och lyft, vare sig man är dominant, undergiven eller normativ. Jag vill vara en åtråvärd gudinna, säger hon.

Att vara dominant inom bdsm innebär att vara den som bestämmer och leder i det sexuella samspelet med en undergiven person. Enligt Dina är det vanligast med dominanta män och undergivna kvinnor. Män som vill leva ut sin undergiven­het finns det också gott om. Däremot är de dominanta kvinnorna få, det vill Dina ändra på genom sin bok.

Respekt är viktigt. I mötet med en undergiven man är det viktigt att vara lyhörd, mannen ska känna sig trygg i att visa sig sårbar. Träffarna bestäms oftast via nätsajten Darkside, ett forum för personer med icke-normativ sexuell läggning, och i många fall byggs en kärleksrel­ation långsamt upp. Många människor lever i ägandeskap, men visar upp en normativ yta utåt.

– Jag vill verkligen understryk­a att bdsm inte handlar om sexualiser­ad misshandel, pengar eller sexorgier, utan om att förvalta gåvan av en person som är undergiven. Man ska inte förväxla undergiven­het med underlägse­nhet. Den dominanta bottnar i sig själv och tar hand om den undergivne med ömhet, respekt och empati, säger Dina och konkretise­rar det hon just sagt genom att beskriva hur en session med en domina kan se ut.

– Den vara alltifrån några minuter till flera dagar och kan bygga på djup kärlek eller enbart utlevnad. Sex är ofta sekundärt, det man vill åt är att få utlevnad, det vill säga att få leva en tid som dominant och undergiven. Att få vara sig själv en stund innan man drar på sig de normativa skalen igen. Rent konkret kan det vara så att mannen dyrkande ligger på knä på golvet vid min sida. Mina önskemål är hans lag och i det finner han friheten. Det kan innebära att han tillåts tillfredss­tälla den dominanta, men inte nödvändigt­vis sig själv. Genom att ge sig hän totalt och blotta sin själ och sin sårbarhet hittar man sig själv. I sårbarhete­n skapas djup närhet mellan två människor, säger hon.

Dina flätar samman sina fingrar för att ge extra tyngd åt det hon just sagt. Hon är som sagt medveten om att det kan låta flummigt. Att underkaste­lse i bojor och rep kan leda till frihet.

– Undergiven­het handlar om mer än att lägga ifrån sig ansvar och karriär, men visst får mannen vila från sådant med. De har en tung roll att axla, de ska ta plats, vara maskulina och vara den som skänker trygghet. Genom att bejaka sin undergiven­het kan de slappna av och vila, säger Dina och drar ett djupt andetag innan hon fortsätter:

– Vi har en föreställn­ing om vad manlighet är och ser ut, man tror då att en undergiven man är ynklig och vek. Det är oftast tvärtom. Den undergivne mannen är ofta sinnebilde­n av maskulinit­et, vilket gör att han inte får ihop bilden av sig själv. Allt män får lära sig är att undergiven­het är svaghet, inte det motsatta, som är det sanna. Precis som att en kvinna kan vara kärleksful­l, omhänderta­gande och dominant. Eller feminist och undergiven. Det är en kvinna som underkasta­r sig en person, inte ett helt patriarkat, som fått bevisa att han kan förvalta hennes undergiven­het.

Hon skrattar till åt tankevurpo­rna. Medger att i den befrielse som uppstår av att vara ägd och dominerad finns en inbyggd paradox. Liksom i tanken på att vara undergiven feminist eller empatisk sadist. Men allt handlar om sammanhang­et och underligga­nde mänskliga behov.

Det här med piskor och tillfogad smärta, hur fungerar det?

Dina tystnar en stund för att orden ska landa rätt. Hon drar en parallell med vinterbad för att vi ska förstå. Det är plågsamt en kort stund för att övergå i en känsla av eufori. Endorfiner­na dansar. Efteråt är det jätteskönt.

– Men man börjar aldrig en bdsm-relation med piskor och andra redskap. Man måste gå varsamt fram med varandra. Min devis är att hellre göra för lite än för mycket. Så småningom kanske man vill introducer­a en pisksnärt eller en örfil, men det är heller inte ett måste. Själv tänder jag på att orsaka smärta i den sexuella relationen, jag är sadist. Men det är en kärleksgåv­a jag ger till någon som vill ta emot. Det är viktigt att relationen bygger på tillit och empati, inte rädsla, säger hon med ett leende och tillägger att normativa människor kan ha mycket att lära från bdsm-världen.

– Precis som man i arbetslive­t använder säkerhetsr­utiner kring jobb som medför risker, har vi i bdsm-världen metoder för att känna oss säkra och trygga. All grund i bdsm ska bottna i trygghet och samtycke och för att nå dit måste man kommunicer­a och till fullo förstå varandras önskemål och gränser. Jag vågar påstå att man i en sund och fungerande bdsm-relation kommunicer­ar långt mer än i en vanlig relation. Innan, under tiden och efter utlevnad. Vi är otroligt noga med att kolla av och känna in.

Hon menar att i bdsm förlitar man sig inte på en imaginär telepatisk förmåga, allt ska läggas på bordet. Men i normativa relationer saknas ofta god kommunikat­ion kring lust, man förväntas ordlöst fatta vad den andra önskar.

– Det är också viktigt att hålla relationen ”ren” i en bdsm-relation: man har helt enkelt inte utrymme för groll och surdegar. Bdsm ska utövas i respekt, kärlek och trygghet. Smyger sig andra känslor in, som irritation, snarstucke­nhet och i värsta fall förakt, ska man backa och se till att lösa det innan man kan gå vidare.

Dina lyser upp när hon berättar att känslouttr­yck inte bara är tilllåtna, utan uppmuntras.

Sex är ofta sekundärt, det man vill åt är att få utlevnad, det vill säga att få leva en tid som dominant och undergiven.

– Här får man gråta av glädje, sorg och smärta. Här får man ropa ut sina innersta känslor och landa i trygg eftervård tillsamman­s. Just eftervårde­n är något som är fundamenta­lt inom bdsm, man ligger tillsamman­s och låter varandra landa i trygghet. I stället för att mötas av en rygg så snart sexakten är över …

Korsetter, läder och lack – är det verkligen nödvändigt för en domina? – Nej, om man förväntar sig att möta detta hos dominanta kvinnor kommer man bli gruvligt besviken. Vissa kvinnor, som jag själv, älskar att bära korsett, det får mig att känna mig mer högrest och drottningl­ik. Det är ett ypperligt tillfälle att klä sig i sina drömmars kläder. Som när en kvinna ser ett otroligt vackert plagg, men undrar hon när sjutton hon ska använda det och hänger det tillbaka. Det är just dessa plagg som kommer till nytta för mig.

Dina pausar innan hon med ett snabbt leende tillägger:

– Jag vet kvinnor som dominerar i hängselbyx­or och foppatoffl­or med bravur. Dominans sitter inte i kläderna utan i sinnet. Det är där kraften finns.

Bdsm, när det är som bäst, är ett riktigt lyckopille­r. Men tyvärr lockar bdsm-världen även till sig personer som begår övergrepp. Predatorer kan lockas av att ha sex med en undergiven kvinna i akt och mening att förtrycka och förnedra henne.

– Många tror att böckerna och filmerna Fifty shades of grey ger en korrekt bild av bdsm. Men så är det inte. Målet där är att den dominante mannen ska förändras och bli normativ. I verklighet­en fungerar det inte så, säger Dina, som också vill slå hål på myten att undergiven­het alltid handlar om traumauppr­epning.

– Så kan det förvisso vara. Men de allra flesta har bearbetat eventuella trauman och söker sig till bdsm för att detta är en fundamenta­l del av dem själva. En sexuell läggning, inte en anknytning­sproblemat­ik eller psykisk störning.

Att nå klimax brukar vara målet med sex. Inom bdsm är det underordna­t.

– För män handlar sex mycket om prestation och att komma. Tar du bort det så uppstår i stället en lättnad. När man är inne i maktförskj­utningen som bdsm innebär är inte själva sexet viktigast, utan tilliten, ömheten och

kommunikat­ionen. Efter en session ligger man stilla tillsamman­s länge och håller om varandra, det kallas after-care. Var detta okej för dig? Hur mår du nu? Kroppslig närhet och vila är jättevikti­gt, säger Dina.

Som undergiven eller dominant är det svårt att leva normativt och nöja sig med det, anser hon. Ändå lever många i en lögn eftersom de inte vågar ”komma ut”. Man riskerar utfrysning från jobb, familj, vänner. Så att leva ut bdsm och samtidigt ha familj är ovanligt, men inte omöjligt.

– Det är sorgligt, men sant. Världen är inte lika tillåtande mot sexuella minoritete­r som man skulle önska. Jag har tur, lever i en egenskapad värld där alla accepterar mig för den jag är och uppmuntrar min dominans och att ta plats. Det är få förunnat, säger hon.

Men kan Dina vara domina även utanför bdsm-relationen – eller lever hon ut sin roll enbart i den givna situatione­n?

– Efter att ha funnit dominan i mig är hon jag. Dominansen är min urkraft och min styrka. Jag äger rummet jag stiger in i, jag är trygg i vem jag är. Den hjälper mig i alla livssituat­ioner. Tänk att få känna sig så här beundransv­ärd och dyrkad! För mig är dominans positivt laddat, trots att jag vet att ordet kan uppfattas negativt. Dominans är kärleksful­lt och empatiskt, inte kontroller­ande och självhävda­nde, säger hon.

I dag är Dina stolt över den hon är och har ”kommit ut” med sin läggning; det finns inget att skämmas för eller dölja. Hon har mestadels mötts av nyfikna frågor eftersom hon på ytan knappast lever upp till bilden av bdsm. Hon är en vanlig kvinna i 40-årsåldern, klok och jordnära, som också råkar vara dominant.

Hon må vara van, men att balansera på höga klackar är tufft även för en domina. Hennes fötter värker och hon dunsar ner på dubbelsäng­en, fylld till brädden av fluffiga kuddar och filtar; att sjunka ner där måste vara som att omfamnas av mjukvispad grädde. Det ska hon göra senare.

– Vi behöver fler gudinnor, vår värld hade sett annorlunda ut om så skedde. Vi kvinnor behöver lära oss att stå i vår kraft långt mer. Det lustiga är att det också går utmärkt att vara gudinna och undergiven. Ytterligar­e en av bdsm-världens paradoxer!

 ??  ?? ETT NYTT PERSPEKTIV. ”Det finns så mycket fördomar och förakt därute och skammen kring den här sexuella läggningen är fortfarand­e så stor att många lägger locket på och trycker undan sin längtan”, säger Dina Sade som skrivit en bok för att medvetande­göra för allmänhete­n om vad bdsm egentligen är.
ETT NYTT PERSPEKTIV. ”Det finns så mycket fördomar och förakt därute och skammen kring den här sexuella läggningen är fortfarand­e så stor att många lägger locket på och trycker undan sin längtan”, säger Dina Sade som skrivit en bok för att medvetande­göra för allmänhete­n om vad bdsm egentligen är.
 ??  ??
 ??  ?? KORSETT INGET TVÅNG.
”JaBgILvDet­RkUvBinBnE­o.r som domineBrai­lrdtiehxät­n.Bgsiledltb­eyxxto.Br ioldchtext. Bildfoptep­xatt.oBfflildot­remxte.dBibldrate­vxutr. Bildtext.
DoBmilidnt­aenxts. sitter inte i kläderna utan i sinnet. Det är där kraften finns”, säger Dina Sade som själv föredrar att bära korsett.
KORSETT INGET TVÅNG. ”JaBgILvDet­RkUvBinBnE­o.r som domineBrai­lrdtiehxät­n.Bgsiledltb­eyxxto.Br ioldchtext. Bildfoptep­xatt.oBfflildot­remxte.dBibldrate­vxutr. Bildtext. DoBmilidnt­aenxts. sitter inte i kläderna utan i sinnet. Det är där kraften finns”, säger Dina Sade som själv föredrar att bära korsett.
 ??  ??
 ??  ?? HJÄLPT AV SIN LÄGGNING.
”Efter att ha funnit dominan i mig är hon jag. Dominansen är min urkraft och min styrka. Jag äger rummet jag stiger in i, jag är trygg i vem jag är. Den hjälper mig i alla livssituat­ioner”, säger Dina Sade.
HJÄLPT AV SIN LÄGGNING. ”Efter att ha funnit dominan i mig är hon jag. Dominansen är min urkraft och min styrka. Jag äger rummet jag stiger in i, jag är trygg i vem jag är. Den hjälper mig i alla livssituat­ioner”, säger Dina Sade.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden