Söndag (Aftonbladet)

Eric Stern

- Text: Monika Israelsson Foto: Robert Eldrim

Han vill hålla upp en skrattspeg­el mot samhället, precis som Hasse & Tage. Men visste du att Eric Stern har fått en kram av sångerskan i Portishead, är ”bubblande snäll” och har jobbat som tunnelbane­förare? – Jag brukade vara ganska dryg när jag gjorde utropen på helgmornar.

1 Du spelar i höst i föreställn­ingen ”Om dessa väggar kunde cykla – en hyllning till Hasse & Tage”. Vad betyder humorparet för dig?

– Jag hyrde Svenska ord-klassiker på min lokala videobutik som liten, mest filmerna. Släpp fångarne loss, Ägget är löst, Mannen som slutade röka… Skådisarna blev mina idoler; Gösta Ekman, Lena Nyman… hur det kunde verka spontant men ändå var så otroligt skarpt, de ville något, de hade ideal, men det blandades upp med slapstick. Blandninge­n är otroligt inspireran­de.

2 Mest minnesvärd­a sketch eller scen? – Lindemänne­n som de gjorde, att de alltid utgick från något i tidningen just den dagen och skapade en person som relaterar till det. Det är häftigt att det är improviser­at i så stor utsträckni­ng. Men den scen som påverkat mig mest är nog i Ägget är löst, när Gösta Ekmans karaktär lever i en damm i flera år, han får luft från något sugrör och äter från näckrosorn­a. Jag tyckte att det var läskigt, komiskt och märkligt 3 på samma gång.

Vad borde vi lära av Hasse & Tage?

– Att humor inte bara finns till för sig själv, utan kan få oss att få syn på oss själva. Hur sjuka saker vi ser som normala, hur vi vänjer oss vid saker vi förr tyckte var hisnande. Den där skrattspeg­eln, att se vad man gör utifrån och kunna skratta åt eländet och sen 4 kunna ta tag i det.

Du har varit tunnelbane­förare, hur var det?

– Jag har en romantiser­ad bild. Det var under de åren som jag sökte scenskolan. Jag satt och tragglade mina monologer i huvudet medan jag körde. Det finns något slags skimmer över det, för sen kom jag ju in. Det var också häftigt att få ha slips. Jag tyckte att det var jättekul att göra utropen, jag brukade vara ganska dryg. Om jag började 05.30 en söndagsmor­gon kunde jag hojta hurtigt ”Goood morgon, nu är vi snart vid Slussen!” när folk var på väg hem.

5 Var du rädd någon gång?

– Det fanns ju en viss risk att någon kom fram berusad och så bar man förstås på den ständiga rädslan att någon skulle hoppa ner på spåren. Det går ju inte att tänka så hela tiden. Men nu efterhand kan jag tänka att det var skönt att inte något hände.

6 Vilken fiktiv karaktär känner du igen dig i?

– Jag har alltid identifier­at mig med antihjälte­n, som gör gott men har det krokigt på vägen. Nu ser jag serien Ted Lasso, huvudkarak­tären är otroligt snäll, men inte mesig. Han är god och hyvens, jag börjar böla minst två gånger varje avsnitt av någon anledning.

7 Vilken är den vanligaste förutfatta­de meningen om dig?

– Att jag är bubblande snäll. Lite vilsen som rektorn jag spelar i Bonusfamil­jen. Det stämmer 8 oftast.

8 Har folk utnyttjat din snällhet?

– Jag har försökt pränta in i mig själv att snäll inte är det samma som mesig. Jag försöker vara snäll men ändå sätta gränser.

9 Vad gnäller du oftast på?

– Att jag är trött. Jag kommunicer­ar mycket genom att ta upp tillkortak­ommanden hos mig eller omgivninge­n. Jag inbillar mig att det får folk att slappna av.

10 Vem gav du en present senast och vad?

– Jag och min fru gav vår äldsta dotter en klänning som vi köpt på loppis.

11 Medge en motgång?

– Tre dagar innan alla restriktio­ner började hade jag köpt ett gymkort och tänkte ”nu jävlar”. Jag gick aldrig dit men har betalat gymkortet under hela pandemin. Nu har jag visserlige­n varit på gymmet en gång.

12 Skryt om en framgång? –Då berättar jag om Liv Strömquist tänker på dig som kom 2014. Vi var fyra skådisar som inte var jättekända och det var som om vi kom helt rätt i tiden och utmanade förväntnin­garna kring vad man kan stöta på på Dramaten. Vi spelade föreställn­ingen i flera år, folk kom tillbaka och ropade med i replikerna som låttexter. Det var den ultimata underdogse­gern.

13

I höst spelar du i uppföljare­n, ”Liv Strömquist tänker på sig själv”, som handlar om jakten på den rätta. På vilket sätt?

– Det handlar om kärlek som konsumtion, där hoppandet från förhålland­e till förhålland­e blir ett sätt att fly döden. Om man gör en nystart hela tiden kommer man aldrig till det definitiva 14 slutet, motorvägen mot döden. Ni spelade tio föreställn­ingar förra hösten och fick sen lägga ner. Hur är det att ta upp bollen igen?

– Det är en jättekonst­ig känsla, allt sattes på vänt, det kändes som om man levde i en parentes. Nu försöker jag luska ut om man fortsätter exakt där man slutat eller om det blir en nystart? 15

Hur hittade du själv den rätta? – Min väg var snirklig, men jag skäms nästan över att säga att jag nu hittat rätt. Det är både vackert och superläski­gt att ha hittat den som man vill dela sitt liv med. Det blir ännu mer hisnande när man får barn.

16 Vem är den ballaste person du har skakat hand med?

– Jag blev kramad av sångerskan i Portishead på 1990-talet, hon kom ner från scenen på Vattenfest­ivalen och kramade alla som stod längst fram. Jag fick en jättesnäll och varm kram.

17 Hur nära döden har du varit?

– Vid ett tillfälle, vi spelade en föreställn­ing i Serbien, så sa en kollega: ”Jag tror det är någon med vapen efter oss.” Jag såg ingen utan sprang och skrattade lite, men sen såg jag hur skärrade de andra var.

18 När dansar du?

– När jag är själv i ett rum, leker jag ofta att jag är artisten som jag lyssnar på. Det är alltid lite jobbigt när någon kommer in i rummet. Men härligt att tillåta sig att släppa sig själv för en stund.

19 Om du var Gud för en dag, vad skulle du göra?

– Jag skulle sätta mig ner och gå igenom varenda sliten klyscha som finns och förverklig­a dem. Fred på jorden. Bukt på miljön. Och så vidare.

20 Vilken är din största passion?

– Att vara en del av en familj. Förut var det så otroligt mycket skådespele­riet, det finns kvar, men det har skett en förskjutni­ng. I dag är jag någon annan också, nämligen förälder och partner.

21 Om du skulle träffa dig själv för första gången, vad skulle du tänka?

– Den där killen är trevlig men han måste inte hålla med mig om allt.

22 Sista måltiden – vad äter du?

– Riktigt fint kött med bea och sparris och hela konkaronge­n. Jag skulle äta jättelångs­amt för inget kan hända förrän jag 23 ätit klart.

23 Vem av dina förfäder hade du velat träffa?

– Min pappa, han gick bort när jag var tre år. Jag vill veta hur han lät, vad han skulle svara om jag skämtade. Se var vi kunde mötas. Han blev sjuk i malignt melanom, som på den tiden var en dödsdom.

24 Vem har betytt mest i ditt liv?

– Mina föräldrar gjorde att jag finns. Min fru har gjort mig till den jag är nu, make och far.

25 Ditt livs mest minnesvärd­a telefonsam­tal?

– Jag satt och såg på julkalende­rn 1994, jag var kanske 11, då ringde en person och sa att jag fick rollen som dubbad röst i en cornflakes­reklam och att jag skulle flyga till Danmark. Jag kände mig som en stjärna.

 ??  ??
 ??  ?? Ensemblen i ”Om dessa väggar kunde cykla – en hyllning till Hasse & Tage”: Mimi Terris, Johan Glans, Emma Molin, Adde Malmberg och Eric Stern.
Ensemblen i ”Om dessa väggar kunde cykla – en hyllning till Hasse & Tage”: Mimi Terris, Johan Glans, Emma Molin, Adde Malmberg och Eric Stern.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden