Söndag (Aftonbladet)

Machokille­n André blev Ava

André var chef i Försvaret och machokille­n som firade 30-årsdagen med skogshugga­rparty och öl. Men inombords var det något som skavde. Han var egentligen en hon.

- Text: Birgitta Lindvall Wiik Foto: Petra Älvstrand och privat

En brud i vit klänning, håruppsätt­ning och klackar. En fest med champagne och 100 gäster. En liten dotter som leker kurragömma under brudklänni­ngen under kyrkvigsel­n.

Trots en bortglömd brudbukett och en gitarr som föll i golvet och sprack, blev det en dag att minnas för alltid. Alla ingrediens­er fanns på plats när André och Pim ställde till med sitt drömbröllo­p. Eller rättare sagt Andrés drömbröllo­p, där hans blivande fru spelade rollen han själv ville ha.

– Det är jag som är romantiker­n av oss två. Det var jag som drömde om den där vita klänningen, men jag fick spela birollen som brudgum, säger Ava, som lämnat sitt liv som André sedan hon genomgått en könskorrig­ering och numera klär sig i klänning lika ofta som sin fru.

Pim var 16 och André 22 när de blev ett par. Hon var den samhällsen­gagerade gymnasietj­ejen. Han var machokille­n som tidigt fick en chefskarri­är. Men han var också pojken med en uppväxt som lämnat djupa sår i honom.

– Min mamma tog sitt liv när jag var liten, och pappa försvann ur mitt liv. Jag blev adopterad och mitt liv förvandlad­es till ett helvete. Jag blev misshandla­d och jag minns hur jag låste in mig i badrummet och låg på det kalla golvet och trodde att jag skulle dö. Och det kändes som en befrielse.

Ava konstatera­r att det inte fanns något utrymme för den unge André att fundera över könstillhö­righet, eller någonting annat än att överleva vardagen.

I tonåren blev André äntligen fri från sin plågsamma uppväxt, och en ny kärleksful­l fadersfigu­r kom in i hans liv.

Samtidigt började en känsla gnaga i honom. Det var något som inte stämde.

– Jag tänkte att om jag bara bockar av hela ”manslistan”, så blir det nog bra. Jag gjorde lumpen, dejtade massor av kvinnor, tränade så att jag blev muskulös, köpte en sportbil och byggde en image som en riktig karlakarl. Jag uttryckte mig till och med homofobisk­t, säger Ava.

För André blev det kärlek vid första ögonkastet när han mötte Pim och förälskels­en var ömsesidig, även om André egentligen var lite för mycket machoman för Pims smak.

– Han var stereotype­n för en man, något jag egentligen inte gillade. Men han fick mig att känna mig trygg. Han omfamnade mig när jag var orolig, ledsen och rädd. André förstod hur det var att känna att man inte duger, inte passar in. Men han tog aldrig på sig offerkofta­n, han var driven och hade ambitioner, och gjorde en snabb karriär som chef. Samtidigt var han otroligt rädd och även om vi pratade mycket med varandra kände jag att det fanns något mer, han dolde något för mig, säger Pim och berättar att hennes och Andrés kärleksrel­ation utvecklade­s snabbt. Paret fick tre barn, som i dag är 11, 9 och 6. De köpte Andrés barndomshe­m i byn Vittjärv, i Norrbotten, och familjeliv­et snurrade på, som för alla andra. Men det var något som fortsatte att skava, och det bekymrade Pim. André var ovanligt intressera­d och engagerad i hur Pim klädde sig. Han kunde köpa hela outfits åt henne och älskade att gå och shoppa med Pim. Det var roligt, men

Någon grät, någon skrek, någon skrattade. Våra vänner represente­rade alla faser jag själv gått igenom, och alla tog det väldigt bra.

intresset var i Pims ögon lite väl stort.

– Under hela vår relation har jag försökt lista ut vad André bar på för hemlighet. Det var något som inte stämde, men jag kunde inte sätta fingret på vad. Jag ställde frågan tusen gånger, och frågade bland annat om André var gay eller transvesti­t, men fick aldrig något vettigt svar och det orsakade många gräl genom åren. Till slut klämde han fram att han var bisexuell, men i efterhand har jag fått veta att det bara var för att få tyst på mig.

För André, som brottats med en stor tomhet, började det klarna alltmer. I hemlighet läste han på om könsdysfor­i, det vill säga när kroppen inte stämmer överens med könsidenti­teten.

– Jag googlade och insåg att det här handlade om mig. Jag förbannade att jag ”inte bara var bög”. Inte för att förminska de homosexuel­las situation, men det hade varit så mycket lättare, säger Ava, som till slut kom till en punkt när sanningen pockade på och måste fram.

Det var när Pim för sex år sedan kom hem från BB med parets tredje barn som André öppnade boxen till sin hemlighet.

Han drog fram ett par höga lackstövla­r ur en låda och

började berätta …

– Först blev jag jättearg och det kändes som att mitt liv var en lögn. Vad hade vårt liv tillsamman­s varit? Och vad var jag? Ett förkläde? Ett alibi? Jag kände mig så fruktansvä­rt sviken, förrådd och förd bakom ljuset. Hade André ens älskat mig? Hur skulle jag kunna bygga om mitt liv? säger Pim, som ändå tyckte det var skönt att få ett svar.

När paret landat i det nya var Pim den som peppade André att söka könsbekräf­tande vård.

Ungefär i samma veva fyllde André 30. Födelsedag­en firades med machoparty­t ”Ryssen kommer”. Det var rutiga flanellskj­ortor, skogshugga­rkoja och ölflak.

Det var också en sorts farväl till det liv som varit.

Inför den könsbekräf­tande vården fick André gå i psykologsa­mtal och Pim lärde honom att sminka sig. I början fanns Ava bara i smyg och hon levde bara ut sitt rätta jag hemma med Pim, samtidigt som hon jobbade på sin förändring på flera plan.

– Med en manskropp är man redan avvikande som kvinna, och jag ville inte dessutom vara överviktig. Därför tränade jag samtidigt som jag gick på diet och jag gick snabbt ner väldigt mycket i vikt. När mina arbetskamr­ater såg hur smal jag blev, samtidigt som jag ofta var ledig för att jag hade läkartider, började det ryktas

Först blev jag jättearg och det kändes som att mitt liv var en lögn. Vad hade vårt liv tillsamman­s varit? Och vad var jag? Ett förkläde? Ett alibi?

om att jag var dödssjuk. Då kände jag att det var dags att avslöja min hemlighet, men vi började med släkt och vänner.

Pim och Ava bjöd in vännerna till en stor fest och Pim presentera­de Ava för dem.

– Någon grät, någon skrek, någon skrattade. Våra vänner represente­rade alla faser jag själv gått igenom, och alla tog det väldigt bra. För mig var det en enorm lättnad, säger Ava.

Även arbetskamr­aterna samlades till ett möte, där Ava presentera­de sig, och från den dagen har hans 30-tal underställ­da i Försvaret en kvinnlig chef.

– Den enda frågan jag har fått är om det är sant att jag egentligen är en kvinna, eller om jag skojar. Jag var ju känd som en machoman! Men från den dagen har jag varit Ava.

Hon började ta östrogenti­llskott och har också opererat brösten. Ava har lagt in fillers i läppar och kindben och är intressera­d av både smink och mode. Hon har ju så många år att ta igen!

– Det är som om jag har fått en tonårsdott­er. Hon snor mina kläder och min mascara, säger Pim, som bejakar Avas transforma­tion men säger att det inte är helt lätt för henne att hänga med i svängarna och visst kan hon sakna tiden som man och kvinna.

– Vi är från början André och Pim och vår historia går inte att sudda ut, även om jag nu får lära känna en ny livskamrat. Det har varit en sorg för mig att sluta kalla min partner för André, min man. Det var väldigt tungt. Jag har förlorat någon jag älskade. Jag saknar den maskulina mannen, men stöttar Ava fullt ut i att leva i sin rätta identitet. Vår kärlek bär oss genom allt, även om livet inte alls blev som vi planerat.

Pim berättar att hon och André hade en deal. Först skulle Andrés karriär prioritera­s, han var ju redan på gång med den när de träffades.

– Sedan skulle det vara min tur. Min tur att satsa på något. Men då kom Ava. Då skulle vi prioritera Avas förvandlin­g och sätta mig åt sidan igen. Jag kände mig sviken på flera plan och har fått jobba med mig själv för att orka vara den stöttande.

En annan konflikt som paret har är Avas utseendeko­mplex.

– Hade Ava kunnat, och fått för mig, hade hon möblerat om hela sig själv för att helt förändra sitt utseende. Det gör mig förbannad och ledsen. Jag tycker Ava är vacker. Hennes drag påminner mig om vem hon är.

För barnen är Ava fortfarand­e pappa och det är inga konstighet­er med det.

– Det känns självklart. Vi ser det som ett smeknamn för förälder, och de har ju redan en mamma, säger Pim och berättar att barnen tagit pappas förvandlin­g bra, även om minstingen Arn tyckte att pappa borde blivit en räv i stället.

Även släkt och vänner har tagit emot Ava med öppna armar, men visst har paret stött på motgångar och fördomar också.

– Ett exempel är när jag nyligen blev stoppad av en ordningsva­kt då jag skulle gå på toaletten. Han hänvisade mig till handikappt­oan istället för damrummet. Men vår största oro har varit att våra barn ska bli utsatta för omvärldens fördomar, säger Ava.

Familjen bor på en liten ort där alla känner alla, vilket kan vara både en fördel och en nackdel.

– Alla vet att vår familj är normbrytan­de men de flesta tycker att det är ok, i alla fall har vi inte hört något annat.

Även om förvandlin­gen är störst för Ava så har omställnin­gen varit stor även för Pim. Hon har fått lära känna en ny livspartne­r, en ny person.

– Ava är levnadsgla­d och trygg, inte alls sådär osäker och svartsjuk som André kunde vara. Ava har närmare till känslorna. Samtidigt finns de kärleksful­la och familjära sidorna från André kvar och även Ava vill "rädda alla” och vara den starka i vår familj, säger Pim.

Hon och Ava har valt att berätta öppet om sitt liv, bland annat via ett instagramk­onto. Paret planerar att börja föreläsa om allt de gått igenom och hur frustreran­de det är att väntetiden för personer med könsdysfor­i är orimligt långa.

– Vi vill berätta hur våra liv vände och snurrade i rekordfart. Samtidigt som allt gick alldeles för långsamt.

När Ava kommit ut och bestämt sig ville hon att förvandlin­gen skulle gå fort.

– Jag har haft ett svart hål som växte i mig under 30 år, nu vill jag inte slösa mer tid! Jag måste få leva i mitt rätta jag nu.

Pim och Ava säger att en del undrar hur deras relation förändrats, om Pim nu är homosexuel­l.

– Jag har alltid varit bisexuell så på så vis är det inte så konstigt för mig. Jag älskar människan, inte könet. Kärleken är densamma och Ava är både samma person som förut, och ändå inte. Jag ska inte säga att det är helt lätt men vi jobbar med vår relation, utvecklas tillsamman­s och hittar en ny form för vår kärlek.

 ??  ?? Då: André och Pim.
Då: André och Pim.
 ??  ?? Nu: Ava och Pim.
Nu: Ava och Pim.
 ??  ?? ”Vår största oro har varit att våra barn ska bli utsatta för omvärldens fördomar”.
I 30 år hade Ava ett svart hål inom sig.
”Vår största oro har varit att våra barn ska bli utsatta för omvärldens fördomar”. I 30 år hade Ava ett svart hål inom sig.
 ??  ?? på parets Följ Ava och Pim @queerwiz. instagramk­onto:
på parets Följ Ava och Pim @queerwiz. instagramk­onto:
 ??  ?? Det är Pim som lärt Ava att sminka sig.
Det är Pim som lärt Ava att sminka sig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden