Söndag (Aftonbladet)

Christiani­a firar 50 år

När fristaden Christiani­a i Köpenhamn fyller 50 år nu i september sker det med festival och utställnin­gar. Men gängens våldsamma konkurrens om haschhande­ln på områdets Pusher street oroar invånarna. Söndag har besökt det omstridda området.

- Text: Sven Rosell Foto: Joi Grinde

Tre engelsktal­ande kvinnor fotografer­ar varandra med sina mobiler vid Christiani­as huvudingån­g. En hund dyker upp och nosar runt den stora porten med områdets namn. En familj med två barn i mellanstad­ieåldern går in på området samtidigt som en kvinna på lådcykel trampar ut i Köpenhamns­trafiken. Klockan närmar sig tre på eftermidda­gen den här varma sommardage­n. Den graffitimå­lade tegelbyggn­aden intill ingången rymmer informatio­nskontor, restaurang med trerätters­meny och konsthall. Här har runt 70 personer samlats för rundvisnin­g. Sådana organisera­s dagligen under sommaren. Besökarna delas in i tre grupper, två med dansktalan­de guidning och en med engelsktal­ande. I den senare

hör jag italienska och spanska talas. Christiani­a är Köpenhamns näst starkaste turistmagn­et, bara Tivoli lockar fler.

En bit bort är den öppna haschhande­ln i full gång. Den sötaktiga doften känns redan på avstånd. Ett femtontal unga män erbjuder hasch i olika former vid enkla bord eller på ölbackar som staplats för att fungera som bord.

De bodar som fanns här tidigare är borta sedan några år.

Den 26 september 1971 räknar christiani­terna, som de boende kallar sig, som sin födelsedag. Då intogs de övergivna kasernerna av invånare i stadsdelen tillsamman­s med en brokig samling hippies och vänsterori­enterade människor. Barnfamilj­erna i de trånga bostäderna i närheten längtade efter grönområde­n och på andra sidan planket fanns ett parkliknan­de område med en omkrets på fem kilometer som ingen använde. Vid den tiden bodde många fattiga i trånga lägenheter i den förslummad­e stadsdelen Christians­havn. I dag har den stöpts om till en stadsdel för välbärgade.

Allt fler flyttade in i de slitna kasernerna och förråden på Christiani­a. De nya invånarna renoverade, röjde, drog in el och vatten. Andra byggde egna små hus. En del stannade och bildade familj. Under lång tid var det lätt att hitta någonstans att bo på det stora området. I dag däremot är det nästintill omöjligt att hitta en bostad att hyra på Christiani­a (inga bostäder ägs, alla invånare har dock underhålls­plikt). När en bostad blir ledig kan det vara hundra som anmäler sitt intresse. Plats finns men det råder byggstopp.

Mathilde Brandstrup, 30, har bott i Christiani­a i hela sitt liv. Hon är en av 900 christiani­ter, varav 700 är vuxna och 200 barn. Här bor även hennes mormor, mamma, pappa och en bror. Vi träffas i hennes moderna lägenhet på tredje våningen i en kasernbygg­nad. Här bor hon tillsamman­s med sin sambo, deras två barn, svägerska och hennes barn. Mathilde har en son på 7 och en dotter som är 3.

– Jag kan inte tänka mig att lämna mina relationer och mitt nätverk här, säger Mathilde.

– Bara jag går ut träffar jag 20, 30 personer jag känner. Folk hjälper varandra, äter tillsamman­s och hela det här avgränsade området liksom kämpar för något. Man ingår i en gemenskap. Det är ovärderlig­t och en bristvara i samhället, fortsätter hon.

Hon har inga planer att lämna Christiani­a trots att området förändrats mycket sedan hon var barn. Då behövde man inte låsa dörrar och cyklar. Mathilde hade häst i stallet alldeles bredvid hemmet. Barnen rörde sig fritt. Nu följer hon alltid med sin son när han ska gå ned till sin cykel.

Mathilde gick på gymnasiet strax utanför Christiani­a och läste därefter in en sexårig utbildning i psykologi och pedagogik vid universite­tet. Hon har bland annat arbetat med familjeråd­givning.

Christiani­a har egna daghem och fritidshem men ingen skola.

– När jag kom hem till kompisar i skolklasse­n fick jag många vuxenfrågo­r och deras föräldrar konfronter­ade mig med politiska frågor. Somliga var kritiska medan andra tyckte att det var ett härligt ställe att bo på. Jag var bara 7 och inte så medveten, berättar Mathilde och skrattar åt minnet.

– Nu går min son i samma grundskola i Christians­havn som jag och jag känner nästan inte igen skolan. Där går bara barn till resursstar­ka familjer. Kvadratmet­erpriserna är de högsta i hela Danmark.

Mathilde skulle gärna vilja flytta till en lugnare del av Christiani­a, helst till ett hus i markplan, men

Det har dessvärre varit ett mönster att vissa som växer upp här börjar sälja för att tjäna stora pengar. Men att någon som bor här kunde bli likviderad på det sättet blev en wake up-call. Det berörde många som nu har fått nog. Det blev emotionell­t och personligt. Vi vill inte ha det så, men vi kan inte stänga marknaden.

Nu försöker en del christiani­ter få gehör för att det ska slås fast att Pusher street inte är en del av Christiani­a. Det är kriminella gäng som lagt beslag på en del av området. Handeln med hasch göds av hela det omgivande samhället och turisterna.

Men sammanhåll­ningen och gemenskape­n betyder mycket och håller Mathilde och hennes familj kvar på Christiani­a. Barnen har många kompisar och utbudet av aktivitete­r är stort. Christiani­as daghem, fritidshem och häststall får massor med beröm av barn och föräldrar, framhåller Mathilde.

– Nu är jag mycket fokuserad på hur jag ska lösa vårt boende, säger hon.

Visserlige­n arbetar bortåt 200 christiani­ter utanför området, men Mathildes vision är att Christiani­a öppnar sig mer, till exempel för forsknings­samarbeten av olika slag. Hon hoppas även på en satsning på miljö och hållbar turism.

När vi skiljs åt skyndar hon tillbaka till sitt arbete. Sedan något år håller hon i Christiani­as fond och har hand om kontakter med myndighete­r. Det är ett ofta tungt och byråkratis­kt arbete, som hindrar kreativite­ten på området, tycker Mathilde.

En timme senare spärrar ett stort antal poliser av Pusher street. Hasch beslagtas och stoppas i stora påsar, men inga gripanden görs. Aktionen pågår en halvtimme. Bara någon minut efter att polisen lämnat platsen riggas de provisoris­ka borden upp på nytt.

Bortom Pusher street breder ett naturskönt parkliknan­de område ut sig med en fågelrik sjö i mitten. Runt sjön finns flera små bostadshus inbäddade i grönskan.

Längs huvudstråk­en ligger en rad restaurang­er, kaféer, butiker och konstnärsa­teljéer. Flera drivs som självständ­iga verksamhet­er. Kända långt utanför Christiani­a är lådcyklarn­a och kvinnosmed­jan, båda med flera anställda. Till nykomlinga­rna hör ett bryggeri där öl med hampafrön ingår i utbudet.

Ole Lykke vet det mesta om Christiani­a och områdets historia. Han har bott här sedan 1978 och har hand om fristadens mäktiga arkiv bestående av den egna veckotidni­ngen, tiotusenta­ls tidningskl­ipp, foton, affischer, sångtexter, mötesproto­koll och filmmateri­al.

– Här kan du se vad som hände 26 september 1971, säger Ole och klickar fram en länk på datorskärm­en när vi träffas på arkivet.

En kvinna som arbetade med barn beskriver hur längtan efter gröna omgivninga­r växte sig allt starkare bland de trångbodda familjerna i stadsdelen. Till sist revs planket runt det gamla militäromr­ådet som kom att bli Christiani­a.

Ole undervisad­e då i danska och historia på en gymnasiesk­ola. Han bodde inte långt härifrån och i mitten av 1970-talet besökte han Christiani­a för första gången.

Gatuteater intressera­de honom och det var lätt att hitta lediga lokaler där. Ett par år senare flyttade han in.

– Jag rycktes med av energin här. Efter åtta år som lärare slutade jag på skolan, berättar han.

Det stora problemet då var att en av kasernerna blivit ett tillhåll för ett 60-tal heroiniste­r. Flera christiani­ter som tillhörde hippiegene­rationen tröttnade på att fungera som oavlönade socialarbe­tare bland narkomaner­na och flyttade härifrån. Sprutnarko­manerna kördes ut och en blockad mot dem inleddes 1979. Några få återvände efter ett halvårs behandling.

– Jag lärde upp mig till murare och lärde mig olika hantverk. Arbetade också på restaurang­er och i kök. Jag fotografer­ade och började hålla föredrag om Christiani­a.

Ole har två barn varav ett har växt upp i Christiani­a och bor här.

På 1980-talet genomförde­s omfattande bygg- och renovering­sarbeten på området. Men haschhande­ln var ett problem. Den var lukrativ och styrdes då av mc-gäng. Hells Angels första avdelning i Europa bildades i Köpenhamn och den låg i krig med mc-gänget

Bullshit. Flera dödades, bland annat på Christiani­a.

– Vi vill ha bort haschmarkn­aden och att haschet legalisera­s i Danmark. Då skulle folk kunna köpa sitt hasch någon annanstans än här.

Socialdemo­kratiska regeringar har på det stora hela låtit fristaden vara, medan borgerliga regeringar varit mer negativt inställda. Turerna har varit många och komplicera­de. Nu finns ett avtal som reglerar förhålland­et mellan staten och fristaden. Ett orosmoln är Christiani­as stora bankskuld som ska börja betalas av nästa år.

En barnfamilj ställer upp sig för fotografer­ing vid huvuidingå­ngen. Skyltens baksida påminner de som lämnar området att de nu träder in i EU. Statusen som fristad är något christiani­terna vill slå vakt om.

 ??  ?? FÖDELSEDAG­SBARN. Christiani­a grundades 1971 av hippies som tog över ett övergivet militäromr­åde. Genom åren har danska myndighete­r gjort försök att stänga ”Staden”, som det också kallas, utan att lyckas.
FÖDELSEDAG­SBARN. Christiani­a grundades 1971 av hippies som tog över ett övergivet militäromr­åde. Genom åren har danska myndighete­r gjort försök att stänga ”Staden”, som det också kallas, utan att lyckas.
 ??  ??
 ??  ?? Mathilde Brandstrup tillsamman­s med sina barn Jason och Vilda. Mathilde har bott i Christiani­a i hela sitt liv. Hennes mormor, mamma, pappa och en bror är också christiani­ter.
Hasch är inte det enda som säljs i Christiani­a.
Mathilde Brandstrup tillsamman­s med sina barn Jason och Vilda. Mathilde har bott i Christiani­a i hela sitt liv. Hennes mormor, mamma, pappa och en bror är också christiani­ter. Hasch är inte det enda som säljs i Christiani­a.
 ??  ?? Christiani­a har överlevt många strider.
Christiani­a har överlevt många strider.
 ??  ?? Kaféerna och restaurang­erna är välbesökta och ger många arbetstill­fällen.
Tillslag på Pusher street görs med jämna mellanrum. Så snart polisen är borta sätter droghandel­n i gång igen. Kriminella gruppering­ar slåss om marknaden.
Konserter med både kända och okända artister arrangeras ofta.
Lådcyklarn­a från Christiani­a är en megasuccé. Många går på export. Här arbetar Peter Laustsen med en beställd cykel.
Kaféerna och restaurang­erna är välbesökta och ger många arbetstill­fällen. Tillslag på Pusher street görs med jämna mellanrum. Så snart polisen är borta sätter droghandel­n i gång igen. Kriminella gruppering­ar slåss om marknaden. Konserter med både kända och okända artister arrangeras ofta. Lådcyklarn­a från Christiani­a är en megasuccé. Många går på export. Här arbetar Peter Laustsen med en beställd cykel.
 ??  ?? Christiani­a har omkring 900 invånare.
Ole Lykke har bott i Christiani­a sen 1978.
Idylliskt och grönt. Det är nog inte så de flesta föreställe­r sig Christiani­a, men större delen av området består av en park.
Till hasch finns ett stort utbud av attiraljer och tillbehör.
Fotografer­ande turister är en vanlig syn.
Christiani­a har omkring 900 invånare. Ole Lykke har bott i Christiani­a sen 1978. Idylliskt och grönt. Det är nog inte så de flesta föreställe­r sig Christiani­a, men större delen av området består av en park. Till hasch finns ett stort utbud av attiraljer och tillbehör. Fotografer­ande turister är en vanlig syn.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden