Söndag (Aftonbladet)

Tomas von Brömsen

Det har gått 45 år sedan Tomas von Brömssen spelade sig in i våra hjärtan och blev ”Hebbe lelle” med svenska folket. 78 år gammal står han stadigt kvar på scenen. Snart syns han i Felix Herngrens nya film – men också i

- Bor: långfilmen Gör:

Vi tänker kanske att det ska bli en vanlig intervju, Tomas von Brömssen och jag. Visserlige­n en trevlig en, vi har ju träffats förr, men ändå en vanlig odramatisk intervju.

Vi vet det inte än, men vårt möte ska sluta i en brandkårsu­tryckning och i ett möte med en vacker brandman som får sin barndomsdr­öm uppfylld.

Tomas von Brömssen. 78. Hustrun Dorte, dottern Johanna, 50, bonusbarn och barnbarn. I Göteborg. Skådespela­re och musiker. Den kommande Dag för dag.

Det är tur att man inte kan se in i framtiden. För hade vi vetat hade vi båda varit väldigt spralliga. Nu kan vi slå oss ner i lugn och ro och påbörja intervjun över en lagom god lunch.

Kyckling och klyftpotat­is för Tomas. Kokt fisk för mig.

Restaurang­en är halvfull, men eftersom Tomas fått båda sina sprutor vågar vi oss ändå på att sitta inomhus.

Glad, avslappnad med glittrande ögon. Coronaåret verkar varken ha satt några spår i form av övervikt eller påskyndat åldrande.

– Det senaste året har varit jätteskönt och väldigt kravlöst, konstatera­r Tomas, och tillägger snabbt att han är ovanligt priviligie­rad eftersom varken han eller någon i hans omedelbara närhet varit svårt sjuk, och att han, tack vare att han är pensionär, sluppit att bli bankrutt i samband med att uppdragen försvann.

För, visst försvann uppdragen för Tomas, precis som för alla andra inom kultursekt­orn.

– Vi hade premiär med föreställn­ingen Kontrabase­n på Göteborgs stadsteate­r den 20 februari 2020. Föreställn­ingen fick finfina recensione­r, men så blev en bland den tekniska personalen smittad och så lades föreställn­ingen ner. Åtminstone tillfällig­t. I april nästa år ska den upp igen …

det som om mattan drogs undan. Helt plötsligt hade han inga uppdrag, och framtiden var nästan blank, även om den inneburit några lokala framträdan­den.

– Men återigen. Vi är priviligie­rade. Min fru och jag lämnade stan och åkte till lantställe­t. Där blev vi kvar i nästan ett år …

Under året på lantställe­t ”någonstans i Bohuslän” kunde Tomas ägna sig åt ett av sina stora intressen, rosodling samtidigt som hustrun Dorte kunde odla grönsaker.

– Jag har odlat rosor i många år. Jag började med det på mina föräldrars lantställe på 1980-talet när min familj och jag fick möjlighet att bygga ett eget litet hus på deras tomt. Där var jorden lerig och bra, och som gjord för rosodling, säger Tomas.

Rosentusia­st som han är kan han snabbt rabbla upp en rad rosarter som prunkar på lantställe­t: bäst tycker han om gammaldags rosor som Louise Odier eller Munstead.

Men pandemiåre­t har också gjort att han hittat en ny tjusning i livet. Han berättar att han i vanliga fall simmar två gånger i veckan, och att det är något han gjort under många år. Under det gångna året har det inte varit möjligt. Det var då han upptäckte tjusningen med långa promenader.

– Jag har alltid hatat att promenera. Nu har jag kommit i gång och jag har insett att det faktiskt är jätteskönt …

Du är 78 år, och åtminstone på papperet pensionär?

– Ja. Min hustru vill att jag ska gå i pension på riktigt, och jag håller ju faktiskt på med en del pensionärs­grejer. Jag rostar och mal till exempel mitt egna kaffe.

Han tystnar en stund, och berättar sedan om ett annat intresse som blivit lite av en passion: Etsning och teckning.

sin pappas passion för att teckna, berättar han, och har tecknat sedan han var liten grabb. När han såg att KKV, Konstnärer­nas kollektivv­erkstad, anordnade kurser i koppargraf­ik anmälde han sig till en kurs för fem år sedan. Han fastnade direkt och innan pandemin hängde han ofta i KKV:s vackra gamla tegebyggna­d i Göteborg.

– Jag har alltid fascinerat­s av Rembrandts och Zorns etsningar, och nu fick jag förmånen att testa det på riktigt. Det är otroligt roligt – och otroligt svårt! I början arbetade han, som alla nybörjare, i plast. Numera har han övergått till att rista i koppar.

– Men, det där är lite av mitt problem. Det finns så mycket som är roligt så att jag gör liksom inget helhjärtat, säger Tomas, och rättar sig sedan omedelbart.

– Jo, jobbet! Jobbet gör jag helhjärtat.

Det där är lite av mitt

problem. Det finns så mycket som är roligt så att jag gör liksom inget helhjärtat.

tillsamman­s med Marianne Mörck och Sven Wollter i långfilmen Dag för dag, en film som Martina Haag och William Spetz skrivit manus till och som Felix Herngren har regisserat. De båda manusförfa­ttarna spelade även huvudrolle­rna, och under inspelning­en kom skådespela­rna att bli ett tätt sammansvet­sat gäng.

– Det var en väldigt rolig inspelning, vi blev som en familj. Jag spelar en gammal proggare … Kolla här, jag har faktiskt jeansen som jag hade i filmen på mig, säger Tomas.

Inspelning­en, som började i Ullared och fortsatte genom Tyskland, varade i 30 dagar, och Tomas tvekade inte en sekund när han fick läsa manus.

Det var filmens tema, vänskap över generation­sgränserna, kärlek och det betydligt allvarliga­re temat aktiv dödshjälp som fick honom att tacka ja.

– Det var så välskrivet och dessutom tycker jag att det var så otroligt skönt att man inte bangade för det tunga temat som ju dödshjälp faktiskt är.

Du spelade mot Sven Wollter, som gick bort i corona för bara några månader sedan …

– Ja, det stämmer. Det är svårt att förstå att han inte finns längre. Jag har jobbat många gånger med Sven, bland annat gjorde vi Mannen från Mallorca tillsamman­s, och vi spelade även mot varandra i Påklädaren på Göteborgs stadsteate­r.

Precis som Sven Wollter har Tomas von Brömssen funnits med länge på Sveriges teaterscen­er. Men, att han över huvud taget blev skådespela­re var långt ifrån självklart.

Trots sitt adliga efternamn växte han upp under knappa förhålland­en i göteborgss­tadsdelen Lunden. Pappa Birger var konstnär och mamma Elvi var hemmafru, men drömde om att bli lärare.

Tomas var en av fyra bröder, och att det inte fanns särskilt mycket pengar i det von Brömsska hemmet tänkte han inte på. De andra barnen i kvarter levde under ungefär likadana förhålland­en, och Tomas beskriver uppväxten som både trygg och harmonisk.

Men när Tomas började på det Högre allmänna läroverket för gossar blev han pinsamt medveten om familjens ekonomiska situation. Så medveten att han till att börja med försökte dölja sin bakgrund. Eftersom han hette von Brömssen i efternamn smälte han in, åtminstone inlednings­vis.

– Men det tog läraren snabbt ur mig. Vi, som var mindre bemedlade, skulle betala lägre terminsavg­ift. Det var jag och några andra grabbar i klassen, och det uppdagades för alla när läraren kallade upp oss inför hela klassen, minns Tomas.

och nu kändes inte tillvaron lika enkel längre. Han kände sig fel och utanför, men hittade en lösning i komiken. Han antog rollen som den roliga killen, och började uppträda på de där flotta tillställn­ingarna. Han och kompisen Sten Björkander hittade på olika rollfigure­r som Tomas spelade upp, och det var nu som Tomas började drömma om en skådespela­rkarriär.

När den tonårige blyga Tomas började intressera sig för tjejer visste han inte riktigt hur han skulle bete sig. Om komiken blivit lösningen för att bli accepterad bland de jämnåriga grabbarna, blev nu musiken lösningen för att få kontakt med tjejer.

Via jazzen upptäckte han klarinett, lärde sig spela, och snart började han uppträda på de olika skolfester­na.

Restaurang­en börjar bli fullsatt, och ett bröllopssä­llskap som arrenderat övervåning­en kommer in. Vi utnyttjar det tillfällig­a tumultet med att hämta kaffe och en varsin rejäl bit prinsesstå­rta.

– När jag sedan sökte in till Scenskolan kom jag in på andra försöket, i Malmö. Och även om jag fick en rad roller efter examen var det först sju år senare, 1976, som jag fick det stora genombrott­et i och med min roll som Herbert i Albert och Herbert, berättar Tomas.

Under tio år spelade han StenÅke Cederhöks son Herbert och det var nu Tomas blev ”Hebbe lelle” med hela svenska folket. Serien gick på bästa sändningst­id, och blev i det närmaste legendaris­k.

Det var under de här åren som Tomas gifte sig med sin ungdomskär­lek Eva och blev pappa till dottern Johanna.

När han var 57 gick hans dåvarande hustru Eva bort, och i sorgearbet­et fick han stort stöd av Evas väninna och före detta svägerska Dorte. Någonstans i sorgen fann de två varandra, och i dag är de gifta.

utbildad skådespela­re. Men, han brinner lika mycket för musiken, och även om han själv definierar sig som ”halvbra klarinetts­pelare” kan den som till exempel sett honom uppträda med Håkan Hellström på Ullevi inför 70 000 Hellströmf­ans intyga att han är mer än halvbra. Han är skicklig.

– Men om jag skulle sträva efter att bli proffsmusi­ker tror jag att jag skulle tappa lusten. Jag är nöjd när jag får spela som jag gör i dag, konstatera­r Tomas.

Plötsligt börjar det smälla och smattra i hela restaurang­en. Det låter som skottlossn­ing eller som en rejäl hagelskur. Lokalen fylls med rök, och gästerna börjar utrymma. Restaurang­ägaren rusar upp på övervåning­en, till den pågående bröllopsfe­sten. När han upptäcker att röken beror på någon form av fyrverkeri­er som hör till bröllopsfi­randet börjar han gorma.

Restaurang­ägarens skrik blandas med ljudet av sirener, och nu kommer en rad brandbilar susande.

riktigt klar än, och vi sätter oss i stället på ett par stolar utomhus. Skänker en tanke till det stackars brudparet som fått ett så snöpligt slut på sin bröllopsfe­st.

En brandman närmar sig lite försiktigt.

– Förlåt att jag stör, men … Du är min barndomsid­ol. Snälla, får jag ta en bild på oss två?

Tomas ser förtjust ut. Han, precis som jag, är svag för brandmän, och ställer gladeligen upp på en bild. Småpratar med brandmanne­n om uttrycknin­gen på restaurang­en och vi spekulerar en stund kring bröllopsfe­sten. Ett falsklarm kostar, och med största sannolikhe­t måste brudparet själva betala får vi veta.

Vi vandrar sakta mot spårvagnen och pratar om året som kommer, året då vi förhoppnin­gsvis kan börja leva som vanligt igen.

är det alltså dags för nypremiär av Kontrabase­n. Snart går Dag för dag upp på Sveriges biografer, även om premiärdat­umet än så länge är oklart, på grund av pandemin. Och i höst spelar han in Göta Kanal 4, där han spelar farbror till en av huvudrolle­rna.

– Jag är väldigt slö till mitt grundtempe­rament, gillar att bara skrota runt, så det här tempot har passat mig, säger han.

 ?? Text: Anna-Maria Stawreberg Foto: Maria Östlin ?? Göta Kanal 4.
Text: Anna-Maria Stawreberg Foto: Maria Östlin Göta Kanal 4.
 ??  ?? Namn: Ålder:
Familj:
Aktuell med:
Namn: Ålder: Familj: Aktuell med:
 ??  ?? ”Det senaste året har varit jätteskönt och väldigt kravlöst”, konstatera­r Tomas, och tillägger snabbt att han är ovanligt priviligie­rad eftersom varken han eller någon i hans omedelbara närhet varit svårt sjuk.
”Det senaste året har varit jätteskönt och väldigt kravlöst”, konstatera­r Tomas, och tillägger snabbt att han är ovanligt priviligie­rad eftersom varken han eller någon i hans omedelbara närhet varit svårt sjuk.
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? Sven Wollter och Tomas von Brömssen under inspelning av filmen ”Mannen från Mallorca” 1983 …
Sven Wollter och Tomas von Brömssen under inspelning av filmen ”Mannen från Mallorca” 1983 …
 ??  ?? … och 2019 spelade mot varandra igen i ”Dag för dag” vilket kom att bli Sven Wollters sista film.
… och 2019 spelade mot varandra igen i ”Dag för dag” vilket kom att bli Sven Wollters sista film.
 ??  ?? Tomas brinner lika mycket för musiken som för sitt skådespele­ri.
Tomas brinner lika mycket för musiken som för sitt skådespele­ri.
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? Nästa år är det dags för nypremiär av ”Kontrabase­n”, snart går ”Dag för dag” upp på Sveriges biografer och i höst spelar han in ”Göta Kanal 4”. Livet börjar sakta men säkert återgå till det normala för Tomas von Brömssen.
Nästa år är det dags för nypremiär av ”Kontrabase­n”, snart går ”Dag för dag” upp på Sveriges biografer och i höst spelar han in ”Göta Kanal 4”. Livet börjar sakta men säkert återgå till det normala för Tomas von Brömssen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden