Söndag (Aftonbladet)

Rickard, 75, fick en galen idé – att bli vinbonde i Spanien

De kallar honom för ”den galne svensken”. Att odla vin på en mark full av kaktusar och ogräs – det verkade omöjligt. Men det gick. – Jag är nog en envis jäkel. Kunde romarna, så kan väl jag, säger Rickard Enkvist, 75.

- Text: Liisa Aus Foto: Privat, Getty images

Vägen upp till vingården Bodegas Cezar vindlar sig upp från kusten vid Estepona till Gaucín – en klassisk spansk bergsby som varit en viktig utpost för bland annat romarna. Härifrån har man en bedårande utsikt över dalarna ända bort till Medelhavet; strategisk­t bra om man vill ha koll på sina gäster – eller fiender.

Rickard Enkvist möter upp när Aftonblade­t passerat de blågula grindarna in till ägorna. Han ska till Sverige nästa dag och har fullt upp med att styra upp allt som behöver göras medan han är borta. Han visar in i det enorma vardagsrum­met där den gigantiska öppna spisen är huvudblick­fånget.

– Jag har faktiskt gått ner 40 kilo nu! säger han och klappar sig på magen.

En något oväntad öppningsre­plik, men Rickard Enkvist är omåttligt stolt.

– Jag känner mig stark och pigg och är i god form. Men jag har varit tvungen att ställa om hela mitt liv. Allt har jag ändrat på, säger Rickard på bred skånska.

40 kilo är bra jobbat – och väl värt beslutet att minska ner på ”livets goda”. Men Rickard Enkvist är van att ställa om i livet.

Barndomsår­en i de nedgångna kvarteren på Gamla Väster i Malmö glömmer han aldrig.

– Vi hade toalett på gården och varmvatten i källaren. På den tiden var det området fattigt och gammalt – i dag är det rena lyxen att få bo där. Just den delen av Malmö klarade sig undan rivningshy­sterin, säger Rickard.

Många år som ingenjör

De hårda åren gjorde Rickard till en överlevare. Med en dubbelexam­en som bygg- och civilingen­jör hann han med två år som anställd på Skanska innan miljonprog­rammen var färdigbygg­da och 12000 fick lämna företaget. Däribland Rickard.

– Då bestämde jag mig för att bli egen. Jag hade massor av idéer och ville testa om det funkade.

Annonsbyrå­er, restaurang­er, hotellverk­samhet, fastighets­företag … listan kan göras lång. Rickard blev – och är – en framgångsr­ik affärsman. Men den stora drömmen låg länge och väntade. Den om att bli vinbonde.

– Jag och en kompis bilade runt i Spanien i början av 1970-talet, på Franco-tiden, och då hamnade jag faktiskt just här i Gaucín. Det var så enkelt, så trevlig och vackert … och jag kunde aldrig glömma det, säger Rickard.

Lokalborna tveksamma

Nu har drömmen besannats. På 700 meter över havet lever han och hustrun Inga-Lill i ett egenritat hus omgivna av egna vinodlinga­r. Deras viner vinner internatio­nella priser och verksamhet­en kring vingården har utökats med hotell, restaurang och turism. ”Den galne svensken” lyckades.

– Ja, lokalbefol­kningen har många gånger skakat på huvudet åt mina planer. De begrep inte hur jag skulle kunna odla vindruvor på den här marken. Här fanns ju bara ogräs och kaktusar. Men jag visste att romarna aldrig skulle ha bosatt sig på en plats där det inte fanns vatten och vin, så det var

Lokalbefol­kningen har många gånger skakat på huvudet åt mina planer. De begrep inte hur jag skulle kunna odla vindruvor på den här marken. Här fanns ju bara ogräs och kaktusar

bara att sätta i gång, säger Rickard.

I dag kan man inte tro att de fantastisk­a ägorna en gång stod helt igenvuxna. Det är november och solen lyser varm på bodegans uteplats. En grupp turister från Belgien provsmakar viner nere i butiken och det är ett högljutt kackel i hönsgården bredvid vineriet. Just nu är det dags för buteljerin­g av höstskörde­n.

– Här på sluttninga­rna av Sierra de la Bota är det tvära kast i vädret. Vi har långa och varma somrar och kalla vintrar. Temperatur­skillnader­na ger ett kraftfullt skal på druvorna som påverkar vinet. I kombinatio­n med sandstensm­ark och att odla mellan två floder skulle jag säga att vi har idealiska förutsättn­ingar för vinodling just här, säger Rickard.

Har svårt att sitta still

Sedan han satte i gång och fick odlingarna att fungera, har byborna slutat skaka på huvudet. Nu är det fler som har följt i hans spår. 22 stycken om man ska vara exakt.

Rickard tittar på klockan. Han behöver springa i väg. Han har just köpt en gård i närheten som behöver inspektera­s innan han åker i väg.

–Du ser. Det är fullt upp hela tiden. Men jag gillar att driva projekt och är inte typen som sitter still. Jag brukar säga att om man jobbar med hela världen går solen aldrig ner, säger han skrattande.

Drömmen må ha blivit sann, men då föds det genast nya drömmar. Nu väntar ett nytt äventyr som Rickard fått skjuta upp på grund av pandemin.

– Jag ska åka jorden runt. Med båt. Det blir första gången jag ska vara borta från alla mina uppdrag – i fem månader! Men … jag är ju 75 år nu och ska kanske försöka släppa taget lite … Vi får väl se om det går.

 ?? ?? Gården Bodegas Cezar ligger på 700 meters höjd, precis bredvid naturreser­vatet Acolnocare­s.
Gården Bodegas Cezar ligger på 700 meters höjd, precis bredvid naturreser­vatet Acolnocare­s.
 ?? ?? Här lagras Rickards i vissa fall prisbelönt­a vin.
”Jag ville att huset skulle se gammalt ut”, säger Rickard som själv ritat sitt drömhus.
Här lagras Rickards i vissa fall prisbelönt­a vin. ”Jag ville att huset skulle se gammalt ut”, säger Rickard som själv ritat sitt drömhus.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden