Söndag (Aftonbladet)

”Värmen gör att värken är minimal”

Januari var nästan värst. Kylan och fukten gjorde att Liisas artros blev värre. Värken i lederna var olidlig. – Då tog jag beslutet att flytta ner till värmen. Ensam. Ingenting kunde bli värre än det redan var, säger hon.

- Liisa Aus Text och foto:

DCorso, et är inga problem för Liisa

71, att ta sig fram med rullatorn i kuststaden Fuengirola i södra Spanien. Hon rullar lätt över kullersten­arna, de stenbelagd­a små torgen och trottoarka­nterna.

Strandprom­enaden är bred och fin – här är det perfekt att motionera och njuta av havsbrisen.

Och när det blir problem kommer folk till undsättnin­g. Direkt.

– Här är alla så snälla och hjälpsamma. Man märker att de är vana att ta hand om sina gamla – och varandra, säger Liisa.

Fukten blev för mycket

Nu har det gått sju år sedan hon flyttade ner till Spanien. Hon stod inte ut i Sverige längre.

– Jag hade så ont av min artros, speciellt på vintern. Göteborg är ju en härlig stad, men fukten och kylan gjorde att jag mådde dåligt. Så en dag bestämde jag mig för att det fick vara nog.

Dagen efter beslutet satte sig Liisa på planet, åkte ner till Solkusten och tittade på olika boendealte­rnativ. Nästa dag åkte hon hem igen – med ett hyreskontr­akt på en lägenhet i solen.

–Hahaha, det gick lite fort, men jag har aldrig ångrat mig. Jag sålde allt hemma, sa upp mig från jobbet och flyttade. Man kan väl säga att mina vuxna barn blev lite förvånade …

Liisa vänder rätt om från stranden och drar i väg oss mot den gamla stadskärna­n i Fuengirola. Hon är en bestämd kvinna med finländska rötter och ett sjujäkla temperamen­t. Det obligatori­ska munskyddet gör att det blir flåsigt och varmt.

Ett nytt liv med nya vänner

Men att klaga är inte Liisas grej.

– Det finns så många gnällpella­r som är missnöjda men inte orkar eller vill göra någon förändring. För mig blev flytten hit början på ett nytt liv med bättre hälsa, bättre ekonomi och nya vänner, säger Liisa och hejar glatt på personalen på kaféet. Hon är stamgäst här.

Med 11 000 kronor i pension hör Liisa verkligen inte till de ”nyrika” som väljer att bo flott på Solkusten. Hon har inte haft något hus att sälja, ingen hög lön som kunnat ge besparinga­r, ingen partner som man kan dela kostnader med.

– Jag är nog en ”fattigpens­ionär” med svenska mått mätt, men här i Spanien lever jag ändå gott. Skillnaden är att allt är billigare här: mat, boende, service. Det gör att jag då och då kan gå ut och äta med mina vänner. Det kunde jag inte i Sverige.

Mycket nöjd med vården

Liisas trea har en hyra på 5 250 kronor i månaden, då ingår allt. Hon har nyligen gjort en höftoperat­ion och går flera gånger i veckan på sjukgymnas­tik. Sjukvården är gratis, mediciner kostar några tior och hon träffar samma läkare år efter år.

– Vi känner varandra rätt bra nu. Det är en oerhörd trygghet att ha en läkare som vet exakt vem jag är och vilken sjukdomshi­storia jag har. I Sverige var det nya läkare hela tiden och väntetider. Så är det inte här.

Artrosen är kvar men den är mycket bättre.

– Åh, det går inte ens att jämföra. Värmen gör att värken är minimal. Nu är det höften som gör att jag får susa fram med en rullator, men det är ju övergående.

När Liisa flyttade hit kände hon ingen. Nu har hon kompisar överallt. Dessutom får hon ofta besök av gamla vänner från Sverige och Finland. Att flytta tillbaka till Sverige är inte aktuellt. Alls.

– Vi får väl se vad som händer om jag blir jättesjuk eller inte klarar mig själv längre. Men den dagen, den sorgen. Jag vill leva här och nu, säger hon.

 ?? ?? Liisa upplever inga problem med att röra sig på Fuengirola­s gator och torg med sin rollator. Dessutom är hon nästan smärtfri och lever gott.
Liisa upplever inga problem med att röra sig på Fuengirola­s gator och torg med sin rollator. Dessutom är hon nästan smärtfri och lever gott.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden