Vad var syf­tet?

Med så myc­ket bakom­lig­gan­de tan­ke­kraft och ar­be­te mås­te Sto­ne­henge ha haft ett all­de­les sär­skilt syf­te. Kan sva­ret på gå­tan fin­nas i det om­gi­van­de land­ska­pet?

Spännande historia - - Imperier & Civilisationer -

» ASTRONOMISK KALENDER

» CEREMONIELL PLATS

» PLATS FÖR LÄKEDOM

» GRAV­PLATS

För många är Sto­ne­heng­es orientering nyc­keln till dess till­komst. Vid som­mar­sol­stån­det kan en iakt­ta­ga­re som står mitt in­ne i sten­cir­keln se so­len gå upp rakt över den nord­öst­ra in­gång­en, un­ge­fär över ”häl­ste­nen”. Det har gett upp­hov till den po­pu­lä­ra fö­re­ställ­ning­en att an­lägg­ning­en är ett slags kalender – vil­ket är vik­tigt för ett jord­bruks­sam­häl­le. Histo­ri­ker har an­ta­git att Aubrey­hå­len fun­ge­ra­de som mar­kö­rer för ast­ro­no­mis­ka ob­ser­va­tio­ner, sär­skilt av må­nen. År 1966 drog den eng­els­ke ast­ro­no­men Sir Fred Hoy­le slut­sat­sen att mån­cy­kelns 28 da­gar kan ha an­tytts om man för­skju­ter en sten som fö­re­stäl­ler må­nen motsols längs Aubrey­hå­len, med två hål per dygn. Det skul­le ock­så ha va­rit möj­ligt att an­vän­da hå­len för att för­ut­sä­ga mån­för­mör­kel­ser.

En an­nan te­o­ri är att Sto­ne­henge var rent ceremoniell.

Den väg som le­der till den nord­öst­ra in­gång­en kan va­ra en pro­ces­sions­väg, och i så fall kan an­lägg­ning­en va­ra ett forn­ti­da tem­pel. Vis­sa me­nar till och med att den ha­de ett trä­tak och att sol­strå­lar föll rakt in i bygg­na­den ge­nom en dörr när det var som­mar­sol­stånd. Men de re­la­tivt låg­vux­na brit­tis­ka trä­den skul­le ha or­sa­kat pro­blem om man för­sök­te byg­ga ett så stort tak och man

har ald­rig hit­tat be­lägg för någ­ra an­ord­ning­ar som kan ha lett bort regn­vat­ten.

Ar­ke­o­lo­ger­na Ge­off Wainwright och Ti­mot­hy Dar­vill har fö­re­sla­git att Sto­ne­henge var ett cent­rum för lä­kan­de – en forn­ti­da mot­sva­rig­het till Lour­des. De tror att blå­s­te­nar­na för­des hit från ber­gen i Wa­les, för att de ha­de lä­kan­de kraf­ter – vil­ket först påstods i Ge­off­rey av Mon­mout­hs be­rät­tel­se från 1100­ta­let. En grav med en han­di­kap­pad man från brons­ål­dern som tros ha kom­mit från Al­per­na i Cen­tra­leu­ro­pa har an­vänts som stöd för te­o­rin. Ar­ke­o­lo­ger­na an­ser att män­ni­skor in­te skul­le ha fär­dats så långt ut­an ett löf­te om and­ligt och fy­siskt he­lan­de.

Den all­ra se­nas­te te­o­rin – och kanske den som är bäst un­der­byggd – upp­kom när man fann över

50 000 frag­ment av brän­da ben i ett Aubrey­hål. Fyn­det gjor­des av Parker Pe­ar­son, som drog slut­sat­sen att Sto­ne­henge i själ­va ver­ket var en jät­te­lik grav­plats – åt­minsto­ne från bör­jan. Be­nen har da­te­rats till 3000 f.Kr. – un­ge­fär den tid då in­häg­na­den och Aubrey­hå­len kom till – och många av dem låg i själ­va hå­len. Vid ut­gräv­ning­ar­na hit­ta­de man ock­så kros­sad kalk­sten i gro­pens bot­ten, vil­ket ty­der på att hå­len in­te bar upp trä­stol­par ut­an någon­ting tyng­re – kanske blå­s­te­nar som fun­ge­ra­de som ett slags grav­ste­nar.

Parker Pe­ar­son har ock­så lagt fram idén att Sto­ne­henge kan ha in­gått i ett myc­ket stör­re land­skap som in­ne­fat­ta­de bo­sätt­ning­en vid Dur­ring­ton Walls, som lig­ger i när­he­ten. År 1998 fö­reslog en kol­le­ga från Ma­da­gas­kar, där det finns lik­nan­de sten­cirk­lar, att mo­nu­men­tet sym­bo­li­se­ra­de för­fä­der­na, hugg­na i sten för att åter­speg­la det evi­ga li­vet ef­ter dö­den. Trä rutt­nar och sym­bo­li­se­rar de le­van­des för­gäng­li­ga värld. Till­sam­mans har des­sa ar­ke­o­lo­ger ut­veck­lat en mo­dell där Sto­ne­henge kopp­las till en mot­sva­ran­de an­lägg­ning i trä nä­ra byn Dur­ring­ton Walls.

Ut­gräv­ning­ar vi­sar att en väg som lik­nar den i Sto­ne­henge led­de från den sto­ra trä­cir­keln där till flo­den Avon. Be­grav­nings­tåg kan ha ut­gått från Dur­ring­ton Walls, fort­satt längs flo­den och slu­tat vid grav­plat­sen i Sto­ne­henge.

Ef­tersom det är så svårt att få ut­gräv­nings­till­stånd i Sto­ne­henge kan det gå många år in­nan man kan hit­ta fler län­kar mel­lan de bå­da fynd­plat­ser­na. Men al­la des­sa re­sul­tat på­min­ner om att ingen­ting i histo­ri­en kan be­trak­tas helt iso­le­rat – allt in­går i ett myc­ket stör­re pus­sel som vi för­sö­ker läg­ga.

SA­LIS­BU­RY BYN DUR­RING­TON WALLS STO­NE­HENGE CUR­SUS WOODHENGE BRANDGRAVAR I STO­NE­HENGE FLO­DEN AVON

Även om druider har för­knip­pats med Sto­ne­henge, an­ser många att de ald­rig an­vän­de den­na plats.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.