HÖS­TEN ÄR EN HÖG­TID FÖR HO­NUNG

På Eg­ge­by gård går de sur­ran­de ar­be­tar­na i dva­la, me­dan det sto­ra ar­be­tet sät­ter igång för biod­lar­na.

Spånga Tidning - - Si­dan 1 - Text: Stel­la Pa­pa­pa­na­gi­o­tou | Fo­to: Mi­kael An­ders­son

”BLIR BA­RA RO­LI­GA­RE MED TI­DEN”

Mi­kael Ley­mann sit­ter i för­e­ning­ens sty­rel­se och har va­rit biod­la­re i nio år. Han har si­na bi­sam­häl­len hem­ma i träd­går­den, vid Gör­välns grifte­gård och Jär­fäl­la kyr­ka. Man mås­te ju hål­la på med nåt! Och det blir ba­ra ro­li­ga­re ju mer man lär sig, sä­ger han.

Maj Östberg Run­dquist, som även är ut­bil­dad mål­tidse­ko­log, hål­ler med. Hon job­bar för att spri­da kun­ska­pen om bin och de­ras vik­ti­ga roll i na­tu­ren. Det är vik­tigt att ve­ta, ut­an bin - ing­en mat. Åt­minsto­ne in­te så­dant som vi tyc­ker är go­dast. Jag bru­kar gö­ra två mat­hö­gar med eleverna, den ena med väx­ter som krä­ver pol­li­ne­ring som frukt, grön­sa­ker och kaf­fe (tänk vad su­ra lä­rar­na skul­le bli ut­an sitt kaf­fe!), och en med sånt som in­te krä­ver pol­li­ne­ring som hav­re­gryn, po­ta­tis, ris. En trå­ki­ga­re hög, bru­kar eleverna tyc­ka.

SÅ MYC­KET HO­NUNG

För­e­ning­en har ny­li­gen byggt ett slung­rum i det gam­la of­fi­cers­das­set på Eg­ge­by gård, en röd­må­lad bod från ti­den då Jär­va­fäl­tet var ett mi­li­tärt öv­nings­fält. Det får med­lem­mar­na hy­ra för att slunga si­na skör­dar.

Fy­ra ra­mar sätts i slung­an, sen är det ba­ra att tryc­ka på knap­pen och se när ho­nung­en rin­ner ut ge­nom en kran i bot­ten på slung­an. Var­je biku­pa har 10 ra­mar, som var och en hål­ler runt två ki­lo ho­nung, sä­ger Maj Östberg Run­dquist.

ALLT TAS TILL­VA­RA

För att kunna slunga ho­nung­en, allt­så ut­vin­na den ur cel­ler­na i vaxka­kan som bi­na läg­ger den i, mås­te man först skra­pa bort det skyd­dan­de ”vax­loc­ket”. Och det är ing­et som slängs bort, tvärtom. Vi gör mel­lan­väg­gar till biku­por­nas ra­mar av vax­et, som bi­na byg­ger på. Vax är näs­tan li­ka dyrt som ho­nung, om in­te dy­ra­re, sä­ger Maj Östberg Run­dquist, ord­fö­ran­de i Sund­by­bergs och Spång­a­or­tens biod­la­re­för­e­ning.

En ak­tiv för­e­ning, med ett 100-tal med­lem­mar och snart 80 år på nac­ken. Med­lem­mar­na träf­fas var­je ons­dag på Eg­ge­by gård, ord­nar fö­re­läs­ning­ar, by­ter tips och så här års: pro­var varand­ras ho­nung.

Och ho­nungsprov­ning - det är all­var­li­ga sa­ker.

Smak, doft och vat­ten­halt (max 20 pro­cent!) tes­tas i blind­test, och man un­der­sö­ker så att det in­te finns för­ore­ning­ar i ho­nung­en som bi­nas ben el­ler vax­ku­lor.

Be­lö­ning­en för hög kva­li­tet är att få sät­ta Sve­ri­ges biod­la­res riks­för­bunds väl­kän­da eti­kett på si­na bur­kar. I år är förs­ta gången som även fly­tan­de ho­nung kan be­dö­mas.

Ons­dags­träf­far­na hålls var­je vec­ka mel­lan kloc­kan 18 och 20 (ut­om mitt i vin­tern) på Eg­ge­by gård och är öpp­na för all­män­he­ten.

”SOM EN SMEK­NING”

Hur folk vill ha sin ho­nung va­ri­e­rar stort. Oli­ka traditioner från oli­ka län­der spe­lar in, har Maj Östberg Run­dquist och Mi­kael Ley­mann märkt. Honung­ens egen­ska­per av­görs av vil­ka blom­mor bi­na har att till­gå. I Sve­ri­ge kris­tal­li­se­rar den sig för att den in­ne­hål­ler mind­re fruk­tos än glu­kos, till skill­nad från Me­del­ha­vet där det är tvärtom. Men vill man ha den fly­tan­de så går det att vär­ma upp den. Någ­ra som hand­lar av oss kö­per he­la ra­men med vax och allt, då är de säk­ra på att det är äk­ta va­ra. I Sve­ri­ge vill de fles­ta ha ho­nung­en krä­mig, som en smek­ning, sä­ger Maj.

Maj Östberg Run­dquist och Mi­kael Ley­mann brin­ner för bin.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.