In­spi­re­ran­de med barns fråg­vis­het

Spånga Tidning - - Hej Spånga - LOUISE BORNHALL Re­por­ter Pra­ta med mig! louise.bornhall @di­rekt­press.se

Nytt år, nya tag! Tän­ker jag på ny­årsaf­ton. När jag två morg­nar se­na­re ska till­ba­ka till job­bet känns den pep­pi­ga in­ställ­ning­en in­te läng­re li­ka på­tag­lig.

SL kör på sam­ma vi­sa som för­ra året – fle­ra pen­del­tåg är in­ställ­da och jag blir sen till förs­ta ar­bets­da­gen. Väl där känns det som att den drygt vec­ko­långa le­dig­he­ten ald­rig hänt.

Ja, det är bort­skämt att kla­ga. Men jag är nog in­te en­sam om att vil­ja lig­ga kvar i säng­en när kloc­kan ring­er på mor­go­nen så här i ja­nu­a­ri, då ox­vec­kor­na (för er som in­te hört ut­tryc­ket: ti­den ef­ter en läng­re le­dig­het, när det är långt kvar till näs­ta) kic­kar igång.

Men det finns de som kör på som van­ligt, obe­kym­ra­de av ti­den på året. När jag tog en pro­me­nad i hel­gen (det var för­res­ten sol, det är ju fak­tiskt det ibland!) gick jag för­bi en mam­ma som sköt en barn­vagn fram­för sig med trött min. Hen­nes dot­ter i vag­nen var desto pig­ga­re.

– Vad är det där? frå­ga­de flic­kan och pe­ka­de på en pap­pers­korg. Se­kun­den ef­ter kom näs­ta frå­ga. – Vad är det där? Den här gången gäll­de det en an­slags­tav­la. Och så ver­ka­de frå­gor­na fort­sät­ta. Jag kan för­stå mam­mans tröt­ta min – men kän­de mig sam­ti­digt rätt glad åt den barns­li­ga fråg­vis­he­ten. I år vill jag för­sö­ka anam­ma den in­ställ­ning­en. För ny­fi­ken­het är trots allt ett av de bäs­ta verk­ty­gen en re­por­ter kan ha.

Om du ock­så är ny­fi­ken på vad som hän­der i ditt om­rå­de och har tips på sa­ker vi kan skri­va om – hör gär­na av dig! Dra ett mejl, slå en pling, el­ler var­för in­te hoj­ta till oss på Fa­ce­book, Instagram el­ler Twit­ter? Oav­sett vil­ket – vi hörs un­der året!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.