De­mo­ner och gu­dar i egyp­ti­er­nas un­der­jord

För att säk­ra ett gott liv ef­ter dö­den i det gam­la Egyp­ten kräv­des det ma­gis­ka ri­tu­a­ler.

Spannande historia 2018 - - Innehåll -

Få kul­tu­rer om­ges av sam­ma mystik som det gam­la Egyp­ten. Ci­vi­li­sa­tio­nen som väx­te fram längs Ni­len runt år 3000 f.kr. var en av de mäk­ti­gas­te som nå­gon­sin fun­nits på jor­den. Egyp­ten be­stod till störs­ta de­len av obe­bo­e­lig och obruk­bar öken, men flo­den var en liv­gi­van­de käl­la som gav nä­ring åt jor­den och vat­ten åt grö­dor­na.

Ni­len ska­pa­de för­ut­sätt­ning­ar för ett sam­häl­le med bön­der, lä­ka­re, bygg­nads­ar­be­ta­re och sol­da­ter, och de­ras brag­der och upp­fin­ning­ar över­träf­fa­de allt man dit­tills sett. De ska­pa­de ett av de förs­ta skrift­sy­ste­men, var de förs­ta som be­drev ve­ten­skap och ska­pa­de konst som se­na­re imi­te­ra­des av re­näs­san­sens mäs­ta­re. Men mest kän­da är de gam­la egyp­ti­er­na för de mäk­ti­ga py­ra­mi­der­na och de blo­di­ga mu­mi­fi­e­rings­ri­tu­a­ler­na. Dö­den var en hel in­du­stri, och en myc­ket blomst­ran­de så­dan.

Re­li­gi­on var grun­den som he­la sam­häl­let vi­la­de på och den fun­ge­ra­de som väg­vi­sa­re på al­la li­vets om­rå­den. Man trod­de på många gu­dar som al­la ha­de oli­ka rol­ler, från krigs­gu­din­nan Sekhmet till Ha­pi, Nil­gu­den som ska­pa­de över­sväm­ning­ar var­je år. Det vik­ti­gas­te ele­men­tet i den gam­la egyp­tis­ka re­li­gi­o­nen var tron på ett liv ef­ter dö­den. När nå­gon dog trod­de man att sjä­len lev­de vi­da­re, men ba­ra om den för­des in i döds­ri­ket på rätt sätt. Först mås­te sjä­len käm­pa mot oli­ka de­mo­ner, för att se­dan i do­mens sal be­vi­sa att den var vär­dig ett evigt liv. De som kla­ra­de testet kun­de fort­sät­ta till de så kal­la­de vass­fäl­ten, en ide­al­ver­sion av li­vet på jor­den. De som in­te kla­ra­de pro­vet var döm­da att ir­ra runt som rast­lö­sa sjä­lar, för evigt fast i en skärs­eld som var vär­re än dö­den.

Tron på döds­ri­ket fick egyp­ti­er­na att för­be­re­da sig på fär­den ge­nom det un­der he­la li­vet. De mås­te und­vi­ka synd så gott det gick, men ock­så för­säk­ra sig om att de­ras fy­sis­ka krop­par ha­de en plats att vi­la på. Krop­pen fick säll­skap av al­la de ting sjä­len be­höv­de för att tri­vas i li­vet ef­ter dö­den. Ri­ka egyp­ti­er äg­na­de många år åt att byg­ga gravkammare som of­ta var mer ge­nom­ar­be­ta­de än de­ras hus och de fyll­de dem med ovär­der­li­ga skat­ter. I det gam­la Egyp­ten var dö­den ett spän­nan­de även­tyr.

Viss­te du att ... b bygg­nad Den D sto­ra i näs­tan py­ra­mi­den 4 000 i Gi­za år. var värl­dens högs­ta ”Ri­ka egyp­ti­er äg­na­de många år åt att byg­ga gravkammare som of­ta var mer ge­nom­ar­be­ta­de än de­ras hus.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.