Trojansk bluff

Vann verkligen grekerna kriget med en trähäst?

Efter en tio år lång belägring intog grekiska soldater staden Troja genom att gömma sig i en ihålig trähäst som påstods vara en försoningsgåva. Trojanerna drog segervisst in hästen innanför stadsmurarna och beseglade därmed sitt öde. Så lyder åtminstone myten.

Det första kända omnämnandet av den trojanska hästen finns i Homeros Odysséen, ett epos som nedtecknades runt 750 f.kr. – flera hundra år efter det påstådda kriget. Historien bedöms i princip vara alltigenom uppdiktad, men de flesta forskare är eniga om att Troja var en verklig stad. Man tror att den låg i dagens Hisarlik i södra Turkiet, och det finns till och med arkeologiska fynd som tyder på att den brändes ner.

Hästen är dock en ren fantasiskapelse. Moderna historiker tror att den kan ha inspirerats av dåtidens anfallsmaskiner – murbräckor i trä som användes för att göra hål i stadsmurar. Angriparna täckte dem med fuktiga hästhudar för att hindra fienden från att tända eld på dem. En annan teori går ut på att hästen var en metafor för ett jordskalv, eftersom Poseidon – en gud som förknippas med hästar – också var havets och jordskalvens gud.

Vi får förmodligen aldrig veta sanningen bakom myten, men vi kan vara säkra på att Homeros rörde sig i fiktionens värld när han beskrev det unika trävapnet.