Di­no­sau­ri­er­nas sista da­gar

Hur gick det till när di­no­sau­ri­er­na för­svann?

Spannande historia 2018 - - Innehåll -

Den eng­els­ka na­tur­histo­ri­kern Ro­bert Plot stöt­te år 1677 på ett lår­ben som ha­de till­hört ett djur som var en och en halv gång­er hög­re än ho­nom. Han tänk­te att be­net mås­te ha va­rit en jät­tes. Det fort­sat­te att dy­ka upp enor­ma ben över he­la värl­den, men va­rel­ser­na som be­nen till­hört var det ing­en som ha­de sett.

Di­no­sau­ri­er­na har härs­kat över al­la de­lar av värl­den – från de eng­els­ka igu­a­no­do­ner­na med klo­tum­me till de fjä­der­kläd­da mikrorap­to­rer­na i Ki­na och den iko­nis­ka ty­ran­no­sauru­sen i USA. Men för om­kring 64 mil­jo­ner år se­dan för­svann de helt och hål­let. Mass­ut­dö­en­det in­träf­fa­de vid över­gång­en mel­lan de geo­lo­gis­ka tidsåld­rar­na kri­ta och pa­leo­gen (K–pg-grän­sen).

Un­der den ka­ta­stro­fa­la pe­ri­o­den dog näs­tan tre fjär­de­de­lar av allt liv på jor­den ut. Am­mo­ni­ter och be­lem­ni­ter för­svann från ha­ven, till­sam­mans med dus­sin­tals ar­ter av nanoplank­ton, två he­la grup­per med muss­lor och många av släk­ting­ar­na till da­gens sjö­stjär­nor, sjö­bor­rar, orm­stjär­nor och sjö­gur­kor. Ett av de störs­ta rov­dju­ren i ha­vet, mo­sasau­ri­en, för­svann ock­så. Fly­göd­lor­na för­svann från him­len och blom­väx­ter dog i tu­sen­tal och läm­na­de ef­ter sig ett land­skap som do­mi­ne­ra­des av orm­bun­kar.

1980 gjor­de den ame­ri­kans­ka no­bel­pris­ta­ga­ren och fy­si­kern Lu­is Al­va­rez och hans son Wal­ter en in­tres­sant upp­täckt i de geo­lo­gis­ka skik­ten. I av­lag­ring­ar från ti­den för K–PGut­dö­en­det finns för­höj­da kon­cent­ra­tio­ner av över­gångsme­tal­len iri­di­um. Det ovan­li­ga grun­däm­net är nor­malt mer säll­synt än guld, men finns på mer än 100 plat­ser över he­la värl­den. Den mest tro­li­ga för­kla­ring­en är att det be­ror på ett as­te­ro­id­ned­slag.

Även om iri­di­um är säll­synt på vår pla­net är det en van­lig bergart i rym­den. Om en as­te­ro­id ha­de kol­li­de­rat med jor­den skul­le den ha kun­nat skic­ka ut me­tal­len i at­mo­sfä­ren. När dam­met la­de sig kan i så fall ett tunt la­ger med bland an­nat iri­di­um ha bil­dats i det skikt som var jor­dy­ta vid tid­punk­ten för ned­sla­get.

På sam­ma ni­vå finns ock­så tec­ken på choc­kad kvarts, en bergart som har ka­rak­te­ris­tis­ka mik­ro­sko­pis­ka egen­ska­per som upp­står un­der in­ten­sivt tryck. Det finns ock­så om­rå­den med glas bil­dat av smält sten som slung­a­des upp i at­mo­sfä­ren och stel­na­de in­nan det föll till mar­ken igen. Och det finns sto­ra mäng­der sot, vil­ket kan va­ra en rest av stor­ska­li­ga skogs­brän­der som or­sa­kats av bränn­he­ta sten­mas­sor från ett ned­slag från rym­den. Spå­ren ef­ter as­te­ro­i­den är tyd­li­gast i Nor­da­me­ri­ka. På Hai­ti finns ett tjockt la­ger le­ra med sto­ra fält av glas, och i Mex­i­kans­ka gol­fen vitt­nar rundsli­pa­de ste­nar om en enorm tsu­na­mi som kan ha or­sa­kats av en as­te­ro­id som dund­ra­de in i pla­ne­ten.

För att kun­na or­sa­ka så stor öde­läg­gel­se mås­te as­te­ro­i­den ha va­rit minst en mil i di­a­me­ter och haft så hög fart att den åstad­kom ett 10 mil brett hål i jor­dy­tan. Den bor­de ha läm­nat ef­ter sig en enorm kra­ter, men ned­slags­plat­sen hit­ta­des in­te och al­la lät sig in­te över­ty­gas av te­o­rin.

Vid den tid­punk­ten var jor­den re­dan in­ne i en kli­mat­kris: havstem­pe­ra­tu­ren steg och sjönk som en jo­jo och hav­s­ni­vån va­ri­e­ra­de kraf­tigt. Dess­utom är in­te as­te­ro­i­der den en­da käl­lan till iri­di­um och as­ka kan ham­na i at­mo­sfä­ren på and­ra sätt än ge­nom ned­slag från rym­den. Till och med choc­kad kvarts och glas­fält kan bil­das av nå­got an­nat än en as­te­ro­id. Allt det­ta kan ock­så åstad­kom­mas av vul­ka­ner och runt den tid då di­no­sau­ri­er­na för­svann sked­de fle­ra enor­ma ut­brott.

På den ti­den var In­di­en en ö i ett om­rå­de med oro­lig vul­ka­nisk ak­ti­vi­tet. He­ta ste­nar bubb­la­de upp från jor­dens man­tel, som till skill­nad från jord­skor­pan in­ne­hål­ler höga hal­ter iri­di­um. Mag­man rann ut över jor­dy­tan och se­di­men­te­ra­des i form av nya berg på mer än en mil­jon ku­bik­me­ter, och enor­ma la­va­fält bil­da­des där Dec­can­pla­tån lig­ger idag. När det in­träf­fa­de mås­te as­ka, sva­vel och me­tall ha spru­tat högt upp i luf­ten och san­no­likt kom­mit att bloc­ke­ra allt sol­ljus.

Bå­da si­dor an­såg sig kun­na be­vi­sa vad det var som led­de till di­no­sau­ri­er­nas ut­dö­en­de, men ut­an ned­slag­skra­ter ha­de Al­va­rez­hy­po­te­sen vis­sa luc­kor. 1990 fann dock ge­o­lo­gen Alan Hil­debrand till sist den fe­lan­de län­ken i be­vis­ked­jan. På grunt vat­ten ut­an­för Mex­i­kos kust fanns ett 18 mil brett hål med märk­lig form och ett ovan­ligt mag­net­fält. Det in­ne­höll vul­ka­nis­ka bergar­ter, choc­kad kvarts, fält av glas och brec­cia (struk­tu­rer av kros­sad sten ce­men­te­rad av mi­ne­ra­ler). Det såg ut som res­ter­na ef­ter ett as­te­ro­id­ned­slag

Ut­i­från kra­terns form såg det ut som om as­te­ro­i­den ha­de kom­mit in på sned­den och som om in­broms­ning­en skic­kat sten­mas­sor norrut mot Nor­da­me­ri­ka. Ber­get mås­te ha kros­sats av kraf­ti­ga vib­ra­tio­ner, smäl­ta sten­mas­sor slung­ats iväg och tem­pe­ra­tur­choc­ken mås­te ha va­rit så in­ten­siv att allt in­om ned­sla­gets räck­vidd full­kom­ligt ut­plå­na­des.

Ned­sla­get lär ha gett upp­hov till ett jord­skalv av ofatt­ba­ra di­men­sio­ner med enor­ma tsu­na­mi­vå­gor på ha­ven, och sten från ned­slags­plat­sen mås­te ha skju­tits iväg med så­dan styr­ka att en del för­svann ut­an­för at­mo­sfä­ren. För­bränd sten föll mot mar­ken som ett eld­regn. Väx­ter och djur i om­rå­det dog an­ting­en ge­nast el­ler in­om lop­pet av någ­ra da­gar.

Luf­ten fyll­des av as­ka, sva­vel och sot från skogs­brän­der som skym­de so­len och or­sa­ka­de ett slags halv­da­ger som va­ra­de i vec­kor el­ler till och med må­na­der. Ned­slags­vin­tern slog hårt

Viss­te du att ... Vis­sa fors­ka­re har lan­se­rat en ny te­o­ri om vad som kan ha or­sa­kat kri­ta–pa­leo­gen-ut­dö­en­det: ut­ö­kad vul­kan­ak­ti­vi­tet.

Viss­te du att ... Di­no­sau­ri­er­na dök upp ef­ter perm–tri­as-mass­ut­dö­en­det för cir­ka 248 mil­jo­ner år se­dan.

Öv­re skor­pa Und­re skor­pa Tsu­na­mi

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.