Du­el­le­ring

När en gent­le­mans ära stod på spel fanns ba­ra en sak att gö­ra: att kor­sa kling­or.

Spännade Historia vol. 2 - - Innehåll -

Imånga år­hund­ra­den var det van­ligt att tvis­ter av­gjor­des i väp­nad kamp. Du­el­le­ring­en var ock­så en högt ak­tad ri­tu­al som var för­be­hål­len över­klas­sen. Du­el­ler­na ut­käm­pa­des när en mans ära stod på spel el­ler kränk­tes. För en stolt gent­le­man var bå­de den per­son­li­ga äran och fa­mil­jens ära värd mer än guld och and­ra ri­ke­do­mar. Även om du­el­ler­na of­tast slu­ta­de vid förs­ta blods­drop­pen hän­de det att man stred in i dö­den.

Du­el­ler­na pla­ne­ra­des nog­grant och följ­de en viss ko­dex, vil­ket skil­de dem från me­del­ti­dens tve­kam­per och an­ti­kens täv­lings­for­mer. Du­el­ler blev re­gel i he­la Eu­ro­pa un­der re­näs­san­sen. Adels­män­nen bru­ka­de bä­ra syl­vas­sa vär­jor, bå­de för att skyd­da sig och som en sym­bol på väl­stånd och sta­tus.

Kni­var och svärd var första­hand­sal­ter­na­ti­ven än­da tills re­vol­vern ut­veck­la­des och man bör­ja­de skju­ta istäl­let för att ut­de­la svärds­hugg. Många an­såg att re­vol­ver­du­el­ler­na var död­li­ga­re, men män­nen för­sök­te of­ta und­vi­ka att dö­da mot­stån­da­ren och sköt en bra bit för­bi må­let. I en av de mest be­röm­da du­el­ler­na i ame­ri­kansk histo­ria sköt och dö­da­de po­li­ti­kern Alex­an­der Ha­mil­ton vice­pre­si­dent Aa­ron Burr 1804.

I många län­der blev det så små­ning­om för­bju­det att du­el­le­ra, men du­el­ler­na fort­sat­te i det för­dol­da än­da fram till 1900-ta­lets bör­jan. En histo­ri­ker har sagt att förs­ta världs­kri­get var du­el­len som sat­te punkt för all du­el­le­ring.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.