MAO ZEDONG – EN REVOLUTIONÄR BIBLIOTEKARIE

Mao Zedong föddes 1893 i en lantbrukarfamilj och flyttade till Beijing år 1919, där han blev bibliotekarie vid universitetet och var med om att grunda Kinas kommunistparti. År 1927 hade kommunistpartiets aktiviteter blivit så intensiva att Kinas nationalistledare Chiang Kaishek angrep kommunisterna. Mao tillbringade de följande 22 åren i krig, först mot Chiang Kaishek och sedan mot Japan, som invaderade Kina år 1937.

Medan Mao vann allt fler militära segrar växte hans rykte som inspirerande ledare. En stor rörelse av främst bonderevolutionärer uppstod. År 1949 lyckades hans bondearmé kasta ut japanerna, och sedan jagade de iväg Chiangs nationalister från fastlandet till Taiwan. Nu hyllades Mao som ledare för den nya folkrepubliken Kina. Över 20 miljoner kineser hade dödats under de senaste 20 åren, och nu väckte Maos tal nytt hopp hos ett folk som hade lidit mycket. Men hoppet skulle bli kortlivat.

Enligt marxismen kan ett framgångsrikt kommunistiskt samhälle bara födas ur en industraliserad, kapitalistisk ekonomi – inte ur en lantlig, feodal sådan, som Kina var. Liksom Stalin i Sovjetunionen ville Mao lösa problemet genom att industrialisera landet rekordsnabbt. År 1958 lanserade han ett jättelikt projekt som han kallade Stora språnget – vilket utmynnade i en oerhörd katastrof. Miljontals kinesiska bönder blev fabriks och gruvarbetare. När det fanns få kvar som kunde sköta åkrarna slog skörden fel. Över 38 miljoner dog av svält och oppositionen mot Mao växte. Motståndet och att Mao vägrade erkänna att han hade haft fel lade grunden till de oroliga tider som nu följde.