RÄTTEGÅNG OCH EFTERSPEL
I landet råder chock och sorg, medan världens uppmärksamhet riktas mot mannen som avlossade det dödande skottet.
Så fort han hade avlossat skottet som dödade Martin Luther King Jr stoppade James Earl Ray ner vapnet och några andra föremål i en låda, lindade in lådan i en grön filt och smet iväg från pensionatet som han hade använt för att spana på den frispråkige pastorn. Han ställde ifrån sig lådan utanför en spelbutik och sprang till sin vita Mustang. Han körde snabbt ut från Memphis medan King låg döende på Lorraine Hotel.
Under de följande dagarna skaffade sig Ray ett falskt kandadensiskt pass under namnet Ramon George Sneyd och gömde sig i Ontario. FBI utfärdade en arresteringsorder och satte upp honom på sin berömda lista över de mest efterlysta, samtidigt som de efterlyste flera av hans kända täcknamn. Två månader senare, den 8 juni, när han försökte resa ut ur Storbritannien mindes någon vid incheckningsdisken att namnet Sneyd figurerade på den kanadensiska polisens lista över efterlysta. Flygplatspersonalen upptäckte också att Ray hade ett pass i ett annat namn på sig.
Ray arresterades omedelbart och utlämnades till USA ett par dagar senare. Under de två månader som hade gått sedan han flydde hade FBI inlett vad som vid den tiden skulle vara den dyraste brottsutredningen i byråns historia. Jakten på Ray omfattade fem olika länder och sporrades av internationell upprördhet över en fredlig aktivists meningslösa död. Nu när man hade hittat Ray kunde rättsprocessen äntligen börja.
Vilka åtalspunkter hade man mot Ray? Hade myndigheterna ovedersägliga bevis för att han var inblandad? Åklagaren hade egentligen bara indicier att gå på, men allt tydde på att Ray hade befunnit sig på brottsplatsen. Vapnet som King sköts med hade Rays fingeravtryck på sig, liksom kikaren som han hade köpt tidigare den dagen och en tidning som han hade läst för att ta reda på exakt var King befann sig.
I början erkände Ray allt för att slippa dödsstraff, men efter tre dagar tog han tillbaka erkännandet. Enligt Ray hade en mystisk person som hette Raoul (och som Ray hade träffat i Kanada) iscensatt mordet och beordrat Ray att köpa vapnet och boka ett visst rum på Betty Brewsters pensionat. Man hittade inga belägg för att det fanns någon sådan person, och med Rays kriminella bakgrund var åklagaren övertygad om att det var han som var mördaren.
Men hur hade han kommit dithän? Ray hade varit vaneförbrytare ända sedan ungdomen. Han var djärv, men inte särskilt framgångsrik i sin brottskarriär och hade en brokig bakgrund med väpnade rån och stölder. Han hade rymt från fängelset flera gånger, bland annat från Missouri State Prison året innan King blev skjuten. Ray var inte orolig för att använda vapen och beskrevs som orädd – men han hade aldrig mördat förut. Han var en småtjuv, visst, men var han en mördare?
Ray förnekade ihärdigt att han hade dödat King (han höll fast vid detta fram till sin död år 1998). Men trots att det bara fanns indicier – bland annat vittnen som hade sett när Ray flydde från brottsplatsen – dömdes han för mordet på King och fick ett 99 år långt fängelsestraff.
Varför dömdes Ray trots att det saknades egentliga bevis? Konspirationsteoretiker fortsätter att spekulera i om hur åklagarna byggde upp sina argument, men en sak var klar: någon måste ställas till svars. Fem år tidigare hade presidenten själv skjutits på ungefär samma sätt. Det fångades på film och odödliggjordes i det allmänna medvetandet, nationen blev chockad över det enkla och barbariska mordet. I likhet med King var JFK populär och karismatisk, och hans högst offentliga avrättning fick hela USA att ropa högt på rättvisa.
JFK:s död blev ett chockerande inslag mot bakgrund av kalla kriget. Mordet på King var visserligen chockerande, men nationen förenades i sorgen. Det hindrade inte våldet som utövades av rörelsens mer radikala element, men det öppnade vägen för jämlikhet. Tre månader efter Kings död undertecknades lagen om medborgerliga rättigheter, som äntligen gav alla medborgare konstitutionella rättigheter att få skydd mot förföljelse och segregation.