SÅ LÄR­DE VI OSS ÄLS­KA KNASIGA KLUBBNAMNEN

Dac­kar­na, In­di­a­ner­na, Val­sar­na … Där­för har speed­wayspor­ten en så spe­ci­ell doptra­di­tion

Speedwaybibeln - - Krönika Holm -

Var­för väl­ja mel­lan eli­tid­rott och ­fab­ler­nas värld när det finns en sport där me­ta­nolpå­ver­ka­de in­di­a­ner ­ja­gar ylan­de var­gar?

Det hand­lar om speedway – och värl­dens märk­li­gas­te klubb­namn.

1947 var året då Marstrand här­ja­des av brand, Ka­rin Kock blev vårt förs­ta kvinn­li­ga stats­råd, lott­för­fals­ka­ren Kal­le Rask rym­de från Lång­hol­mens fäng­el­se och prins Carl Gustaf fyll­de ett år.

Sam­ti­digt, i det tys­ta, åk­te Ar­ne ”Varg­far” Berg­ström och bli­van­de Fim-de­le­ga­ten Carl-gustav ”Pom­pe” Ring­blom till Eng­land för att stu­de­ra speedway. De kom hem med ett se­ri­e­kon­cept och be­stäm­de sig för ge lagspeed­way­en en chans i Sve­ri­ge.

Den 3 ok­to­ber 1947, i Varg­fars äls­ka­de Norr­kö­ping, slog Stock­holm öv­ri­ga Sve­ri­ge med 41–31 i det som blev den förs­ta lag­mat­chen på svensk mark. Det bru­kar he­ta att se- dan den da­gen är ing­et sig likt, men det är just vad det är. Jäm­för man årets elit­se­rie med pre­miär­upp­la­gan 1948 är lik­he­ter­na ­be­tyd­ligt stör­re än skill­na­der­na. In­di­a­ner­na finns med nu som då och det är just de ­klas­sis­ka nam­nen som har gjort spor­ten så spe­ci­ell.

– När de var i Eng­land såg de klub­bar som Wem­bley Lions och Wol­ver­hamp­ton Wol­ves. In­spi­ra­tio­nen kom där­i­från, sä­ger Åke Berg­ström, son till Varg­far.

– Ja, Eng­land var fö­re­gång­a­re och ha­de re­dan fö­re and­ra världs­kri­get lag med oli­ka namn. Kän­dast var Wem­bley Lions, sä­ger Ro­i­ne Lund­ström, som var en­ga­ge­rad i in­som­na­de Speed­way­hi­sto­ris­ka för­e­ning­en.

Finns an­led­ning till namn­va­len

Se­dan be­gyn­nel­sen är det ba­ra tre ­svens­ka mäs­tar­lag – Vet­lan­da, Väs­ter­vik och Stock­holm Uni­ted – som den oin­vig­de kan pla­ce­ra­ på kar­tan. Fil­by­ter­na, Var­gar­na, Le­jo­nen, Val­sar­na och Ma­sar­na är någ­ra ex­em­pel på Sm-vin­na­re som det är kni­vi­ga­re att pric­ka in. För­vir­ran­de? Nej, nam­nen är i de fles­ta fall val­da med om­sorg.

Ros­pig­gar­na, Sme­der­na och Dac­kar­na har lo­kal kopp­ling, me­dan för­e­ning­en som har flest lag-sm-guld, Ge­ting­ar­na, 1949 tog sitt namn ef­ter pro­fi­len Ber­til ”Ge­ting­en” ­An­ders­son.

– Om man kan sin histo­ria be­hö­ver man in­te­fun­de­ra på var ett lag som Sme­der­na kom­mer ifrån och de här nam­nen har ju an­vänts se­dan speed­way­ens barn­dom. Re­dan på 1930-ta­let var det gans­ka myc­ket dis­kus­sio­ner om att dra igång en se­rie ef­ter brit­tiskt möns­ter, men ing­et hän­de för­rän Varg­far tog tag i det. Namn­prin­ci­pen är från Eng­land, där se­ri­e­speed­way­en star­ta­de 1929, sä­ger Rolf

Nor­din, som har fors­kat kring klubbnamnen och dess histo­ria.

Ma­jo­ri­te­ten av klub­bar­na i Speed­ways­ve­ri­ge har valt att be­hål­la si­na klas­sis­ka namn, men det finns un­dan­tag. Njudung­ar­na blev Vet­lan­da och Skep­par­na för­svann 1993 till för­mån för Väs­ter­vik, ef­tersom kom­mu­ner­na vil­le ha mer va­lu­ta för bi­drag och spon­sor­peng­ar.

In­te sam­ma lo­ka­la för­ank­ring

And­ra lagspor­ter, som hoc­key och basket, har ta­git ef­ter det här med ar­tist­namn. Nu finns det till ex­em­pel in­di­a­ner i bå­de Gö­te­borg och San­na­hed ut­an­för Kum­la.

– Men till skill­nad från speed­way­en har in­te­hoc­keyn alls brytt sig om an­knyt­ning­en till hemsta­den. Det är trå­kigt. Många skrat­tar åt speed­way­nam­nen, men för mig är de klas­sis­ka, sä­ger Ro­i­ne Lund­ström.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.